Analys efter Risbergska: Fler bör lämna in vapen

De brister i kontrollen av vapenlicenser i sjukvården har uppmärksammats i en ny rapport från Socialstyrelsen och Polismyndigheten. Rapporten visar på betydande skillnader mellan hur olika regioner hanterar anmälningsplikten för personer som av medicinska skäl anses olämpliga att inneha vapen.

Enligt gällande regler ska vårdpersonal anmäla när en patient bedöms vara medicinskt olämplig att inneha skjutvapen, varefter polisen ska återkalla personens vapentillstånd. Detta system, som är tänkt att förebygga både självmord och dödligt våld med lagliga vapen, fungerar dock inte optimalt i praktiken.

”Vi ser till exempel att skillnaderna mellan regionerna är stora, hur de gör och vilka rutiner de har för anmälningsplikten,” säger Björn Eriksson från Socialstyrelsen.

Rapporten pekar på att psykiatrin generellt är den vårdinstans som bäst följer anmälningsplikten, men att fler delar av vårdkedjan behöver uppdatera sina rutiner och kunskaper regelbundet. Detta behov framstår som särskilt akut mot bakgrund av rapportens fynd kring självmordsrisk.

En särskilt oroande upptäckt i Socialstyrelsens analys är att självmord med skjutvapen i större utsträckning förekommer bland personer med somatiska tillstånd, exempelvis prostatacancer eller andra smärtrelaterade diagnoser. Anmärkningsvärt nog förekommer sådana diagnoser sällan bland de personer som faktiskt har bedömts vara olämpliga att inneha vapen, vilket tyder på ett potentiellt allvarligt systemfel i bedömningsprocessen.

Rapporten har tillkommit på regeringens begäran efter den tragiska masskjutningen vid Campus Risbergska i Örebro den 4 februari i år. Vid denna händelse använde gärningsmannen Rickard Andersson jaktvapen som han hade licens för när han dödade tio personer. Enligt polisens utredning var motivet bakom massmordet Anderssons vilja att ta sitt eget liv samt att få utlopp för sina aggressioner. Det har också framkommit att Andersson var drogpåverkad vid tillfället.

Trots den uppenbara kopplingen till vapenlicensfrågan, betonar rapporten att det inte går att med säkerhet fastställa om en bättre tillsynsprövning hade kunnat förhindra denna specifika tragedi. Däremot menar Björn Eriksson att ett bättre fungerande anmälningssystem i praktiken skulle innebära att fler potentiellt riskabla personer skulle bli av med sina vapen.

”En bättre tillsynsprövning och fler som anmäls skulle kunna förhindra fler suicid och kanske mer dödligt våld i framtiden,” säger han.

Rapporten belyser ett komplext problem där vårdens bedömningar kan ha direkta konsekvenser för den allmänna säkerheten. Den bristande samordningen mellan olika vårdinstanser och regioner innebär att det kan finnas personer som innehar vapen trots att de utgör en risk för sig själva eller andra.

Vapeninnehav är i Sverige strikt reglerat, med ungefär 2 miljoner legala vapen i omlopp, främst jaktvapen. För att få vapenlicens krävs särskilda skäl, som jakt eller målskytte, samt en lämplighetsbedömning. Den nu aktuella rapporten visar dock att systemet med medicinska lämplighetsbedömningar har betydande brister.

Förutom de regionala skillnaderna pekar rapporten på behovet av tydligare riktlinjer för vårdpersonal om när och hur anmälningar ska göras. Det handlar också om att öka medvetenheten om anmälningsplikten bland läkare och annan sjukvårdspersonal, särskilt inom den somatiska vården där kunskapen verkar vara lägre.

För att stärka säkerheten rekommenderar rapporten förbättrade rutiner, ökad utbildning för vårdpersonal samt bättre samverkan mellan vården och polisen. Dessutom föreslås regelbundna uppföljningar av hur anmälningsplikten efterlevs i olika regioner.