Nato lanserar ny operation för att stärka arktisk närvaro

Efter Donald Trumps och Natos generalsekreterare Mark Ruttes möte i Davos lanserar nu försvarsalliansen en ny militär operation kallad ”Arctic Sentry”. Operationen syftar till att stärka Natos närvaro i Arktis och de nordligaste regionerna, ett område som på senare år blivit allt mer geopolitiskt betydelsefullt.

Arctic Sentry kommer att ledas från Natokommandot i Norfolk, USA – samma kommando som också ansvarar för Sveriges militära integration i alliansen. Enligt Natos överbefälhavare Alexus G Grynkewich fungerar Norfolk som en strategisk brygga mellan Nordamerika och Europa, vilket understryker det transatlantiska samarbetets betydelse.

Officiellt motiveras operationen med ökade ryska och kinesiska aktiviteter i regionen. Ryssland har under flera år återaktiverat och uppgraderat sina arktiska militärbaser från Kalla kriget. Samtidigt har Kina visat tydliga intressen för området, bland annat genom försök att förvärva gruvor, en flygplats och en gammal flottbas på Grönland – försök som hittills inte lyckats.

Men timingen för lanseringen av Arctic Sentry är intressant. Den följer tätt efter den så kallade ”Grönlandskrisen” – en diplomatisk spänning som uppstod efter Trumps tidigare uttalanden om att USA borde förvärva Grönland från Danmark, där Vita huset vid tillfället inte uteslöt militära åtgärder.

Det är värt att notera att denna ryska och kinesiska närvaro i Arktis inte är något nytt fenomen – aktiviteterna har pågått och varit kända i åratal. Sett mot denna bakgrund framstår Arctic Sentry delvis som ett politiskt svar på Trumpadministrationens fixering vid Grönland, snarare än ett svar på en plötslig säkerhetsförändring i regionen.

Om Pentagons ledning verkligen varit djupt oroad över situationen i Arktis, hade de sannolikt inte nöjt sig med att stationera endast omkring 150 soldater på Grönland, där USA tidigare haft tusentals militärer. Källor från Natohögkvarteret indikerar också att spänningarna kring Grönland nu har minskat, vilket kan tyda på att operationen delvis uppfyllt sitt diplomatiska syfte.

Arctic Sentry illustrerar också Natos dubbla natur – alliansen är i grunden en politisk organisation med militära medel. Trump har lyckats förmå europeiska allierade att adressera hans oro kring Arktis genom att bidra med soldater, fartyg och flygplan för övervakning och övningar i regionen.

Ur ett svenskt perspektiv kan Arctic Sentry och USA:s arktiska engagemang vara fördelaktigt, förutsatt att det omfattar Nordkalotten och Östersjön. Sveriges geografiska position som en del av Natos nordöstra flank innebär att landet gränsar till områden med stora ryska strategiska intressen: kärnvapenanläggningarna på Kolahalvön, hamnarna i S:t Petersburg och enklaven Kaliningrad.

Enligt militära bedömare planerar Ryssland att stärka sin militära närvaro i dessa områden när kriget i Ukraina avtar. Det skapar ett behov av att Nato, särskilt USA, bidrar med ökad militär uppmärksamhet och närvaro i regionen.

Under torsdagen inleds Natos försvarsministermöte i Bryssel. USA:s försvarsminister Pete Hegseth kommer inte att närvara. Istället representeras USA av Elbridge Colby, som är känd för att förespråka en amerikansk strategisk omfokusering från Europa till Asien-Stillahavsregionen.

Inför mötet fanns farhågor om att USA skulle presentera omfattande amerikanska truppreduceringar i Europa. Enligt läckor till mediekanalen Euronews är dock sådana planer inte på agendan. Idag finns mellan 80 000 och 90 000 amerikanska soldater stationerade i Europa, och enligt uppgifterna planeras endast ”begränsade” hemtagningar.

Om dessa uppgifter stämmer kan europeiska försvarsministrar tillfälligt andas ut, men utmaningen kvarstår: de måste fortsätta utveckla ett europeiskt försvar som inte är helt beroende av en ibland oförutsägbar amerikansk president.