Efter fem års kamp – familjen slipper riva attefallshuset

Den fleråriga striden om attefallshuset som placerades 34 centimeter fel är över

Efter fem års juridiska turer kan Bo och Inga-Lill Ragnar äntligen andas ut. Deras attefallshus på Smådalarö, som kommunen länge krävt skulle rivas på grund av felplacering, får nu stå kvar tack vare nya regler.

Allt började 2021 när det rödmålade och påkostade attefallshuset stod färdigt, avsett för att ta emot parets barn och barnbarn. Men glädjen blev kortvarig när det uppdagades att byggnaden stod 34 centimeter för nära tomtgränsen mot ett kommunalt skogsparti.

Haninge kommun drev en hård linje och krävde att huset antingen skulle flyttas eller rivas. Kommunen hotade makarna Ragnar med ett vite på 100 000 kronor om de inte följde beslutet.

Byggföretaget som uppfört huset erkände snabbt misstaget. De hade felaktigt utgått från ett gammalt staket som redan stod 34 centimeter fel på grund av några höga träd som stod i vägen för den korrekta gränsdragningen. Men under den långdragna processen gick byggbolaget i konkurs, vilket ytterligare komplicerade situationen för familjen Ragnar.

Våren 2023 förvärrades läget när länsstyrelsen ställde sig bakom kommunens beslut och meddelade att ”rivningen ska vara utförd senast 24 veckor efter att beslutet vunnit laga kraft”.

I sitt försök att rädda sitt hus tog familjen Ragnar hjälp av stiftelsen Centrum för rättvisa, som tog sig an deras fall. Efter att ha drivit ärendet i snart ett år kom så äntligen beskedet: med stöd av nya regler kring attefallshus får byggnaden stå kvar.

”Det känns underbart,” säger Inga-Lill Ragnar som beskriver den långdragna processen, när huset stått tomt och outnyttjat, som plågsam.

Hon uttrycker sin frustration över hanteringen av ärendet: ”Det är så himla onödigt. Man undrar ju varför kommunen har drivit en så liten bagatell. Varje gång saken skulle prövas i en ny instans så tänkte vi att nu kommer de väl att vara så förnuftiga att de inte driver det vidare. Men nej, alla tyckte att kommunen gjorde rätt.”

Erik Scherstén, jurist på Centrum för rättvisa, delar Inga-Lills lättnad men understryker att enligt deras mening var kommunens ursprungliga beslut felaktigt redan från början.

”De nya reglerna har förtydligat att ett hus inte ska rivas på de här grunderna, men lagen gav redan tidigare utrymme att underlåta att fatta ett rivningsbeslut,” förklarar Scherstén.

Stadsbyggnadsnämndens ordförande i Haninge, Martin Strömvall (KD), håller inte med om denna tolkning. Han hävdar att kommunen agerat korrekt utifrån den lagstiftning som gällde när besluten fattades.

”När ärendet har prövats i olika instanser så har det visat sig att Haninge kommun haft rätt. Kommunen har agerat rätt tidigare utifrån lagstiftningen,” säger Strömvall.

Han uttrycker samtidigt förståelse för paret Ragnars situation: ”Under den här processen har jag verkligen känt med dem, men trots det har kommunen inte haft möjligheten att ta något annat beslut. Nu har det kommit en lagändring i bygglagen som innebär att man kan göra den här avvikelsen.”

Strömvall tillägger: ”Jag kan förstå att man tycker att detta är en bagatell, men vi måste följa lagstiftningen och det har vi gjort i det här ärendet.”

Fallet illustrerar de utmaningar som kan uppstå när privatpersoner hamnar i kläm mellan strikta byggregleringar och praktiska verkligheter. Det belyser också hur regelverk inom byggbranschen kan förändras över tid, ibland till fördel för husägare som hamnat i svåra situationer.

För familjen Ragnar innebär beslutet att de efter fem års väntan äntligen kan börja använda sitt attefallshus för det ursprungliga syftet – att samla barn och barnbarn under samma tak.