Kris i svensk snowboard – inga åkare till OS i Italien

Niklas Mattsson står vid skidliften i Kläppen i Dalarna. Den tidigare OS-deltagaren, som nu är snowboardlandslagets förbundskapten, ser unga åkare som ivrigt testar nya trick runt omkring honom. Problemet? De flesta har skidor på fötterna, inte snowboards.

– De har en sådan otrolig återväxt! utbrister 33-åringen om freeskiinglandslaget. Det är nästan så att de har ett lyxproblem om man ser hur många åkare som kommer nu.

När OS-säsongen 2025–26 inleddes i november hade Mattsson redan räknat bort svenska herråkare till vinterspelen i Italien. Hoppet stod till framtidsnamnet Novalie Engholm, som var redo att skriva historia som första svenska kvinnliga snowboardåkare i grenarna slopestyle och big air.

Men säsongen hann knappt börja innan 23-åringen drabbades av en allvarlig höftskada som gör att hon missar resten av vintern.

I december var hennes pojkvän Gabriel Almqvist ensam svensk i världscupen. 24-åringen är dock långt från världstoppen och har kämpat med motivation. I januari ersätts han på touren av U-landslagets Ruben Rosenfors, medan Tova Nejne får chansen på damsidan i Novailes frånvaro. Men A-landslaget är i praktiken helt ur spel.

Historisk tillbakagång

Trots stora satsningar blir det alltså inga svenska snowboardåkare i OS – för första gången sedan grenarna kom in på programmet.

– Det är klart att det är jättetråkigt att känna att en OS-dröm går upp i rök bara så där. Men det är tyvärr där vi står, säger Mattsson.

Krisen började när stjärnan Sven Thorgren avbröt sin OS-satsning. 31-åringen som burit svensk snowboard i över tio år meddelade i februari att han söker sig till andra projekt. Bakom Thorgren stod VM-åkaren William Mathisen närmast i kö att ta vid.

Men nu står 22-årige Mathisen istället med en spade i handen i Kläppens snowboardpark och preppar hopp för sina tidigare landslagskamrater. Han hoppade av landslaget i höstas.

– När jag hörde att Sven skulle hoppa av kände jag ”då kan jag också hoppa av”. Då var jag ganska långt nere i en dipp och kände ”fan, han har varit som en storebror”, berättar Mathisen.

– Jag kände mig absolut inte som någon i någon typ av ledarroll.

Träningsmetoder ledde till tappat intresse

Mathisen förklarar att kärleken till snowboardåkningen finns kvar, och nu kan han åka på rasterna och njuta. Men en stor anledning till hans avhopp var den speciella barmarksträning som blivit ett måste för världseliten – att landa trick i en så kallad airbag (luftkudde).

I Sverige har Svenska skidförbundet och SOK byggt en miljonanläggning i Kläppen, där åkare kan träna trick relativt riskfritt. Anläggningen beskrivs som nyckeln till freeskiinglandslagets dubbla OS-medaljer 2022, men för Mathisen blev den en motivation-dödare.

– För mig dödade den glädjen. Det här (traditionell åkning) gillar man, men ”bagen” blev för mycket som ett jobb för mig, tror jag. Glädjen försvann, motivationen försvann på samma gång. Och då kände jag att jag inte kommer kunna ta mig till OS.

Freeskiing lockar fler ungdomar

Stefan Karlsson, sportchef på Svenska skidförbundet för både snowboard och freeskiing, berättar att det är ungefär lika många ungdomar som årligen söker till respektive idrott på gymnasiet i Malung. Skillnaden är att på freeskiingsidan är det nästan bara killar.

– Det innebär ju att det är fler åkare där som står och knackar på dörren till internationellt tävlande, förklarar han.

På snowboardsidan har förbundet gjort en uttalad damsatsning, medan herrglappet har ”varit på radarn” ett tag. Situationen är ingen överraskning, men problematisk med tanke på OS.

– Tittar man lite längre ner i åldrarna så ser det ganska lovande ut. Det är ingen jättebredd men det är några åkare som är hungriga och ligger rätt i utvecklingskurvan. Men till OS nu är det ju kämpigt, säger Karlsson.

Generationsskifte och mentalitetsproblem

Förbundskapten Niklas Mattsson ser flera orsaker till krisen. I en sport där trickutvecklingen ständigt accelererar är pressen enorm.

– Vi har märkt att många känner en risk mer än en möjlighet. Sen också, om man ser att resten av omvärlden bara gasar och gasar, att man själv tar ett steg framåt men de andra tar två – då minskar ju inte glappet. Känslan av jakt hela tiden kan kännas ganska hopplös, säger han.

Dagens åkare hade mått bra av bättre integrering med tidigare stjärnor, menar Mattsson. När han själv och Thorgren slutade fanns ingen som kunde ta vid. Glappet bottnar i motivation och vilja, men kan också kopplas till en större samhällsutveckling.

– Min generation hade aldrig några coacher när vi var små, men nu är det som att man inte klarar av att träna i en sån här park utan att ha en coach med sig.

Skillnaden mellan sporterna kan också förklaras av att snowboard kräver mer uthållighet i början.

– Jag tror att det är lättare för unga att relatera till skidor och lättare att se de små framstegen. Man behöver ha ett visst pannben för snowboard i början för att hitta balansen, stå på brädan, börja göra tricks. Skidor känns inte lika ”nötigt”.

Framtidshopp finns trots allt

För att inte hamna i samma situation inför OS 2030 och 2034 handlar de kommande åren om ett omtag för landslaget. Fokus blir att hjälpa åkarna att hitta glädjen igen och släppa ångesten.

Helt mörkt är det inte. Hos åkare som går första eller andra året på gymnasiet känner Mattsson mer igen sig själv. Dessutom väntar ett junior-VM direkt efter OS.

– Det betyder ganska mycket gentemot RF för de bidrag vi kan få. Och där har vi ändå en stark tro på att vi ska kunna vara med och fajtas, avslutar förbundskaptenen.