Elever: ”På rasterna är mobilen viktigare”

På cirka 80 procent av Sveriges grundskolor tillämpas redan idag någon form av mobilförbud. På Rålambshovsskolan i Stockholm har eleverna anpassat sig till en vardag utan mobiltelefoner under skoltiden, en trend som speglar den nationella utvecklingen mot minskad mobilanvändning i skolan.

Varje morgon lämnar eleverna sina mobiltelefoner i speciella påsar som försluts med en magnet. Dessa öppnas först av lärarna när skoldagen är slut. För 15-åriga Pauline Sooaru Kindbom, som går i nionde klass, är detta system förståeligt, åtminstone under lektionstid.

”Jag förstår varför man inte ska ha tillgång till den på lektionerna. Det kan bli ofokuserat i klassrummet,” förklarar Pauline, men tillägger att situationen på rasterna är annorlunda: ”För folk som inte har så många vänner i skolan är mobilen en trygg punkt.”

Mobilförbud i skolan har varit ett omdiskuterat ämne i den svenska skoldebatten under flera år. Förespråkare hävdar att det förbättrar koncentrationsförmågan och minskar distraktioner, medan kritiker menar att det kan påverka elevers trygghetskänsla och sociala liv.

Angelina Hedberg, 16 år och klasskamrat till Pauline, betonar också mobilens betydelse för trygghet. ”Det är bra att kunna ta kontakt med vänner eller föräldrar, att man alltid kan ringa om man behöver. Om man mår dåligt en dag kan det kännas jobbigt att behöva gå till lärarrummet och be dem låsa upp påsen.”

Trots dessa invändningar har Angelina noterat positiva sociala förändringar sedan förbudet infördes. ”Folk pratar mer nu, det är inte lika tyst hela tiden. Förut spelade många spel på mobilen på rasterna, nu spelar vi mycket kort.”

Denna förändring i socialt beteende är något forskare länge diskuterat. Mobilförbud kan potentiellt främja mer direkta sociala interaktioner mellan elever, något som flera studier pekat på som viktigt för barns och ungas psykosociala utveckling.

Julian Clayton, 15 år, har en mer ambivalent inställning till förbudet. ”Det kan vara tråkigt utan mobilen. Vi har långa raster och de kan bli väldigt långtråkiga,” säger han. Julian upplever inte att telefonen påverkade hans egen koncentrationsförmåga före förbudet, men erkänner att det kan ha fördelar för andra: ”För mig har jag inte märkt så stor skillnad, men det finns säkert många som inte kan koncentrera sig om de har mobilen.”

Rasterna utgör en särskild utmaning i mobilförbudsdebatten. För många elever representerar de en viktig paus i skolarbetet, och möjligheten att använda mobiltelefonen har traditionellt varit ett sätt att koppla av. När denna möjlighet försvinner uppstår ett tomrum som måste fyllas med andra aktiviteter.

Vincent Berglund, 14 år, berättar om hur detta tomrum har fyllts på Rålambshovsskolan: ”När vi fick ha mobilerna var det skönt att kunna ta det lugnt och scrolla lite på rasten. Men en positiv sak är att många umgås mer nu i biblioteket och eller spelar sällskapsspel i uppehållsrummet. Förut var det många som satt själva på bänkarna och scrollade.”

Vincent ser också fördelar med förbudet under lektionstid: ”På vissa sätt är förbudet bra för att man fokuserar bättre under skoldagen. Om man fick ha mobil skulle nog många ta upp den under lektionerna, och det kan ju också vara störande för lärarna.”

Frågan om mobilförbud i skolan berör komplexa avvägningar mellan fokus på undervisning, elevers sociala behov och den alltmer digitaliserade vardagen. Rålambshovsskolans erfarenheter visar att förbudet kan leda till både utmaningar och möjligheter.

I takt med att allt fler skolor inför olika typer av mobilrestriktioner kommer sannolikt debatten att fortsätta. Samtidigt formar dagens elever nya sociala mönster och hittar alternativa sätt att interagera under skoldagen. Kanske är det, som Vincent uttrycker det, en balans mellan fördelarna med förbättrad koncentration under lektioner och utmaningen att skapa meningsfulla aktiviteter under rasterna som utgör kärnan i frågan.