Malin Fransson: Skrattspegeln riktades mot männen – Trump kan ha gjort damidrotten en tjänst

I USA:s OS-framgångar väcktes oväntad debatt om jämställdhet

Under OS i Milano skapades en unik gemenskap mellan USA:s herr- och damlag i ishockey. Med färre idrottare i OS-byn fick lagen möjlighet att lära känna varandra på ett sätt som sällan sker. Denna gemenskap synliggjordes när Jack Hughes, som avgjorde herrfinalen med sitt övertidsmål, i sin första intervju efter guldet lyfte fram Megan Keller som gjort samma sak i damernas final. Han uttryckte beundran för damlagets prestationer i en stund som borde varit fokuserad på hans egen bedrift.

Denna positiva anda fick dock ett abrupt slut när herrlandslaget återvände hem. Istället för att mötas av jubel fick de svara på kritiska frågor om en video från omklädningsrummet. I klippet bjöd president Donald Trump in dem till Vita huset och skämtade om att han måste bjuda in damerna också, annars skulle han bli ”ställd inför riksrätt” – en kommentar som möttes av skratt från spelarna.

När herrspelarna fick frågor om incidenten gav de inledningsvis trevande svar. Det blev dock tydligt att de inte trivdes i rollen som ”machomän”, som de framställdes i debatten. Till skillnad från liknande situationer tidigare har den offentliga diskussionen denna gång haft en anmärkningsvärt annorlunda ton. De typiska försvarsmekanismerna – att kvinnor är ”överkänsliga” eller att ”vad som händer i omklädningsrummet stannar där” – har i stor utsträckning uteblivit.

Incidenten tycks ha fått många män att reflektera över sitt eget beteende i liknande situationer. Hur många gånger har de själva skrattat åt olämpliga skämt om kvinnor? Hur ofta har de låtit bli att säga ifrån när sådana skämt yttrats? Vid det här laget är det allmänt känt att jargongen i omklädningsrummet påverkar attityder och beteenden i samhället i stort.

Detta är bara ett av många exempel på hur kvinnliga idrottare genom åren bemötts nedvärderande. I Sverige minns många kontroversen när Anders Svensson tilldelades en bil för sina 146 fotbollslandskamper, medan Therese Sjögran med 187 landskamper inte fick någon uppmärksamhet. När detta ifrågasattes ”skämtade” Zlatan Ibrahimovic om att ”damerna kan få en cykel med min autograf”.

USA:s damhockeylag har en historia av att stå upp för sina rättigheter. För nio år sedan inledde de en strejk för bättre villkor, som de genomförde med imponerande precision och enighet. Trots försök att splittra gruppen stod alla spelare fast vid sina krav, och de lyckades till slut få igenom sina villkor innan VM – som de sedan vann.

Med samma skicklighet och värdighet har de nu hanterat efterdebatten kring Trumps kommentar. De har varit tydliga med sin ståndpunkt utan att gå i konflikt med herrspelarna. De söker inte billiga poänger utan inser att Trumps uttalande i sig belyser de attityder de länge kämpat mot.

När damerna avböjde inbjudan till Vita huset valde herrarna att tacka ja. Men att fastna i diskussionen om huruvida detta var rätt eller fel vore att förminska den bredare samhällsdiskussion som nu tar fart, även inom idrottens värld.

Det finns något nästan ironiskt i att denna händelse, med Trump som en oavsiktlig katalysator, kan komma att ses som en vändpunkt i attityderna gentemot kvinnliga lagidrottare. När historien en dag skrivs kan det visa sig att just denna incident bidrog till att påskynda en förändring som länge varit nödvändig inom idrotten.