Stavhoppningens nya era: Duplantis utmanas som aldrig förr

De senaste årens mästerskapsfinaler i stavhopp har följt ett välbekant mönster. Armand Duplantis har oftast bara behövt några rutinmässiga hopp för att säkra guldet, varefter det verkliga intresset har förflyttats till hans världsrekordförsök. Men under lördagens final i inomhus-VM blev det något helt annat – en dramatisk uppvisning som visar att stavhopp nu genomgår en remarkabel utveckling.

Världseliten har genomfört en kollektiv nivåhöjning på senare tid. Framför allt är det grekiske Emmanouil ”Manolo” Karalis som återinfört det tävlingsmoment som saknats sedan Sam Kendricks besegrade Duplantis i VM utomhus 2019.

”Det var fantastiskt. En helt otrolig tävling. Jag vann ett silver och lyckades pressa både mig själv och ’Mondo’ till det yttersta”, berättar Karalis efter tävlingen.

Statistiken talar sitt tydliga språk: 6,25 meter för guld, 6,05 för silver och 6,00 för australiern Kurtis Marschalls brons. Dessutom räckte inte norske Sondre Guttormsens imponerande 5,95 ens till medalj – ett faktum som understryker grenens explosiva utveckling.

”Tre killar över sex meter är otroligt. Förhoppningsvis blir utomhussäsongen ännu mer spännande, med fler kamper”, säger Karalis, uppenbart stolt över sin prestation trots att guldet gick till Duplantis.

För första gången tvingades Duplantis till maximala ansträngningar för att säkra segern. Där han tidigare kunde nöja sig med att hoppa precis så högt som krävdes, måste han nu kämpa för varje centimeter.

”Det var första gången ’Mondo’ behövde hoppa över sex meter så många gånger. Jag är glad att jag gjorde honom så trött”, tillägger Karalis med ett leende.

Både Duplantis och hans konkurrenter arbetar nu med tekniska justeringar för att nå ännu högre. När svensken går för världsrekord använder han numera en 22 steg lång ansats istället för tidigare 20. Karalis planerar att till utomhussäsongen förlänga sin ansats från 18 till 20 steg.

”Det kommer ge mig mer fart så jag kan använda rejälare stavar”, förklarar greken, som är fast besluten att fortsätta utmana Duplantis.

Taktiken från Karalis i VM-finalen var väl genomtänkt. Han avstod strategiskt från vissa höjder och visade att han har kapacitet att hoppa åtminstone i närheten av 6,20 – men fick ändå se Duplantis svara genom att förbli felfri över 6,25.

”Ja, det var lite så jag kände. Han är ju helt otrolig. Jag vet att han är den bästa stavhopparen någonsin, men jag kommer finnas där bakom och pressa honom länge”, säger Karalis om sin frustration över att trots en exceptionell prestation ändå se Duplantis triumfera.

Intressant är att samma trio – Duplantis, Karalis och Marschall – stod på prispallen både vid detta inomhus-VM och under utomhus-VM i Tokyo förra hösten. Det tyder på att en stabil världselit nu har etablerats, något som ger grenen kontinuitet och igenkänning för publiken.

Nästa stora mästerskap där dessa atleter möts blir EM i Birmingham i augusti. Där väntar nästa kapitel i vad som utvecklats till en av friidrottens mest spännande dueller.

”Nu är stavhopp en av sporterna som man ska se. Jag är glad över att vara en del av stavhoppshistoria. Förhoppningsvis kommer vi att se stora saker framåt, inte bara från mig och ’Mondo’. Det är många som kan hoppa högt”, avslutar Karalis.

Stavhoppningen har därmed gått in i en ny era. Från att ha varit Duplantis ensamma uppvisning har den blivit en riktig tävling igen, där världsrekordhållaren för första gången på länge tvingas prestera på topp för att vinna. Detta ger inte bara publiken mer spännande tävlingar att följa, utan driver även utvecklingen framåt när atleterna pressar varandra till nya höjder.