Johan Esk: Testet av Björn Borgs soffterapi blir mental terror

I tennisens skugga: Björn Borgs inre kamp

När Björn Borgs självbiografi ”Hjärtslag” nu lanserats, skriven av hustrun Patricia och utgiven av Norstedts, är det inte drogerna eller kvinnorna som väcker störst uppmärksamhet. Istället är det en överraskande detalj som fångar intresse – tennislegendarens märkliga vardagsritual.

”Han går helst inte ut bland människor som känner igen honom – utan powerwalkar varv efter varv runt soffan”, avslöjar DN:s intervju med Borg. Han beskriver själv: ”Då kan jag gå igenom och bearbeta saker i mitt liv, och vad jag ska göra och inte göra.”

I boken framkommer att Borg ständigt motionerar för att upprätthålla självkontrollen. ”Om jag inte får göra det varje dag blir jag galen och kan omöjligt hitta lugnet i kroppen”, skriver han. Detta är något många motionärer känner igen – träningen blir en form av terapi.

”Trots mitt välkontrollerade yttre råder berg-och-dal-bana på insidan. Det (motionerandet) är mitt sätt att försöka hålla livet i schack”, förklarar Borg.

För att få ordning på tankarna motionerar den femfaldige Wimbledonmästaren hemma. Han trampar på motionscykeln, gör armhävningar och framför allt – går runt soffan. En märklig ritual som får hustrun att reagera.

”Jag måste få ihop mina dagliga steg och det får jag genom att promenera i lägenheten. Det är bara att gå runt, runt tv-soffan tills jag uppnått mina två mil på stegräknaren. Patricia kan bli mycket irriterad när hon sitter där med mig och försöker ha en lugn stund. Plötsligt reser jag mig och börjar vandra. Tro mig när jag säger att det finns spår i golvet runt vår soffa”, berättar Borg i boken.

Även om Borg aldrig fått någon formell diagnos, spekulerar Patricia i DN-intervjun: ”Jag tror att du skulle ha fått något på autismspektrat. Du är inte överaktiv, utan mer innesluten. Det här nötandet, som du kunde hålla på med.”

Just detta ”nötande” – förmågan att repetera samma rörelse, samma övning, samma teknik – var det som tog Borg till tennisvärldens absoluta topp på 1970- och tidigt 80-tal.

Borgs ritualer och beteende ger en inblick i en komplex personlighet. Hans behov av att kontrollera sin omgivning, att skapa förutsägbara mönster, framstår som ett sätt att hantera det kändiskap som tidigt blev en börda.

Det finns en ikonisk bild från Wimbledon 1974, tagen av fotografen Jacob Forsell, som visar en ung Borg flyende från fans genom ett hotellrumsfönster. Även om bilden kan ha varit arrangerad, illustrerar den perfekt den verklighet som Borg levde i – ständigt jagad, aldrig lämnad ifred.

Detta var sannolikt en bidragande orsak till att Borg valde att avsluta sin professionella karriär 1981, endast 25 år gammal. Trots sin enorma framgång upplevde han kändisskapet som en ”kvävande tvångströja”.

De mentala påfrestningarna har följt Borg genom åren. Hans promenader runt soffan framstår nästan som ett symboliskt vandrande på en rastgård i det mentala fängelse som tennisen tidigt skapade runt honom.

På tennisbanan kände sig Borg fri – där kunde ingen komma åt honom. Men utanför banan blev livet som kändis snabbt övermäktigt. Det var inte sporten i sig som var problemet, utan allt runtomkring.

I möten med Borg har han, trots sin enorma berömmelse, gett ett jordnära intryck. Vid ett tillfälle när TV-profilen Tommy Engstrand släppte sina memoarer kommenterade Borg om Zlatan Ibrahimovic: ”Jag tror att han kommer att sakna uppmärksamheten när han slutat.” Ett förvånande uttalande från någon som själv aldrig visat tecken på att sakna rampljuset.

Boken ”Hjärtslag” fördjupar bilden av Borg som en person som föredrar ett liv i skymundan, likt ABBA-sångerskan Agnetha Fältskog. Hans dagliga soffvandring blir en påminnelse om att bakom idrottshjältarnas fasad finns ofta en komplex verklighet med både inre konflikter och personliga kamper.

Trots att det gått över fyra decennier sedan Borg dominerade tennisvärlden, fortsätter han att fascinera. Inte bara för sina bedrifter på banan, utan också för den intrikata personlighet som format honom – och som fortfarande driver honom att vandra runt vardagsrumssoffan dag efter dag, år efter år.