10-åriga Murad har bott på återvändandecentret i två år

I ett industriområde nära Arlanda tillbringar allt fler barnfamiljer sin tid i väntan på utvisning från Sverige. Återvändarcentrumet, som ursprungligen var tänkt som en kortsiktig lösning för personer som väntar på att lämna landet, har för många blivit ett långvarigt hem under osäkra förhållanden.

En av dem som hamnat i denna limbo är 10-åriga Murad, som tillsammans med sin familj bott på anläggningen i över två år. I en miljö som präglas av instabilitet och osäkerhet försöker han och andra barn skapa någon form av normalitet i sin vardag.

”Det var aldrig meningen att barn skulle bo här under så långa perioder,” förklarar Maria Andersson, migrationsexpert vid Stockholms universitet. ”Återvändarcentrum var designade för kortare vistelser på några veckor, inte år.”

Situationen har förvärrats under de senaste åren, då antalet barnfamiljer som väntar på utvisning har ökat markant. Enligt Migrationsverkets statistik har antalet personer vid återvändarcentrum stigit med cirka 30 procent sedan 2021, med barnfamiljer som utgör en växande andel.

Samtidigt har Rädda Barnen nyligen presenterat en alarmerande rapport om förhållandena vid anläggningen. Organisationen pekar på allvarliga säkerhetsbrister och dokumenterade fall av hot och våld. Rapporten beskriver en miljö där barn exponeras för traumatiserande händelser och lever under konstant psykologisk press.

”Vi ser tydliga tecken på att barn far illa i denna miljö,” säger Lisa Pettersson, barnrättsexpert på Rädda Barnen. ”Barnen visar symptom på psykisk ohälsa, sömnsvårigheter, och många har utvecklat koncentrationssvårigheter som påverkar deras skolprestationer.”

Den industriella omgivningen, långt från samhällsservice och fritidsaktiviteter, förstärker känslan av utanförskap. För Murad innebär det en lång resa till skolan varje dag, och begränsade möjligheter till lek och sociala aktiviteter som är viktiga för barns utveckling.

”Jag saknar mina vänner som flyttade. Ibland känns det som att alla försvinner,” berättar Murad när DN träffar honom. Hans vardag präglas av osäkerhet om framtiden, något som psykologer beskriver som särskilt skadligt för barns utveckling.

Enligt Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, ska barnets bästa alltid komma i första rummet. Kritiker menar att de nuvarande förhållandena vid återvändarcentrumet står i direkt konflikt med dessa åtaganden.

Migrationsverket, som ansvarar för anläggningen, erkänner utmaningarna men hänvisar till begränsade resurser och svårigheter att hitta lämpligare boenden. ”Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra säkerheten och boendemiljön,” säger Anders Johansson, regional chef vid Migrationsverket. ”Men vi står inför komplexa utmaningar när det gäller att balansera vårt uppdrag att verkställa utvisningsbeslut med humanitära hänsyn.”

Civilsamhället har engagerat sig för att förbättra situationen. Lokala föreningar erbjuder läxhjälp och fritidsaktiviteter, men insatserna räcker inte för att kompensera för de grundläggande bristerna i boendemiljön.

Forskare på området varnar för långsiktiga konsekvenser. ”Barn som tillbringar formativa år i denna typ av miljö riskerar att utveckla djupgående psykologiska problem,” förklarar psykolog Eva Lindgren, som forskar kring trauma hos flyktingbarn. ”Det handlar om skador som kan följa dem genom livet.”

Riksdagsledamöter från flera partier har efter rapporterna från Rädda Barnen krävt en översyn av systemet. ”Det är oacceptabelt att barn tvingas leva under dessa förhållanden i Sverige, oavsett juridisk status,” säger riksdagsledamoten Johan Eriksson.

I väntan på politiska lösningar fortsätter vardagen för Murad och de andra barnen på återvändarcentrumet. Skolan erbjuder en viss normalitet, men efter skoldagens slut återvänder de till en miljö som präglas av tillfällighet och ovisshet.

”Jag drömmer om ett riktigt hem,” säger Murad. ”Ett rum med egna saker, där man kan stänga dörren när man vill vara ifred.”

Medan debatten om Sveriges migrationspolitik fortsätter, står det klart att barn som Murad befinner sig i en särskilt utsatt position – fångade mellan politiska beslut och byråkratiska processer, med en barndom som utspelar sig i skuggan av Arlandas flygplan.