Ebba Andersson bröt förbannelsen och tog sitt första OS-guld

Efter besvikelser och motgångar bröt Ebba Andersson äntligen förbannelsen. I söndagens femmil i Val di Fiemme skrev hon svensk skidhistoria med en imponerande solokörning som påminde om Johan Olssons legendariska VM-guld 2013 på samma plats.

För bara ett år sedan slutade Ebba Andersson på en knäckt fjärdeplats när damerna för första gången körde femmil i ett VM. I årets OS hade hon redan tagit två silvermedaljer bakom Frida Karlsson. Tidigare under mästerskapet gjorde hon dessutom en våldsam vurpa när det svenska stafettguldet förvandlades till silver.

Men den här gången var Ebba Andersson obeveklig. När hon stod på startlinjen var målsättningen tydlig – guldet skulle hem till Sverige. I den långa, sega backen ut från stadionområdet satte hon in en avgörande attack. Norska Heidi Weng, som hade hängt med i tre mil, kunde inte längre hålla svenskans höga tempo.

Under stekande sol, precis som när Johan Olsson bröt tystnaden med sitt VM-guld 2013, skapade Andersson successivt en lucka. Ensam i täten visade hon prov på enastående styrka och teknik. Segermarginalen växte mil för mil, och när mållinjen korsades kunde Ebba Andersson äntligen fira sitt första OS-guld.

Segern innebär att svenska damlandslaget tagit fem guld av sex möjliga, vilket gör OS 2026 till deras mest framgångsrika någonsin. Totalt har svenskt längdskidåkning nu säkrat tio medaljer i dessa spel, en imponerande prestation även om det är något färre än rekordnoteringen från Sotji 2014. Sveriges totala medaljskörd i årets OS landar därmed på 18 medaljer, samma antal som under vinter-OS 2022.

Samtidigt som Ebba Andersson firade sitt guld skrev curlinglaget Hasselborg historia genom att ta medalj i tredje raka OS. Curlinglaget har genomgått en tuff resa sedan förra OS. När tre spelare blivit mammor och återvände till eliten hade resten av världen dragit ifrån. Men tack vare öppen kommunikation och hög takhöjd inom gruppen kunde laget vända motgången till framgång.

Det är en stark kontrast mot situationen i längdlandslaget, där allt inte är frid och fröjd trots de många medaljerna. Herrarnas historiskt svaga resultat var väntat, men nu står även damlandslaget inför utmaningar efter ett pinsamt scenario i femmilen.

Trots att det svenska damlandslaget anses vara världens bästa, hade de endast två åkare som startade i femmilen – Ebba Andersson och Emma Ribom. När Frida Karlsson och Jonna Sundling insjuknade uppenbarades ett organisatoriskt haveri.

Landslagsledningen har gett åkarna stor frihet att lägga upp sin träning och planering individuellt. Medan denna frihet har bidragit till framgångar, har den också lett till bristande lagkänsla. Åkare som inte kände sig i toppform inför den tuffa femmilen tilläts åka hem, och andra skickades hem när de inte ansågs vara aktuella för startplatserna.

”Det här är först och främst en ledarfråga,” menar kritiker. Det borde ha varit självklart att åkarna skulle vara tillgängliga till sista OS-loppet, något som borde ha kommunicerats tydligt långt före mästerskapet.

Emma Ribom, som blev petad i både sprinten och sprintstafetten där hon varit medaljkandidat, förtjänar särskild uppmärksamhet. Trots besvikelsen tränade hon ensam på Lavazès höghöjdsplatå och ställde upp i femmilen där hon slutade på en stark tiondeplats.

Svenska damlandslaget har haft sitt bästa OS någonsin men den pinsamma hanteringen av truppen lämnar en trist eftersmak. Trots de många medaljerna finns mycket att reda ut innan nästa mästerskap. För att fortsätta vara världens bästa damlandslag måste balansen mellan individuell frihet och lagansvar förbättras avsevärt.