Lisa Edwinsson: Monsén hade behövts i OS – för framtiden

I början av året har kritik uppstått kring Svenska skidförbundets beslut att lämna Felix Monsén utanför OS-truppen, trots meriterade placeringar i världscupen. Diskussionen har väckt frågor om uttagningskriterierna och kommunikationen kring dessa, samt vilken påverkan beslutet kan få för svensk alpin skidåkning på längre sikt.

Monsén levererade i januari en stark tiondeplats i ett av världscupens mest utmanande störtlopp i Kitzbühel, ett resultat som följde på en liknande placering i super-G i samma backe föregående år. Trots dessa meriter ansågs det inte tillräckligt för en OS-plats.

Avsaknaden av Sveriges enda etablerade fartåkare innebär att landets chanser i lagkombinationen, där både störtlopp och slalom ingår, har försvunnit. Uttagningen av slalomveteranen Kristoffer Jakobsen och talangen Felix Ax Swartz skedde istället på bekostnad av Monsén.

Det som gör situationen särskilt anmärkningsvärd är Monséns personliga historia och den inspirationskraft han representerar. Efter allvarliga krascher har han tagit sig tillbaka. När han petades från landslaget valde han att satsa vidare på egen hand, med begränsade ekonomiska resurser och med ett egenstartat team. Hans envishet och kämparanda personifierar för många det som är kärnan i idrott.

Svensk alpin skidåkning på herrsidan har befunnit sig i en utdragen svacka sedan André Myhrer avslutade karriären 2020. Situationen kontrasterar starkt mot damsidan, där Sara Hector representerar reella medaljchanser för Sverige. Den ekonomiska krisen inom alpina landslaget kulminerade förra säsongen, då flera åkare behövde betala betydande summor ur egen ficka för att kunna delta i landslagsverksamheten.

Monsén själv har tidigare i intervjuer med Dagens Nyheter pekat på de djupare problemen inom svensk alpin skidåkning. ”Vi har några få som har varit helt otroligt grymma. Men som hel trupp jämfört med var vi kommer ifrån så är det ju inte bra, alls”, sade han i våras, och tillade: ”Vi får inte fram de åkare som vi behöver.”

Svenska skidförbundets beslut att ställa Monsén utanför OS-truppen har även strukturella konsekvenser. Synlighet på den olympiska arenan är avgörande för att inspirera nästa generation av idrottare, särskilt i en sport som alpint som ofta hamnar i skuggan av längdskidåkning och skidskytte i den svenska sportbevakningen.

Även om Monsén kanske inte hade varit en given medaljkandidat i de individuella grenarna, hade hans närvaro kunnat bidra till att stärka intresset för alpin skidåkning. I en tid då svensk herrskidåkning kämpar med ekonomi och resultat, behövs förebilder som Monsén, vars kämparanda och självständiga satsning representerar värden som kan inspirera ungdomar att börja med sporten.

Uttagningen väcker också frågor kring transparens och kommunikation från förbundets sida. Kriterierna har beskrivits som snåriga och otydliga, och den exakta innebörden har enligt kritiker inte kommunicerats förrän efter att besluten redan var fattade.

För en sport i behov av fler utövare och större medialt intresse hade Monséns närvaro i OS kunnat bli en viktig pusselbit i återuppbyggnaden av svensk alpin skidåkning på herrsidan. Nu går Sverige miste om både en potentiell lagtävlingsinsats och den inspirationskraft som Monsén representerar på idrottens största scen.