Glädje och allvar på SM i vattenrutschbana: ”Handlar om att våga vara barnslig”

Det elektriska SM i vattenrutschbana återvänder till Västerås

I söndags förvandlades Kokpunkten i Västerås till en arena för ett av landets mer ovanliga mästerskap. Med dunkande musik som bakgrundsljud trängdes 25 tävlande bland badande familjer och tonåringar, alla med samma mål: att bli svensk mästare i vattenrutschbana.

Evenemanget, som återupptagits efter några års uppehåll, lockade deltagare som såg tävlingen som ett välkommet avbrott från vardagens allvar. Bland dem fanns verksamhetschefen Jimmie Holmström, som i vanliga fall fyller kolsyrepatroner men nu fick möjlighet att släppa loss i den 77 meter långa vattenrutschbanan med 14 meters fallhöjd.

”Det är roligt, mitt i allt allvar i livet, att få vara lite barnslig och härja lite,” berättade han med ett leende innan sitt första tävlingsåk.

Holmström hade kvalificerat sig genom att placera sig som nummer fyra i kvalet några veckor tidigare. Hans förberedelser inför tävlingen var noggranna – han hade åkt rutschbanan upprepade gånger under förmiddagen för att memorera varje kurva.

”Kasta mig ut i full fart och fokusera på kurvorna,” förklarade han om sin strategi. Hans hemliga trick? ”Lagom spänst i kroppen.” Med en glimt i ögat tillägger han att om vattenrutschbana någonsin skulle bli en OS-gren, skulle han definitivt vara där och tävla.

Men inte alla deltagare tog tävlingen med samma lättsamhet. Fem tyska deltagare hade rest till Sverige specifikt för evenemanget, och för dem var det allvar. Trots att de inte fick delta i själva svenska mästerskapet, lät arrangörerna dem köra ett eget race parallellt med tävlingen.

De tyska deltagarna utmärkte sig med sina ”Team Germany” t-shirts, metodiska stretchövningar och noggranna förberedelser som att torka av startplattformen med frottéhanddukar. När de kastade sig ut i banan skakade hela konstruktionen, och tio sekunder senare hördes triumferande vrål när nya rekordtider sattes.

De tyska deltagarnas professionella inställning kontrasterade skarpt mot den mer avslappnade stämningen bland många av de svenska deltagarna. Tyskarnas irritation var påtaglig när tidtagarutrustningen slutade fungera mitt under tävlingen.

Bland de svenska deltagarna utmärkte sig Angel Baggerman, tidigare junior-SM-pristagare och den enda kvinnliga deltagaren i tävlingen. Trots tekniska problem med tidtagningen, vilket tvingade henne att springa uppför trapporna till sjunde våningen flera gånger, behöll hon sitt goda humör.

Efter att ha övergett sin ovanliga teknik med att åka i upprätt sittande position – den hon hade övat in – fick hon äntligen en registrerad tid. Trots att placeringen blev långt ner i resultatlistan, tog hon det med en klackspark.

”Det handlar inte bara om att åka fort. Det handlar om att våga vara barnslig, att hitta glädje i det oväntade – och åka med hjärtat,” förklarade Baggerman, vilket kanske bäst sammanfattar hela evenemangets anda.

Återkomsten av SM i vattenrutschbana till Kokpunkten i Västerås visar att det finns utrymme för lekfullhet även i tävlingssammanhang. Medan vissa deltagare tog tävlingen på största allvar, med noggrann träning och utvecklade tekniker, var det för andra ett sätt att bryta vardagens rutiner och för en stund återuppleva barnslig glädje.

Arrangemanget lyckades balansera på gränsen mellan seriös tävling och ren underhållning, vilket skapade en atmosfär där både tävlingsinstinkten och glädjen i att leka fick plats. Trots att publiken beskrevs som fåtalig, var engagemanget bland deltagarna desto större.

För Jimmie Holmström och många av de andra deltagarna representerade tävlingen något större än bara ett idrottsevenemang – en påminnelse om att det aldrig är för sent att utmana sig själv och hitta glädje i det oväntade, något som kanske är extra viktigt i en tid präglad av stress och prestationskrav.