Niclas Wallin var den storvuxne backen från Boden som fick sitt stora genombrott när han som 21-åring gick till Brynäs 1996.
I den nya säsongen ”Wikegård vs” hälsar Niklas Wikegård på Niclas Wallin som i dag driver en egen firma med sin bror där de bland annat jobbar som snöröjare.
En helt annan vardag än den i början av 90-talet när hockeykarriären inleddes i Bodens IK, med Wikegård som tränare.
– Juniortiden var som den var… Jag hade ju ingen succé med dig, det var ju mer de yngre backarna då, berättar Wallin för Wikegård, i avsnittet som sänds på torsdagen klockan 21.30 på Sportkanalen.
– Tyckte du att jag behandlade dig orättvist?
– Nä, men det klart. Ibland kunde jag vara med… Kiruna borta. Men sånt har inte sänkt mig, mer stärkt mig.
Modo-fruktan och Stockholms-skräck
Han fortsätter berätta om tiden i Boden och när juniorlaget skulle åka ner till Örnköldsvik för de fruktade bortamatcherna.
– Jag minns så väl… Det var runt -92 och vi hade tagit med det bästa vi hade ner till Ö-vik. Och så ser vi deras lineup… Peter Forsberg, Markus Näslund, Per Svartvadet, Magnus Wernblom, Anders Söderberg. Jag tror att det blev typ 20-0, säger han i programmet som finns att se på C More.
Innan Wallin sedan gick Brynäs fick han först chans att provspela med Djurgården, något som inte alls blev lyckat.
– Jag ska vara helt ärligt, det var jävligt läskigt. Jag fick påtryckningar från ”Dallas” (Robert Dahlroth) och såna som aldrig tog chansen att fara i väg. Så jag for ner. Men det var nervöst och jag hade problem med Stockholm som var stort och läskigt.
I stället gick han till Brynäs där han spelade i fyra säsonger och tog SM-guld 1999 innan NHL-äventyret med Carolina Hurricanes ledde honom till vinsten i Stanley Cup 05/06.
Kan inte träna efter hjärnskakningarna
Totalt blev det tio säsonger i världens bästa liga för Wallin, de avslutande i San Jose, innan han flyttade tillbaka till Sverige 2011 för SHL-spel igen, den här gången med Luleå.
Men det fanns bara en säsong kvar i Wallins kropp. 2012 fick han lägga skridskorna på hyllan efter en rad hjärnskakningar.
– Det spelet som jag spelade innebar att jag fick ta mycket smällar. Jag hade inte ”skillsetet” att kunna glida ifrån tacklingar, och det gör ju ont för mig också, även om jag är stor. Och det är ju inte alltid spelare, ibland är det sargen eller att du hamnar i fel lägen.
Och hjärnskakningarna påverkar Wallin än i dag berättar han. Vissa saker får han helt enkelt undvika för att inte få stora bakslag.
– Träning saknar jag. Där får jag hög puls och då får jag problem med allt ifrån syn och hörsel… Problemet är inte själva dagen jag tränar, utan dagarna efter. Det är då man får bakslaget, så det har jag gett upp.
Men även om han har fått ge upp träning och en väldigt aktiv livsstil så ångrar han ingenting.
– Det har ju blivit bra, hur det än är så blev det en 17-årig karriär som elitspelare. Det är det absolut roligaste jag varit med om.