I bandyns maktskifte – Sandviken bröt långväntan på guld

I en dramatisk och känslosam damfinal i bandy lyckades Sandvikens AIK i lördags bryta sin trettonåriga väntan på SM-guld. Med en imponerande uppvisning besegrade SAIK Villa Lidköping med 6–2 i ABB Arena i Västerås och satte därmed stopp för västgötarnas starka tradition i finalsammanhang.

Sandviken hade inte stått i en damfinal sedan 2013, då de senast tog hem SM-guldet. I år hade laget vunnit grundserien med fem poängs marginal före just Villa Lidköping, vilket gav självförtroende inför finalmötet.

Inför matchen vädjade SAIK:s lagkapten Nelly Hedlund till de tillresta supportrarna: ”Tillsammans har vi kämpat. Nu 13 år senare står vi här igen. Vi ska ge allt på planen och jag hoppas att ni ger allt på läktaren.” Villas kapten Viktoria Karlsson svarade med löftet att ”guldet ska tillbaka dit där det hör hemma”, med syftning på att Villa vunnit fyra raka SM-guld innan Västerås SK bröt serien förra säsongen.

Men det var Sandviken som direkt tog kommandot i matchen. Redan i andra minuten gav lagets storstjärna Tilda Ström SAIK ledningen – en målskytt med extra laddning då hon värvades från just Villa Lidköping 2023. Ström, som vunnit både poäng- och skytteligan överlägset i grundserien, skulle visa sig bli matchens stora profil.

Villa kvitterade tillfälligt genom Nathalie Hjortenhed efter tio minuter, men sedan var det Tilda Ströms show igen. Hon fullbordade ett hattrick innan tjugo minuter spelats och såg till att Sandviken gick till halvtidsvila med en betryggande 3–1-ledning.

I den andra halvleken fortsatte Sandviken att dominera. Lagets målvakt Ellen Jansson bidrog starkt till segern genom att rädda både en straff från Melinda Altberg och ett friläge kort därefter. Dessa räddningar gav laget ytterligare energi, och när Tilda Ström slog in sitt fjärde mål för dagen i den 55:e minuten kändes guldet inom räckhåll för Sandviken.

Villa gjorde ett tappert försök att komma tillbaka i matchen när Frida Viklund reducerade till 2–4 i den 69:e minuten, följt av en omedelbar timeout. Men Sandviken gav inte Villa någon chans att bygga momentum. Bara fem minuter senare utökade Matilda Björk Öhman ledningen till 5–2, innan Wilma Uhlin fastställde slutresultatet till 6–2 i matchens slutskede.

”Det är magiskt. När man står här som vinnare njuter man bara,” sa matchhjälten Tilda Ström efter guldet, och tillade: ”Det var skönt så klart, men samtidigt lider man med dem. Det är aldrig kul att förlora en final och det är ändå många av mina kompisar som står på andra sidan.”

Intressant nog fanns det erfarenhet i Sandvikens lag av att besegra just Villa Lidköping i en final. Tova Grönoset, 23 år, spelade förra säsongen i Västerås SK som då besegrade Villa. Till årets säsong återvände hon till moderklubben Sandviken, som hon lämnade 2020.

”Jag tycker att vi kan fortsätta den här trenden. Jag hoppas på att stå här nästa år igen,” sa en optimistisk Grönoset efter sin andra raka finalseger mot Villa Lidköping.

För Villa Lidköping innebär förlusten att de nu förlorat finalen två år i rad, efter att tidigare ha dominerat svensk dambandy med fyra raka SM-guld mellan 2021 och 2024. Sandvikens seger markerar däremot en betydelsefull comeback för en klubb som har starka bandytraditioner men som inte vunnit ett SM-guld på damsidan sedan 2013.

Segern kan också ses som ett tecken på att svensk dambandy blivit mer konkurrensutsatt. Under de senaste tio åren har nu fyra olika klubbar – Västerås SK, Villa Lidköping, Kareby IS och Sandvikens AIK – lyckats vinna SM-guld, vilket visar på en positiv utveckling för sporten där flera klubbar har möjlighet att nå hela vägen.

När slutsignalen ljöd utbröt ett glädjevrål bland Sandvikens supportrar i ABB Arena, och klubben kunde för första gången sedan 2013 kalla sig svenska mästare i dambandy.