I den italienska bergsbyn Antholz förbereder sig Sveriges skidskyttar för kommande olympiska spel, men under ovanliga förhållanden. För OS-debutanterna Viktor Brandt och Ella Halvarsson blir upplevelsen annorlunda än vad många idrottare drömmer om när de tänker på olympiska spel.

De svenska skidskyttarna kommer nämligen inte att bo i olympiska byn tillsammans med övriga idrottare, utan hålls isolerade i en egen bubbla i Antholz. De kommer inte heller att delta i den traditionella invigningsceremonin, något som väcker blandade känslor hos de berörda.

– Jag tycker att det är skittråkigt om jag ska vara ärlig, säger Viktor Brandt med uppenbar besvikelse i rösten.

Hans lagkamrat Ella Halvarsson delar frustrationen, men uttrycker sig mer återhållsamt:

– Det är lite synd. Man hade ju velat uppleva hela OS-känslan, särskilt när det är första gången.

Beslutet att hålla skidskyttarna avskilda från den olympiska gemenskapen är del av en strategi för att optimera deras prestationsförmåga. Antholz, beläget i Sydtyrolen, erbjuder ideala träningsförhållanden på hög höjd, vilket ger bättre förutsättningar för förberedelser än vad OS-byn skulle göra.

Skidskyttelandslagets huvudtränare Johannes Lukas förklarar logiken bakom arrangemanget:

– Vi har analyserat alla aspekter och kommit fram till att förutsättningarna för maximal prestation är bättre här i Antholz. Högre höjd, välkända banor och en lugn miljö ger våra åkare de bästa möjligheterna.

Trots fördelarna från ett rent sportsligt perspektiv väcker arrangemanget frågor om vad som går förlorat i den olympiska upplevelsen. OS handlar traditionellt inte bara om prestationer utan också om kulturellt utbyte och gemenskap mellan idrottare från hela världen.

Veteranen Hanna Öberg, som tidigare har upplevt OS-byns speciella atmosfär, förstår de yngre kollegornas besvikelse:

– Det är verkligen något speciellt med att vara i OS-byn, träffa idrottare från andra sporter och länder. Jag minns min första OS-upplevelse som något helt unikt. Men samtidigt är vi här för att prestera, och då måste vi prioritera det som ger oss bäst förutsättningar.

För Sebastian Samuelsson, en av Sveriges främsta medaljhopp, känns avvägningen naturlig:

– När man väl står där vid startlinjen vill man ha gjort allt för att vara i bästa möjliga form. Då känns det faktiskt okej att missa invigningen och livet i OS-byn.

Den svenska truppen kommer dock att få en egen ceremoni i Antholz, där flaggan hissas och de officiellt välkomnas till OS, om än i mindre skala.

Idrottschef Peter Reinebo från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) betonar att beslutet är genomtänkt:

– Vi har vägt för- och nackdelar noga tillsammans med landslagsledningen. Vårt främsta mål är att ge idrottarna optimala förutsättningar att prestera på topp när det gäller som mest.

Fenomenet med separata ”bubblor” för vissa idrotter är inte unikt för Sverige eller skidskytte. I moderna olympiska spel har det blivit allt vanligare att specialarrangemang görs för idrotter med särskilda behov, särskilt vintersporter som kräver specifika höjd- eller snöförhållanden.

För Brandt, Halvarsson och övriga OS-debutanter i skidskyttelaget återstår nu att fokusera på det sportsliga uppdraget, även om den olympiska upplevelsen inte blir exakt som de drömt om.

– I slutändan handlar det om att prestera när det gäller, säger Brandt. – Visst hade det varit häftigt att vara i OS-byn, men medaljer är trots allt viktigare än upplevelser. Förhoppningsvis får jag chansen att uppleva en ”riktig” OS-känsla nästa gång.

Det första skidskytteloppet i de olympiska spelen går av stapeln om mindre än två veckor, och då får vi se om den svenska strategin ger önskat resultat på medaljfronten.

Dela.

20 kommentarer

Leave A Reply