Brutalt massmord på kvinnor och barn förbryllar arkeologerna

Den brutala massakern som fick ligga gömd i årtusenden

Ett massivt fynd från 800-talet före vår tideräkning har efter noggranna nya undersökningar avslöjat en brutal sanning. Vad arkeologer tidigare trodde var en massgrav med offren för en dödlig sjukdom, har visat sig vara platsen för ett organiserat massmord riktat främst mot kvinnor och barn.

Massgraven i Gomolava, belägen i norra Serbien, upptäcktes redan på 1970-talet och innehöll kvarlevorna av 77 individer som låg huller om buller. Men det är först nu, i samband med ett större forskningsprojekt, som brittiska och danska arkeologer har kommit till en skakande insikt om vad som egentligen hände.

”Skelettresterna har sådana skador som bara kan uppstå som ett resultat av kraftigt våld, ett våld som framför allt var riktat mot deras huvuden. Ett massmord som åtminstone till en viss del bör ha varit organiserat”, säger Linda Fibiger, human osteoarkeolog vid University of Edinburgh i Skottland, i en intervju.

De nya rönen, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature Human Behaviour, ger en fruktansvärd bild av händelsen. Bland offren fanns ett spädbarn och hela 37 barn i åldrarna ett till tolv år. Ytterligare 15 var tonåringar eller unga vuxna enligt dagens definition. Resterande var vuxna, och majoriteten av alla offren var kvinnor.

Särskilt anmärkningsvärt är mönstret av skador som påträffats på kranierna. De flesta skadorna är lokaliserade på huvudets ovansida, vilket enligt forskarna indikerar att förövarna antingen var betydligt längre än sina offer eller att de satt till häst när de utförde dådet.

”Det är logiskt med tanke på att många av dem var barn, men det kan också betyda att förövarna satt till häst. Vissa har också skador på armarna som om de försökt värja sig mot det brutala våldet”, förklarar Fibiger.

Forskarna har genomfört omfattande analyser av 25 av offren, inklusive DNA-tester och studier av grundämnet strontium i skelett och tänder – en metod som kan avslöja var en person vuxit upp. Resultaten visar ett överraskande mönster: offren var inte släkt med varandra och kom från olika platser i regionen.

”Förutom en mamma och hennes två barn fanns inga uppenbara genetiska kopplingar mellan offren. Tillsammans med det faktum att de vuxit upp på olika ställen säger det oss att de troligtvis inte tillhörde ett och samma samhälle utan olika”, konstaterar Fibiger, som är försteförfattare till studien.

Platsens geografiska läge kan också ge ledtrådar om varför massakern ägde rum. Gomolava ligger i det Pannoniska bäckenet, vid floden Sava – ett strategiskt viktigt område som historiskt utgjort en mötesplats för olika kulturer och folkslag. Under järnåldern var området något av en kulturell smältdegel där bofasta jordbrukssamhällen mötte mer nomadiska grupper.

”Vi vet inte säkert, men det kan ha varit spänningar mellan de här olika grupperna som orsakade massakern”, säger Fibiger.

På frågan om järnåldern var en särskilt våldsam tid är Fibiger försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser. Hon påpekar att våld alltid måste förstås i sin historiska kontext.

”Att säga att en period är mer våldsam än en annan är svårt. Hur definierar man våld? Ska man räkna alla skador eller bara de dödliga? Vi tycker att detta var en väldigt våldsam händelse, inte minst eftersom de flesta av offren var kvinnor och barn. Men tio- eller tolvåringar då var nog något helt annat än vad de är i dag. De hade ett annat ansvar och var delaktiga i samhället på ett annat sätt.”

Motivet bakom det fruktansvärda dådet förblir ett mysterium, men forskarna spekulerar att det kan ha handlat om en maktkamp mellan olika grupper. Som i så många andra fall av historiskt våld handlar det sannolikt om resurser, makt och dominans.

Tafonomiska analyser, som visar hur organiskt material bryts ned över tid, indikerar att offren begravdes kort efter sin död. Detta tyder på att någon – kanske överlevare från samma grupper som offren – tog sig tid att samla ihop och begrava de döda.

Upptäckten utgör en mörk påminnelse om människans kapacitet för organiserat våld genom historien, och ger samtidigt värdefull insikt i de sociala strukturerna och konflikterna under den tidiga järnåldern i Europa.