Psykisk ohälsa bland unga – en komplex fråga med varierande svar

Frågan om ungas psykiska hälsa är mer komplicerad än vad den först kan verka. Svaret beror i hög grad på hur den mäts och vad vi egentligen menar med att ”må dåligt”.

Det finns två huvudsakliga metoder för att följa utvecklingen av ungas psykiska hälsa. Dels genom självrapporterade data, där unga själva svarar på enkäter om sitt mående, dels genom registerdata som omfattar vårdkontakter, diagnoser och förskrivning av läkemedel.

Dessa två mätmetoder ger inte alltid samma bild, vilket kan förvirra i den offentliga debatten.

Den självrapporterade statistiken visar en tydlig trend. Sedan 1980-talet har andelen unga som uppger att de har psykiska besvär som nedstämdhet, sömnsvårigheter och återkommande huvudvärk ökat markant, särskilt bland flickor.

Forskningsprojektet ”Skolbarns hälsovanor”, där mellan- och högstadieelever regelbundet svarar på frågor om sitt mående, visar att andelen 15-åriga flickor som känner sig nere minst en gång i veckan har ökat från ungefär en tredjedel för 40 år sedan till nästan 80 procent i den senaste mätningen.

Liknande mönster syns bland äldre ungdomar och unga vuxna. I gruppen 16-29 år har andelen som rapporterar stress, sömnbesvär, ängslan och ångest ökat över tid, vilket framgår både i Folkhälsomyndighetens enkäter och SCB:s ULF-undersökningar.

Samtidigt framträder ett till synes motsägelsefullt mönster. När barn och unga får mer övergripande frågor om hur de upplever sina liv – till exempel hur nöjda de är med livet i stort – är bilden betydligt mer stabil. När 11-15-åringar i ”Skolbarns hälsovanor” får skatta sin livstillfredsställelse på en skala från 0 till 10, har nivåerna varit anmärkningsvärt konstanta under 2000-talet, även om en liten nedgång syns för flickor.

Inte heller andelen unga som skattar sin livstillfredsställelse som mycket låg har förändrats nämnvärt sedan millennieskiftet. Bland unga vuxna (16-29 år) syns ingen statistiskt säkerställd förändring i självskattad allmän hälsa under de senaste två decennierna, och andelen som uppger att de haft självmordstankar har inte heller ökat.

Hur kan detta förklaras? Psykisk ohälsa är inte ett antingen-eller-tillstånd. Man kan känna sig stressad, trött eller nedstämd och samtidigt uppleva livet som meningsfullt och i grunden bra. En annan förklaring kan vara att trösklarna för att prata om psykiska besvär har förändrats. Språk, medvetenhet och normer kring psykisk ohälsa ser annorlunda ut idag jämfört med för några decennier sedan.

Psykiska besvär kan vara normala och övergående reaktioner på en påfrestande livssituation, inte minst under ungdomsåren. Det är inte självklart hur begrepp som ”att känna sig nere” tolkas över tid. Ett bråk med en förälder är inte detsamma som en djup depression.

Forskare vid Karolinska institutet har närmare analyserat fenomenet och identifierat en växande grupp 11-15-åringar som rapporterar många psykosomatiska besvär men som samtidigt inte skattar sin livstillfredsställelse som låg. Enligt en studie i BMC Public Health ökade denna grupp från 20 till 41 procent mellan 2002 och 2022, med särskilt tydlig ökning bland flickor.

Sedan 1990-talet har det svenska skolsystemet genomgått omfattande förändringar med tydligare mål- och betygsstyrning och skärpta behörighetskrav till gymnasiet. Forskning visar att det finns samband mellan skolstress och psykiska besvär. Samtidigt har utbildningens betydelse för framtidsutsikterna ökat, och sambandet mellan låga betyg och senare allvarlig psykisk ohälsa har stärkts över tid.

Vad visar då registerdata? Ökningen av självrapporterade psykiska besvär sammanfaller med att fler unga får psykiatrisk vård. Andelen barn och unga med psykiatriska diagnoser har mer än fördubblats på tio år, liksom utskrivningen av psykiatriska läkemedel. Idag får omkring var tionde flicka i åldern 15-19 år antidepressiva läkemedel – nivåer som är två till fem gånger högre än i Danmark och Norge, trots jämförbara behandlingsrekommendationer.

Samtidigt visar internationella sammanställningar från Institute for Health Metrics and Evaluation och WHO att förekomsten av klinisk depression och ångestsyndrom bland unga i Sverige varit i stort sett oförändrad sedan 1990. Detta tyder på att det kan handla om att fler unga med psykiska problem får vård snarare än att dessa tillstånd blivit vanligare. Minskad stigmatisering och bättre tillgång till vård spelar sannolikt en viktig roll.

När det gäller självmord, den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa, är bilden blandad. I åldersgrupperna 15-19 och 20-24 år har utvecklingen varit relativt stabil de senaste 25 åren, medan det bland 25-29-åringar syns en tydlig ökning, framför allt bland män. Nivåerna är genomgående högre bland unga män än bland unga kvinnor. Långsiktigt sett var självmordstalen bland unga vuxna betydligt högre under 1970- och 1980-talen än idag.

Så mår unga allt sämre? Svaret beror på hur frågan ställs och vad vi menar med att må dåligt. Unga rapporterar fler psykiska besvär och får mer psykiatrisk vård än tidigare. Samtidigt visar både självskattad livstillfredsställelse och internationella jämförelser en mer stabil bild. Detta komplexa mönster kräver nyanserad analys snarare än förenklade slutsatser.