Damhockeyns olympiska resa – från kritik till acceptans

Det var med blandade reaktioner som damhockeyn gjorde sin olympiska debut i Nagano 1998. Sporten möttes av både kritik och hånfulla kommentarer från flera håll. Många kritiker hävdade att sporten inte var tillräckligt utvecklad i tillräckligt många länder för att rättfärdiga en plats på OS-programmet.

Bland de mest högljudda kritikerna fanns Rickard Fagerlund, dåvarande ordförande för Svenska ishockeyförbundet. Efter turneringen lät han inte imponerad och fällde den numera ökända kommentaren om det svenska laget: ”de sjunger bättre än de spelar hockey”. Det svenska laget slutade näst sist av de sex deltagande nationerna i den första olympiska damhockeyturneringen, medan USA tog hem guldet.

När OS flyttade till Salt Lake City 2002 hade kritiken mot damhockeyn börjat avta något. Turneringen utökades nu till åtta deltagande lag, vilket visade på sportens växande internationella spridning. Sverige överraskade alla genom att besegra Finland i bronsmatchen, mycket tack vare en strålande insats av den då blott 15-åriga målvakten Kim Martin Hasson.

Framgången fick till och med Rickard Fagerlund att ändra uppfattning och hylla det svenska laget. Bronsmedaljen blev ett viktigt genombrott för svensk damhockey och hjälpte till att öka sportens status på hemmaplan.

OS i Turin 2006 markerade ett historiskt ögonblick för damhockeyn när Sverige besegrade USA i semifinalen. Detta blev första gången den nordamerikanska dominansen bröts, om än tillfälligt. Kanada visade dock sin styrka genom att besegra Sverige med 4-1 i finalen och erövra guldmedaljen.

I Vancouver 2010 fortsatte den kanadensiska guldsviten när landet tog sitt tredje OS-guld i rad i damhockey. Glädjen i värdnationen blev komplett när även herrlaget säkrade guldet. För Sveriges del slutade turneringen i besvikelse när laget förlorade bronsmatchen mot Finland efter förlängning.

Inför Sotji 2014 omstrukturerades turneringsupplägget i ett försök att skapa fler jämna matcher under gruppspelet. De åtta deltagande lagen delades in i två grupper baserat på världsranking, med de fyra högst rankade i en grupp och de fyra lägre rankade i en annan. Detta format introducerade för första gången kvartsfinaler i den olympiska damhockeyturneringen.

Sverige lyckades ta sig till kvartsfinal genom att besegra Finland, men föll sedan i bronsmatchen mot Schweiz med knappa 4-3. Kanada behöll sin position som den dominerade nationen genom att återigen ta guldet.

I Pyeongchang 2018 blev det en tuff turnering för Sverige som slutade på sjunde plats efter förluster mot Finland i kvartsfinalen och sedan mot Japan i placeringsmatchen. Endast Korea, ett unikt sammansatt lag med spelare från både Sydkorea och Nordkorea, placerade sig bakom Sverige.

Finalen mellan Kanada och USA utvecklades däremot till en riktig höjdpunkt. I en fullsatt arena bjöd lagen på en otroligt spännande och välspelad match som efteråt hyllades som en av de bästa damhockeymatcherna någonsin. USA segrade till slut efter straffar och tog därmed sitt första guld sedan debutåret 1998.

Vid OS i Peking 2022 syntes effekterna av damhockeyns utveckling tydligt. Tjugofyra år efter den olympiska debuten hade sporten växt internationellt, även om USA och Kanada fortsatt dominerade. För första gången utökades turneringen till tio deltagande lag, vilket också innebar att det tidigare formatet där vissa lag gick direkt till semifinal avskaffades.

För Sveriges del blev turneringen en besvikelse när laget återigen åkte ut i kvartsfinalen efter att ha slutat trea i sin grupp. Detta resulterade i ett möte med övermäktiga Kanada där svenskorna var chanslösa. I finalen fick Kanada revansch för förlusten fyra år tidigare genom att besegra USA med 3-2 och därmed återta den olympiska tronen.

Damhockeyns olympiska historia visar en tydlig utvecklingskurva – från ifrågasatt nykomling till en etablerad olympisk sport med växande internationellt intresse, även om den nordamerikanska dominansen fortfarande är påtaglig.