Johan Esk: Det här haveriet borde ha stoppats av SOK

I Val di Fiemme har den svenska längdskidåkningen drabbats av vad många beskriver som en historisk motgång. Det svenska herrlandslaget presterar på en nivå som kan betecknas som ett olympiskt bottennapp, något som väcker stark kritik från flera håll.

Än mer anmärkningsvärt är att Sverige inte ens fyller sina tilldelade startplatser – varken i herrarnas eller damernas femmil. Detta faktum har skapat debatt om hur såväl Svenska Skidförbundet som Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) hanterar elitsatsningarna inom längdskidåkningen.

Situationen i Val di Fiemme, en av Italiens mest kända skidorter belägen i Trentino-regionen, har blivit symbol för en djupare kris inom svensk längdskidåkning. Den prestigefyllda femmilen, som länge betraktats som längdskidsportens kungadistans, står nu utan fullt svenskt deltagande trots att kvalplatser finns tillgängliga.

Flera expertröster menar att SOK borde ha agerat mer proaktivt genom att ställa tydligare krav på längdlandslaget. Det handlar inte bara om prestationerna i sig, utan också om långsiktig planering och talangutveckling. När Sverige, som historiskt varit en stormakt inom längdskidåkningen, inte kan fylla sina startplatser i OS signalerar det strukturella problem inom sporten.

Krisen kommer i en tid då flera andra nationer investerar allt mer i längdskidåkningen. Norge fortsätter sin dominans, men även länder som Ryssland, Italien och USA har gjort betydande framsteg under senare år. Detta gör det svenska misslyckandet än mer påtagligt i det internationella perspektivet.

Traditionellt har Val di Fiemme varit en plats där svenska åkare presterat väl, men under årets tävlingar har resultaten uteblivit. Den ikoniska stigningen i Alpe Cermis, känd från Tour de Ski, har denna gång blivit en symbol för uppförsbacken som svensk längdskidåkning nu befinner sig i.

Ett flertal experter har pekat på brister i träningsmetodik och talangutveckling som bidragande orsaker. Det svenska längdlandslaget har under senare år genomgått flera förändringar i ledarstaben, vilket kan ha bidragit till instabilitet i programmet.

Finansiering är en annan aspekt som lyfts fram i debatten. Medan exempelvis Norge har omfattande resurser för sin längdskidsatsning, har svenska åkare och tränare vittnat om stramare ekonomiska villkor. Detta påverkar allt från träningsläger till materialutveckling och stödapparat runt åkarna.

Ur ett historiskt perspektiv är situationen anmärkningsvärd. Sverige har fostrat legendarer som Gunde Svan, Thomas Wassberg och mer nyligen Charlotte Kalla – åkare som alla tagit OS-guld. Att nu stå utan fullt deltagande i OS-distanser representerar ett dramatiskt fall för en nation som betraktar längdskidåkning som en del av sitt idrottsliga DNA.

Reaktionerna från supportrar på sociala medier har varit bitvis hårda. Många uttrycker besvikelse inte bara över resultaten utan också över den upplevda bristen på engagemang från ansvariga organ. Hashtags som kritiserar både förbundet och SOK har fått spridning.

Inför kommande mästerskap ställs nu Svenska Skidförbundet inför utmaningen att reformera sitt arbetssätt. Det handlar om allt från talangidentifiering i ung ålder till elitsatsningar på seniornivå. Samtidigt behöver SOK potentiellt omvärdera sina kvalificeringskriterier för internationella mästerskap.

Trots motgångarna finns ljuspunkter. Enskilda svenska åkare har visat lovande takter under säsongen, och det finns unga talanger som kan utgöra grunden för en återuppbyggnad. Men vägen tillbaka till toppen kommer kräva genomgripande förändringar och ett nytt tankesätt.

Det svenska fiaskot i Val di Fiemme står nu som ett varnande exempel på vad som händer när en tidigare framgångsrik idrottsnation inte lyckas anpassa sig till omvärldens utveckling. Hur ansvariga väljer att hantera situationen kommer sannolikt prägla svensk längdskidåkning för lång tid framöver.