När hockeylegendarerna skapade poesi under OS

Efter tjugo år – minnena från OS-guldet lever vidare

Det var ett häftigt lag, och de visste att de hade möjlighet att ta guld. Henrik Lundqvist minns fortfarande tydligt känslan i det svenska OS-laget 2006.

– Efter besvikelsen 2002 när vi förlorade mot Vitryssland visste vi att det var viktigt för svensk hockey att göra det bättre den här gången, säger Lundqvist.

Det lyckades de med, och slutet blev så välregisserat att det för alltid kommer att ha en särskild plats i alla svenskars hockeyhjärtan.

För Henrik Lundqvist började OS med en utmaning. En snöstorm i New York hotade att förhindra hans avresa till Turin.

– De meddelade att inga plan skulle lyfta. Det vore för jäkligt. Då missar jag en hel dag, sa Lundqvist till DN när tidningen pratade med honom på flygplatsen den där februaridagen.

Men efter mycket om och men lyfte några plan och Lundqvist kom iväg som planerat. Samma tur hade inte hans tjeckiska lagkamrater från New York Rangers.

– Jag minns att de tjeckiska spelarna som också var på väg till Turin blev stående på startbanan, säger Lundqvist med ett leende.

Bland de strandsatta fanns den tjeckiske superstjärnan Jaromir Jagr. Tolv dagar senare möttes Sverige och Tjeckien i semifinalen, en match som slutade med svensk seger, 7–3.

När rutinerade spelare som Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Mats Sundin anlände till Turin var deras ambitioner tydliga – de hade kommit för att ta OS-guld. Redan från början märktes hur mycket turneringen betydde för dem.

– Det var flera anledningar till vårt engagemang. En var att vi inte hade lyckats i Nagano eller Salt Lake City, varken med att ta medalj eller guld. För mig och de andra äldre spelarna var det här sista chansen, förklarar Sundin.

– Sedan gör det faktum att alla de bästa är på plats det speciellt. Det blir ett riktigt mästerskap. Tre Kronor hade inte vunnit ett guld på det viset tidigare och har inte gjort det efteråt heller.

Trots att gruppspelet var något ojämnt – Tre Kronor förlorade bland annat med 5–0 mot Ryssland – förbättrades lagets prestationer för varje match. Osäkerheten kring Peter Forsbergs skadestatus skingrades också successivt.

– Jag kände nog direkt när vi samlades att vi hade ett guldlag. Vi hade en bra kombination med många ledare: Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Henrik Zetterberg, bröderna Sedin och Kenny Jönsson som spelade i Hockeyallsvenskan. Henrik Lundqvist var om inte nummer ett så topp tre av målvakterna i NHL. Vi hade ett väldigt komplett lag, säger Sundin.

Efter gruppspelet och en kvartsfinalseger mot Schweiz (5–2) tog sig Sverige till final genom den övertygande semifinalsegern mot Tjeckien.

I finalen väntade ärkerivalen Finland. När tredje perioden inleddes var ställningen 2–2, och båda lagen hade varsin spelare i utvisningsbåset. Finlands lagkapten Saku Koivu och Sveriges Mats Sundin tog hand om tekningen. Då inträffade något ödesmättat – Koivus klubba gick av och han tvingades åka till båset för att hämta en ny.

Sundin skickade snabbt pucken till Forsberg, som passade tillbaka. Lagkaptenen släppte då pucken bakåt till Lidström, som drog iväg ett hårt skott som betydde 3–2 till Sverige.

– Att avgörandet blev så perfekt som det blev är egentligen helt otroligt. Det målet är som poesi, och kommer för alltid vara ett klassiskt svenskt hockeyögonblick, säger Lundqvist.

I slutskedet av matchen tryckte Finland på rejält, men Lundqvist stod för flera avgörande räddningar som hindrade ett finländskt kvitteringsmål.

Sveriges andra OS-guld i ishockey genom tiderna, och det första med NHL-spelare i laget, var därmed säkrat. Det som gjorde det extra minnesvärt var att de tre legendarerna Sundin, Forsberg och Lidström alla var inblandade i guldmålet.

Efter guldet var överenskommelsen med NHL att spelarna så snabbt som möjligt skulle återvända till sina klubblag i Nordamerika. Men de svenska spelarna hade andra planer.

– Trots att vi hade match på onsdagen, om jag minns rätt, så var vi ändå hemma i Stockholm på tisdagskvällen och firade, berättar Sundin.

– Hade vi inte fått göra det hade det varit något som saknats. Att fira med de svenska fansen på Medborgarplatsen och få vara med laget några timmar till efter en sådan prestation var väldigt speciellt. Jag tror inte att våra general managers i NHL var lika glada, men det fick vi ta.

Rykten har gjort gällande att Sundin till och med betalat för ett av de chartrade planen som flög spelarna tillbaka till Nordamerika. Men det avfärdar han:

– Det är en skröna. Jag är smickrad över den, men det gjorde jag inte. Det löste förbundet.

Nu väntar en ny OS-turnering i Italien, och för första gången på tolv år är NHL-spelarna med. Både Lundqvist och Sundin kommer att vara på plats i Milano som expertkommentatorer.

– Det är klart att för oss som var med kommer det alltid att vara något speciellt, säger Lundqvist. Men nu är det hög tid att lämna det som hände för 20 år sedan och gå vidare. Efter Milano hoppas jag att vi har nya saker att prata om.

På frågan om Sverige kan vara med och slåss om ett nytt guld svarar Lundqvist:

– Ja, det kan de absolut. Jag skulle inte ranka dem som det bästa laget, men det är inte alltid det bästa laget på pappret som vinner.