OS-miraklet: ”Ju sämre man gör honom, desto bättre blir storyn”

”Göra en Bradbury” har blivit ett begrepp inom idrotten som syftar på att vinna när andra gör bort sig. Uttrycket härstammar från Steven Bradburys sensationella OS-guld på 1 000 meter i Salt Lake City 2002, när australiern tog hem segern efter att samtliga motståndare fallit i finalen.

Martin Johansson, en tidigare svensk shorttrack-åkare, ger dock en mer nyanserad bild av Bradbury än den som ofta framställs i media. Johansson, som själv har en sjundeplats som bästa OS-resultat, tävlade regelbundet mot australiern under sin karriär.

”Steven var absolut världselit. Ju sämre man gör honom, desto bättre blir storyn. Han var regelbundet i åtminstone semifinaler på VM. Vi var ganska jämna, men han hade högre toppar”, förklarar Johansson, som sällan förlorade mot Bradbury.

Idag är Martin Johansson 51 år gammal, arbetar som civilingenjör och bor i Åkarp utanför Malmö. Trots att det gått många år sedan han lade skridskorna på hyllan, tog han tillfälligt på sig dem igen i höstas för en comeback.

”I ett svagt ögonblick hade jag lovat vara med på SM. Jag fick typ en träning på mig. Men jag tog faktiskt en bronsmedalj på 500 meter”, berättar han, men tillägger ödmjukt att shorttrack inte längre har samma konkurrens i Sverige som förr.

Kärleken till sporten lever dock kvar hos den före detta elitåkaren. Han beskriver passionerat vad som gör shorttrack så speciellt: ”Tjusningen är att det går enormt fort och det är små marginaler. Du kör i 50 kilometer i timmen. Det är likt speedway och det händer mycket. Under ett lopp är det väldigt många taktiska drag. Man behöver skifta taktik många gånger och anpassa sig.”

I årets vinter-OS i Milano var Brendan Corey Australiens stora hopp inom shorttrack. Den 29-årige åkaren, som ursprungligen kommer från Kanada men tävlar för Australien tack vare sin mors bakgrund, har varit inspirerad av just Steven Bradbury under sin karriär.

”Det var ett otroligt sportögonblick, jag tror inte något liknande händer igen”, har Corey sagt till Sydney Morning Herald om Bradburys legendariska OS-guld.

Trots att Corey kom till OS med ett färskt VM-brons på 1500 meter från 2024 och stora förhoppningar, slutade det med relativt blygsamma placeringar – 26:a på 1000 meter, 17:e på 1500 meter och 27:a på 500 meter.

Martin Johansson har en intressant teori om varför svenskar fascineras så mycket av Bradburys oväntade triumf för 24 år sedan.

”Det finns nog inget land där Steven Bradbury faktiskt är större, förutom i Australien, än i Sverige. Vi är uppvuxna med Gunde Svan och Tomas Gustafson, de vann rent och ärligt för att de var bättre. Steven Bradburys guld, precis som Tre Kronors förlust mot Vitryssland [Belarus], ser vi som märkliga händelser. I många andra länder tycker man att det är en del av sporten.”

Bradbury har dessutom varit skicklig på att kapitalisera på sitt oväntade guld genom åren. Johansson berättar att australiern fortfarande lever på den berömda segern.

”Steven har ett ölmärke som heter Last Man Standing. Han var också med i en promotionvideo inför Netflixserien ’Squid Games'”, förklarar Johansson.

I båda fallen utnyttjar Bradbury på ett skickligt sätt berättelsen om sig själv som den siste man som står kvar när alla andra har fallit. Det är just den historien som gjort honom till ett begrepp inom sportvärlden och till en del av populärkulturen långt utanför shorttracksportens gränser.

Utöver sitt sensationella OS-guld 2002 var Bradbury också med i det australiska stafettlag som tog brons i OS 1994 – vilket var Australiens första medalj någonsin i ett vinterspel. Hans idrottsliga meriter sträcker sig således längre än bara det enstaka lyckokastet som gjort honom världsberömd.