Redan efter nationalsångerna exploderade det. Ett fullsatt Bramall Lane kokade och skrek.
Sedan började det på riktigt.
Ja, jäklar vad det tog fart.
Jäklar, vad Sverige satte fart, som att de nästan 30 000 engelska fansen gav Sverige superbensin, till en superoffensiv.
Efter tio minuter kändes det ungefär som att Stina Blackstenius kunde ha gjort tre mål. Och Fridolina Rolfö blixtrade som hon inte varit i närheten av tidigare i detta EM.
I går sa Kosovare Asllani att hon var ”mer än redo” för EM-semifinalen mot England.
I kväll var Sveriges matchinledning ”mer än aggressiv”.
Den första 25 minuterna var det bästa det svenska landslaget har prestera under de här EM-veckorna.
Det var bara ett problem, England var lika bra och snart mycket bättre.
Sverige allt sämre.
Och vid en virrig situation i det svenska straffområdet klev klev hon fram – Beth Mead.
Englands gigant tryckte in 1–0, hennes sjätte mål i turneringen.
Om tendenserna funnits där strax innan så blev de verklighet efter Englands ledningsmål.
Sverige tappade allt mer kontrollen på mittfältet, Nathalie Björn och Filippa Angeldahl hade stora problem.
Halvtidsvilan hjälpte inte, bytena hjälpte inte.
Sverige lyckades inte hantera England alls.
Det var alldeles för många spelare som presterade långt under sin förmåga.
Det går inte mot ett lag som England, då får ett lag som Sverige stryk med 4–0.
Kollektivt usla
Hanna Glas gjorde en av sina sämsta landskamper på länge.
Hedvig Lindahls insats var underkänd, målvaktsveteranen var inte i närheten av att prestera som hon har gjort under tidigare mästerskap.
Stina Blackstenius kom förvisso rätt vid flera tillfällen, men missade alldeles för många chanser.
Och det går att räkna upp fler svaga insatser.
Men framför allt;
Sverige var kollektivt usla i den häftigaste och viktigaste matchen under hela EM.
Tomt snack
Inför mästerskapet gick det svenska spelarna ut och snackade om guld.
”Det finns inget annat än guld. Det är punkt efter det”, sa Fridolina Rolfö.
Visst, man hade kammat hem OS-silver så sent som förra sommaren.
Men kanske hade de svenska spelarna lite förträngt att EM är något helt annat.
Och det blev något helt annat.
Snacket om guld, slutade som tomt och onödigt snack.
Det här var aldrig Sveriges mästerskap.