Den mörka höstkvällen i Stockholm blev allt annat än den förväntade framgångssagan för AIK. Hemmalaget, som under säsongen ofta visat prov på styrka, såg ut som ett skugglikt lag i mötet mot nedflyttningshotade IFK Värnamo på Friends Arena.
AIK gick in i matchen med tydliga målsättningar. En seger skulle stärka deras position i medaljstriden, säkra Europaspel nästa säsong och samtidigt pressa gästerna närmare degradering till superettan. Men fotboll följer sällan manus, och denna kväll blev ett tydligt exempel på det.
Redan från avspark kunde de 15 000 åskådarna på plats ana att något inte stämde i det svartgula maskineriet. Det som skulle bli en uppvisning utvecklades i stället till vad som kan beskrivas som säsongens största genomklappning för stockholmarna.
Första halvlek visade ett AIK som saknade både energi och beslutsamhet. Passningsspelet var oprecist, positionsspelet bristfälligt och defensiven sårbar på ett sätt som inte känts igen från lagets tidigare prestationer under hösten. Värnamo, som kämpat i bottenstriden hela säsongen, visade däremot en helt annan hunger och beslutsamhet.
För Smålandslaget handlade matchen om överlevnad i högsta serien. Detta avspeglades i deras intensitet och vilja att vinna varje duell över hela planen. Medan AIK verkade förvänta sig att segern skulle komma av sig själv, arbetade Värnamo metodiskt för att skapa och ta tillvara på sina chanser.
– Vi föll ihop som ett korthus i första halvlek. Det fanns ingen kommunikation, ingen energi och absolut ingen vinnarvilja, kommenterade en tydligt besviken Henok Goitom, AIK:s sportchef, i paus-intervjun.
Statistiken talade sitt tydliga språk. AIK, som normalt dominerar bollinnehavet på hemmaplan, hade svårt att behålla bollen i längre perioder. Passningsprocenten låg långt under säsongsgenomsnittet och antalet avslut mot mål var alarmerande få under de första 45 minuterna.
Publikreaktionerna blev alltmer högljudda ju längre halvleken led. Missnöjesyttringar ekade genom arenan, och när domaren blåste för halvtidsvila ljöd både visslingar och burop från läktarplats.
I omklädningsrummet måste det ha varit hårda ord från tränare Henning Berg, som under sin tid i AIK byggt upp ett rykte om att kunna vända matcher efter svaga inledningar. Men denna kväll verkade utmaningen större än vanligt.
Situationen är särskilt anmärkningsvärd eftersom AIK under hösten visat en stabilitet som gett dem en position i toppstriden. Efter en svajig vårsäsong hade laget under Bergs ledning klättrat i tabellen, och med endast några omgångar kvar av Allsvenskan fanns realistiska förhoppningar om både medalj och Europakvalplats.
För IFK Värnamo innebar utvecklingen ett oväntat andrum i en säsong där de mestadels befunnit sig i eller nära nedflyttningszonen. Smålandslaget, som är en av Allsvenskans mindre klubbar både ekonomiskt och publikt, har imponerat på många med sitt välorganiserade spel trots begränsade resurser.
– Vi visste att AIK skulle underskatta oss. Det är alltid så när ett topplag möter ett bottenlag sent på säsongen. Vår strategi var att utnyttja deras eventuella övertro och slå till när de inte var beredda, förklarade Värnamos tränare Kim Hellberg.
Matchen illustrerar den oförutsägbarhet som kännetecknar Allsvenskan denna säsong. Skillnaden mellan topp och botten har varit ovanligt liten, där formsvackor och oväntade resultat skapat en tabell där positionerna skiftat dramatiskt från omgång till omgång.
För AIK:s del innebär den svaga första halvleken att pressen inför säsongsavslutningen ökar markant. Drömmen om Europa lever fortfarande, men marginalen för misstag har krympt avsevärt. Samtidigt kan IFK Värnamo, med fortsatt positiv utveckling under matchens gång, ta ett stort kliv mot allsvensk överlevnad.
Supportrarna på Friends Arena, som förväntat sig en festkväll, fick i stället bevittna hur deras lag föll ihop när det behövdes som mest. Nu återstår att se om AIK kan återhämta sig från denna genomklappning och avsluta säsongen på ett sätt som återspeglar ambitionerna i Sveriges mest framgångsrika huvudstadsklubb.
