Alex Schulman: Jag blir så trött på de förutsägbara filmgalorna

Svenska tittare trötta på förutsägbara filmgalor

Guldbaggegalan, Sveriges främsta filmgala, möter allt mer kritik för sin förutsägbarhet och brist på förnyelse. Det som en gång var en högtidlig hyllning till svensk film har enligt många utvecklats till ett stelt evenemang som följer samma förutsägbara format år efter år.

Kritiken riktar sig inte bara mot galans struktur utan även mot de ofta oförberedda och pinsamma tacktalen som har blivit ett återkommande inslag. Mottagare av utmärkelserna verkar ofta tagna på sängen trots att de varit nominerade i veckor, vilket resulterar i stammande, förvirrade tal som saknar substans.

”Det handlar inte om att begära välpolerade Hollywoodtal, men en viss nivå av förberedelse borde vara rimlig när man är nominerad till landets främsta filmpris,” säger filmkritikern Maria Lundberg. ”Det är respektlöst mot både publiken och konstformen när pristagare mumlar sig igenom osammanhängande tacktal.”

Filmgalor världen över följer en relativt standardiserad mall – nominerade presenteras, vinnare utses, tacktal hålls och underhållningsinslag varvas med prisutdelningar. Men medan internationella galor som Oscarsgalan ständigt utvecklar sitt format och anpassar sig till publikens förändrade förväntningar, har svenska motsvarigheter fastnat i en formel som känns alltmer daterad.

Svenska Filminstitutet, som arrangerar Guldbaggegalan, har de senaste åren försökt förnya formatet med nya programledare och inslag, men grundstrukturen förblir densamma. Tittarsiffrorna har dalat stadigt, vilket tyder på att allmänhetens intresse för denna typ av evenemang minskar.

”Det är ett större problem än bara tråkiga galor,” förklarar filmvetaren Johan Eklund vid Stockholms universitet. ”Det handlar om filmkulturens relevans i ett förändrat medielandskap. När streaming dominerar och biobesöken minskar behöver vi kanske tänka om hela konceptet med filmgalor.”

Sociala medier har förändrat hur publiken konsumerar prisutdelningar. Många följer inte längre hela sändningar utan nöjer sig med höjdpunkterna som delas online. Detta ställer nya krav på galorna att skapa minnesvärda ögonblick snarare än en jämn, traditionell sändning.

Sveriges filmproduktion har samtidigt genomgått en betydande förändring. Med internationella strömningsplattformar som finansierar svenska produktioner och gränsen mellan film och tv-serier som blivit alltmer otydlig, ifrågasätts relevansen av de kategorier som fortfarande dominerar Guldbaggegalan.

”Vi behöver anpassa hur vi firar och uppmärksammar svensk film till hur branschen faktiskt ser ut idag,” säger regissören Lisa Bergström. ”De traditionella kategorierna speglar inte längre den kreativa verkligheten.”

Filmkritiker pekar även på bristen av överraskningsmoment. Till skillnad från internationella galor där oväntade vinnare ibland skapar rubriker, upplevs svenska filmpriser ofta som förutsägbara där samma namn och produktionsbolag dominerar år efter år.

Alternativa prisutdelningar som Stockholms filmfestival och Göteborg Film Festival har i viss mån lyckats bättre med att förnya formatet och skapa engagemang kring filmpriser. Dessa festivaler har experimenterat med digitala format, interaktiva moment och en bredare representation av filmgenrer.

”Det finns en hunger efter förnyelse,” menar PR-experten Sofia Lindgren som arbetar med filmbranschen. ”Publiken vill ha autenticitet, överraskningar och genuina ögonblick – inte tillrättalagda, oengagerade ceremonier.”

Svenska Filminstitutet har meddelat att man planerar en översyn av Guldbaggegalans format inför kommande år. I en kommentar lovar man att ”lyssna på kritiken och modernisera utan att förlora kopplingen till den svenska filmtraditionen.”

För svensk film står mycket på spel. I en tid när inhemska produktioner konkurrerar med ett enormt globalt utbud behövs starka plattformar som synliggör svensk film och skapar intresse hos publiken. Filmgalor kan fortfarande spela en viktig roll, men bara om de lyckas förnya sig och skapa genuint engagemang.