Fångvårdare häktad för mutbrott hade ”dyr livsstil” och stora snabblån

Den undre världens valuta: Mobiltelefoner bakom lås och bom

En mobiltelefon inne på en anstalt är mer än bara ett kommunikationsverktyg – det är hårdvaluta som ger kriminella nätverk möjlighet att fortsätta styra sin verksamhet trots fängelsemurarna. Trots Kriminalvårdens skärpta säkerhetsåtgärder har antalet beslagtagna telefoner nästan fördubblats, från 76 stycken under 2023 till 133 under 2024.

Att personal inom Kriminalvården medverkar till att smuggla in telefoner är ett sällsynt, men allvarligt problem. Just nu utreder kammaråklagare Johan Lindmark vid riksenheten mot korruption ett sådant fall på Norrtäljeanstalten, där två fångvårdare misstänks ha varit inblandade.

Tre månader efter polisens tillslag börjar utredningen närma sig sitt slutskede. Vid tillslaget greps två fångvårdare och två intagna, tillsammans med en 23-årig man som beskrivs som en ledarfigur i ett kriminellt nätverk från Biskopsgården Södra i Göteborg.

Göteborgs tingsrätt beslutade vid en nyligen genomförd omhäktningsförhandling att den 25-årige, numera avstängde, fångvårdaren fortsatt på sannolika skäl är misstänkt för två fall av grovt tjänstefel och två fall av grovt tagande av muta. Även 23-åringen från Göteborg hålls fortsatt häktad, misstänkt för grovt givande av muta och medhjälp till grovt tjänstefel.

– Enligt polis och åklagare har han en central roll i den här misstänkta brottsligheten, förklarade kammaråklagare Lindmark för tingsrätten.

En tredje inblandad, en 31-årig kvinnlig fångvårdare, valde att säga upp sig i slutet av september förra året, vilket sammanfaller med tidpunkten för när de första brotten i utredningen ska ha begåtts. Hon häktades initialt men släpptes efter tre veckor, enligt uppgifter till DN efter att ha valt att samarbeta med polisen och öppet berättat om sin roll.

Kammaråklagare Lindmark är sparsam med detaljer kring vem som gjort vad, men bekräftar för DN att flera telefoner förts in vid samma tillfälle. Totalt är elva personer fortsatt misstänkta i utredningen, även om flera av dem enligt åklagaren har en mer perifer roll.

Bland de nio personer som inte sitter häktade finns två fångar på Norrtäljeanstalten: en 23-åring dömd för inblandning i det uppmärksammade Gamlestadsmordet i Göteborg från maj 2020, samt en 35-årig göteborgare som avtjänar straff för grovt narkotikabrott.

Utöver den kvinnliga fångvårdarens vittnesmål utgör hemlig avlyssning en central del av bevisningen. Åklagaren har meddelat tingsrätten att han behöver ytterligare cirka sex veckor för att slutföra utredningen, främst på grund av tidsåtgången för att transkribera och analysera materialet från den hemliga avlyssningen.

Både den 25-årige fångvårdaren och 23-åringen från Göteborg nekar till anklagelserna. Fångvårdarens advokat, Jan Steneby, argumenterade vid häktningsförhandlingen för att fortsatt frihetsberövande är onödigt:

– Det är ju inte fråga om mord eller grovt vapenbrott utan tämligen triviala misstankar. Dessutom är bevisningen säkrad genom inspelningar och telefonsamtal och det finns inga skäl att tro att min klient skulle hålla sig undan om han släpps.

Det är ännu oklart varför de båda kriminalvårdarna skulle ha låtit sig mutas, men när det gäller den 25-årige fångvårdaren framkommer en bild av ansträngd privatekonomi. Vid Kriminalvårdens personutredning avslöjades skulder hos Kronofogden på 392 000 kronor, främst till inkassoföretag och kreditgivare från de senaste fyra åren.

25-åringen uppgav själv för Kriminalvården att han ”haft en dyr livsstil och tagit så kallade snabba lån för att ha råd med detta.” Hans advokat Jan Steneby bekräftar: ”Han säger att han tidigare satt sig i skuld och levt över sina tillgångar men vi har inte pratat om vad det kommer sig av.”

Enligt Kriminalvårdens regler får intagna generellt sett ringa telefonsamtal ”så mycket som det går att ordna”, men detta sker genom ett särskilt system där man ansöker om telefontillstånd. Anstalten kontrollerar abonnemanget och kan neka tillstånd om det bedöms utgöra en säkerhetsrisk eller försvåra den intagnes återanpassning till samhället. Normalt ges endast tillstånd att ringa till fasta telefoner, inte till mobiltelefoner, och det är uttryckligen förbjudet för intagna att inneha egna telefoner på anstalten.