Johanna Frändén: Franskt partnerbyte och norsk otrohet ger OS en ny mörk energi

Dramatik och mörka undertoner i Milano-Cortina-OS

Spelen i Milano-Cortina har hittills bjudit på mer än bara idrottsliga prestationer. Bakom medaljer och glädjetårar finns personliga dramer och kontroverser som fångat publikens uppmärksamhet lika mycket som själva tävlingarna.

I onsdags stod Milano Ice skating arena som värd för ett av OS-spelens mest emotionellt laddade ögonblick. När isdansens sista par i det fria programmet, Laurence Fournier Beaudry och Guillaume Cizeron, gick ut på isen var spänningen i arenan nästan fysiskt påtaglig.

Det fransk-kanadensiska paret representerar något av en anomali i isdansvärlden. Medan de flesta framgångsrika par tränar tillsammans i åratal, ibland ett decennium, innan de når framgång, har Fournier Beaudry och Cizeron bara åkt tillsammans i tretton månader. Trots detta lyckades de med bedriften att vinna OS-guld.

Bakom deras samarbete döljer sig en mörk historia. Fournier Beaudry tvingades hitta en ny partner efter att hennes tidigare partner och nuvarande pojkvän, Nikolaj Sørensen, anklagades för att ha våldtagit en amerikansk konståkare tolv år tidigare. Sørensen är visserligen inte dömd men har blivit avstängd på obestämd tid. Fournier Beaudry har offentligt hävdat sin pojkväns oskuld.

Cizeron bär på sin egen kontrovers. I sin tidigare partner Gabriella Papadakis självbiografi beskrivs han som ”kontrollerande” och ”krävande”, vilket har bidragit till parets rykte som bärare av ”mörk energi” i konståkningsvärlden.

Konståkning har länge varit plågad av skandaler och kontroverser. Från den ökända konflikten mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding under Lillehammer-OS 1994 till nutida skandaler med dopade minderåriga åkare och mutanklagelser mot domare, framstår konståkningsfamiljen ofta som vintersportvärldens mest dysfunktionella.

Åket som Fournier Beaudry och Cizeron levererade präglades av en speciell kemi som fick det att slå gnistor om isen – långt ifrån den klassiska Disney-berättelse som publiken ofta förväntar sig. De vann med endast en poängs marginal över det amerikanska paret Madison Chock och Evan Bates, som synbart motvilligt applåderade sina konkurrenter.

”Folk gillar berättelsen om oss som någon sorts skurkar,” konstaterade Guillaume Cizeron i en intervju med franska L’Equipe efter guldvinsten. Fournier Beaudry, ursprungligen kanadensiska, fick för övrigt franskt medborgarskap så sent som i november 2023 för att kunna representera Frankrike i Milano-Cortina.

På annat håll i spelen skapade den norske skidskytten Sturla Holm Lægreid rubriker av helt andra skäl. Efter att ha tagit brons i skidskyttets distanslopp överraskade han alla genom att i direktsänd tv berätta om sitt otrohetsdrama. Med tårar i ögonen delade han sin ångest över att ha bedragit ”sitt livs kärlek”.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Kritiker menade att Lægreids utspel tog fokus från guldmedaljören och landsman Johan-Olav Botn, och dessutom utsatte den bedragna kvinnan för oönskad uppmärksamhet. Samtidigt fanns det något närmast unikt i att se en medaljör vars tårar inte var av glädje och vars första tankar inte följde det förväntade manuset med tacksägelser till familj, tränare eller minnen av bortgångna släktingar.

”Dessa uppriktiga nordbor!” var kommentaren från en fransk bekant, medan andra såg händelsen som ”otroligt norskt” – ett känsloutspel som kanske bara är möjligt i just den nordiska kontexten.

Vintersporten har länge präglats av berättelser om idrottare som offrar normala liv för att överträffa sig själva vid ett enda tillfälle under en fyraårscykel. Det är fascinerande historier som visar människans förmåga att pressa sig över tänkbara gränser, men de saknar ofta den mörkare dimensionen.

Till skillnad från fotbollen har inga vinter-OS-deltagare gjort resan till Milano från någon favela. Ingen har lagt grunden för sin guldmedalj under dagliga löpturer till och från skolan i Östafrika. Vinter-OS förblir en arena för utövare från jordens mest välmående länder i det globala nord.

Den första OS-veckan har bjudit på såväl oförställd curling-glädje och svenska längddamer på en helt egen nivå som exempel på människans lägre instinkter. Intresset har varit enormt – hela sex miljoner fransmän bänkade sig framför tv:n för att se isdansen, och i Norge följde nästan hela befolkningen skidskyttetävlingarna.

Hur spelen utvecklar sig återstår att se, men en sak är säker – det går inte att klaga på dramat.