Delseger för Käringöborna i striden om vattnet

Strid om VA-anläggning på Käringön får sitt slut i domstol

Efter flera års infekterad konflikt mellan Käringöborna och Orust kommun har mark- och miljödomstolen i Vänersborg nu avkunnat dom i tvisten om öns VA-anläggning. Fredagens beslut ses som en framgång för öborna då kommunen åläggs att lösa in den befintliga anläggningen för 11,3 miljoner kronor, betydligt närmare samfällighetsföreningens krav än kommunens ursprungliga bud.

Domstolen slår även fast att Orust kommun ska stå för Käringöns rättegångskostnader på drygt en miljon kronor. Bakgrunden till konflikten, som Dagens Nyheter rapporterat om i flera artiklar, sträcker sig flera år tillbaka och har väckt starka känslor på båda sidor.

Tvisten uppstod efter att Länsstyrelsen beslutat att kommunen skulle överta ansvaret för vatten- och avloppsförsörjningen på ön. En central fråga i konflikten har varit värderingen av de befintliga vattenledningarna och den tekniska utrustning som kommunen nu ska ta över.

Kommunen hade ursprungligen värderat anläggningen till 4,4 miljoner kronor, medan samfällighetsföreningen på ön ansåg att det korrekta värdet var 12,9 miljoner kronor. Domstolens beslut landar därmed nära öbornas värdering, vilket tolkas som en betydande framgång för dem i den långdragna processen.

Konflikten har dock en andra dimension som fortfarande är olöst. Det handlar om huruvida husägarna på Käringön ska vara skyldiga att betala full anslutningsavgift som nya VA-abonnenter till kommunen, vilket skulle innebära en kostnad på omkring 350 000 kronor per hushåll.

Kommunfullmäktige på Orust har redan fattat beslut om att öborna ska betala full anslutningsavgift. Käringöborna å sin sida hävdar att de kan uppvisa dokumentation som visar att de flesta redan betalat anslutningsavgift till staten, som tidigare var ägare till ön.

I denna fråga har öborna försökt få prövningstillstånd i kammarrätten, men utan framgång. Kommunen hävdar att den enligt likställighetsprincipen i kommunallagen är skyldig att behandla alla kommuninvånare lika, och därför inte kan göra undantag för Käringöborna.

Striden om VA-anläggningen på Käringön illustrerar en bredare problematik kring infrastruktur och kostnadsfördelning i skärgårdssamhällen. Liknande konflikter har uppstått på andra håll i landet, där små ösamhällen med ofta begränsade resurser ställs inför stora investeringar i infrastruktur.

För Käringön, med sina cirka 100 bofasta invånare och betydligt fler sommarboende, har frågan varit särskilt känslig då ön har en lång tradition av självförvaltning. Den lokala samfällighetsföreningen har under lång tid ansvarat för öns vattenförsörjning och avloppshantering, och övergången till kommunalt huvudmannaskap har väckt frågor om såväl ekonomi som lokalt självbestämmande.

Domstolens beslut innebär att Käringöborna får ett betydande ekonomiskt erkännande för värdet av den anläggning de byggt upp, men den olösta frågan om anslutningsavgifter kan fortsatt komma att påverka relationen mellan ön och kommunen.

För Orust kommun innebär domen en betydligt högre kostnad än vad man budgeterat för, vilket kan komma att påverka kommunens ekonomi och eventuellt framtida VA-taxor. Kommunledningen har ännu inte kommenterat om man avser att överklaga beslutet till högre instans.

Domen markerar ett viktigt steg i en process som påverkat samhällslivet på Käringön under flera år, men den visar också på de utmaningar som finns i att balansera kommunalt ansvar med lokala förhållanden i små ösamhällen längs Sveriges kust.