Nej, än så länge har inte de enormt höga (för höga?) förväntningarna på de svenska skidskyttarna uppfyllts.
Det kanske dock är hårt att slå på stora trumman, pynta texter med fiasko och börja ifrågasätta den svenska uppladdningen. Det har bara genomförts tre tävlingar på detta olympiska spel – fler än hälften kvar.
Ingen fara på taket egentligen, eller?
Å andra sidan är det fullt förståeligt att det just nu är fler frågetecken än utropstecken runt det svenska skidskyttelandslaget.
Det har tidigare under säsongen poängterats att även om skyttet svajat så har åkningen varit stark, väldigt stark. Det har hetat att det är värre om formen saknas i spåret än på vallen. Med ett stärkt självförtroende kan det vända ganska omgående på bara en tävling eller för den delen ett par riktigt bra träningar, när det kommer till just skyttet.
Men nu finns uppenbarligen inte åkningen, ska vi vara oroliga då?
Då hade Norge varit efter
Allt har milt sagt varit en enda stor succé för skidskyttarna fram till den 6 februari, 2022.
Elvira Öberg har fått fenomenala skidskyttar se ut som amatörer i jämförelse när hon bokstavligt svävat fram i spåret, storasyster Hanna har visat att hon gång på gång har fått ordningen på tankarna när tvivlen om förmågan på vallen gjort sig påminda.
Sebastian Samuelsson spenderade miljoner på ett löpband för att ta kliv och har konstaterat gång efter annan att han aldrig varit en bättre skidskytt än nu – och bevisat det.
Och veteranen, Mona Brorsson, har äntligen fått ta en individuell pallplats.
Nu är spåren av succén i princip som bortblåsta.
Att Sebastian Samuelsson var nästan tre minuter efter i ren åktid på herrarnas distans är inget bra tecken. Martin Ponsilouma var nästan en och en halv minut efter Quentin Fillon Maillet, Frankrike, som var bäst, vilket sågs som ett fall framåt.
Damerna förklarade den svaga åkningen från deras distanstävling med ”passivitet” och ”respekt för banan”. Hanna Öberg var en minut och 40 sekunder efter Tiril Eckhoff i åktid, Elvira visserligen ”bara” 35 sekunder bakom, men fick kämpa för varje meter. Spola tillbaka tiden två månader så var det i stället den norska giganten som var distanserad.
Det är enorma avstånd
Det är små marginaler i skidskytte, en kant ut kan vara skillnaden på att bli en hyllad mästare och medaljlös. Men avstånden i ren åktid så här långt under OS kan inte falla under den kategorin.
De är inte små – de är enorma.
Det är någonstans inte konstigt att det med ljus och lykta letas febrilt efter förklaringar till den här OS-starten. Allt har ju gått enligt planerna inför.
Under VM i Antholz för två år sedan (också på hög höjd) blev det bara en medalj. Den sista dagen tog Hanna Öberg ett brons i masstarten.
Ska vi helt enkelt vänja oss vid att Sverige fortsatt har svårt med att tävla på hög höjd under längre tid, att andra nationer varit bättre på att toppa formen och att vi således måste skruva på den högt ställda tron om stora framgångar på detta OS.
Chansen att motbevisa den teorin har aldrig varit större.
Skidskytte i OS – tv-tider och program här!