Malin Fransson: En premiärseger som kan förändra framtiden

I helgen inledde det svenska damlandslaget i ishockey sin OS-kampanj med en viktig 4-1-seger mot Tyskland, en match som kan få långtgående konsekvenser för svensk damhockey.

Trots att det bara var den första av fyra gruppspelsmatcher kan segern visa sig vara avgörande för lagets framtid i turneringen. För att Sverige ska ha möjlighet att vinna gruppen – och därmed sannolikt undvika stormakterna USA och Kanada i kvartsfinalen – var en premiärseger mot Tyskland nödvändig.

Framgång på den internationella arenan kan vara precis vad svensk damhockey behöver för att ta nästa utvecklingssteg. När det gäller publikintresse, sponsorintäkter och andra faktorer som kan lyfta sporten på hemmaplan är landslagsframgångar av största betydelse.

För 20 år sedan, när Sverige sensationellt tog OS-silver i Turin 2006, fanns det varken på landslags- eller klubbnivå en tillräckligt stark organisation för att förvalta det intresse som skapades när Kim Martin Hasson och Maria Rooth blev folkkära hjältar. Den gången rann mycket av momentumet ut i sanden.

Situationen ser annorlunda ut idag. Både landslaget och klubbarna har byggt starkare strukturer och står bättre rustade för att ta tillvara på ett eventuellt framgångsrikt OS. Det som nu saknas för att katalysera nästa utvecklingsfas är just en medalj i ett stort mästerskap.

En av nyckelspelarna i premiärsegern var Lina Ljungblom, vars medverkan i OS länge var osäker. Forwarden, som till vardags representerar Montreal i den nordamerikanska proffsligan PWHL, drabbades tidigare av körtelfeber och tillbringade två månader i sjuksängen. Först i januari kunde hon återuppta sitt spel, och inför OS fanns frågetecken kring hennes form och uthållighet.

Men mot Tyskland visade Ljungblom att oron var obefogad. Hon spelade med energi och målsinne, och blev en avgörande faktor i den svenska segern. Trots att hon endast hunnit spela sex matcher sedan återkomsten visade hon prov på den kvalitet som gör henne till en central spelare i den svenska laguppställningen.

Inför premiären valde förbundskaptenen Ulf Lundberg för första gången att hålla den sista träningen stängd för media och utomstående. Anledningen var att laget skulle träna på powerplay-spel, och Lundberg ville inte riskera att konkurrenternas ”spioner” skulle få insyn i de svenska varianterna.

I efterhand framstår detta som ett strategiskt klokt beslut. Två av Sveriges fyra mål mot Tyskland kom just i numerärt överläge, vilket tyder på att den hemliga träningen gav resultat.

Sverige har nu skaffat sig ett gynnsamt utgångsläge i gruppspelet. Med tre matcher kvar att spela har laget tagit ett viktigt första steg mot en potentiell gruppseger. Om detta kan uppnås ökar chanserna avsevärt för att undvika de dominerande nationerna USA och Kanada i kvartsfinalen.

För svensk damhockey representerar detta OS en möjlighet att återigen kliva fram i rampljuset. Till skillnad från 2006 finns nu en starkare infrastruktur på plats för att ta vara på ett eventuellt framgångsrikt mästerskap. Men allt börjar med resultat på isen, och premiärsegern mot Tyskland var ett lovande första steg.

Med fortsatta framgångar i turneringen kan detta svenska lag inte bara skriva idrottshistoria utan också påverka damhockeyns utveckling i Sverige under många år framöver. Vägen är dock lång och tre viktiga gruppspelsmatcher återstår innan slutspelet tar vid.