Flipps mamma tar strid för sin döde son i rätten: ”Måste ske en förändring”

Efter son Flipps död – nu stämmer Maria Lorentzon Stockholms stad

2018 hittade Maria Lorentzon sin 17-årige son Flipp död i hans rum. Tragedin föregicks av ett långt lidande kantad av otaliga möten med myndigheter utan att tillräckliga åtgärder vidtogs. Nu utkämpar Maria en rättslig kamp mot Stockholms stad i ett tvistemål där hon kräver 1,8 miljoner kronor i skadestånd.

Enligt Maria Lorentzon borde hennes son, som led av svår psykisk ohälsa, ha omhändertagits enligt LVU (Lagen om vård av unga). Detta trots att Flipp genomgått flera allvarliga självmordsförsök och tvångsinläggningar på psykiatriska kliniker.

”Om det här inte uppfyller rekvisiten för LVU så vet jag inte vad som gör det,” säger Maria Lorentzon under rättegången vid Stockholms tingsrätt.

Förhandlingarna har i huvudsak skett bakom stängda dörrar på grund av de känsliga uppgifter som behandlats. Under en paus berättar Maria hur svårt det känns att befinna sig i rättssalen.

”Jag förhördes själv i går och jag är så rädd att inte ska få fram allt. Jag vet att jag glömde hälften av allt som jag tycker är viktigt,” säger hon.

De många vittnesmålen från personer som träffade Flipp har målat upp en bild av en pojke som genomgick en drastisk förändring. Som barn beskrivs han som full av liv – ”en busig filur” enligt styvfadern – men något förändrades radikalt.

”Han blev personlighetsförändrad. Han var som en levande död. Man fick ingen kontakt med honom. Inga leenden. Han var helt utslätad,” beskriver Maria Lorentzon.

Fallet väcker grundläggande frågor om den svenska socialtjänstens roll och ansvar. Maria Lorentzon pekar på att familjen, beroendevården och psykiatrin alla vädjade om ett ingripande, men utan resultat.

”Vad är det för skyddsnät vi har i Sverige? Vad gör de på socialtjänsten? Vi har suttit på hundratals möten, så tid vet jag att de har,” säger hon.

Maria Lorentzons advokat, Isak Holmgren, menar att förhandlingarna tydligt visat att staden inte gjort vad som krävdes för Flipp. Han hoppas att domstolen ska fastställa en gräns för när underlåtenhet att agera ska betraktas som försumligt.

”Vi gör inte gällande att varje fall av underlåtenhet att omhänderta någon enligt LVU utgör försumlighet. Men just i extremfallen, som det här faktiskt är, så menar vi att det måste finnas ett ansvar,” förklarar Holmgren.

Stockholms stads representant, stadsadvokat Klas Stålnacke, är återhållsam med kommentarer på grund av sekretess men bekräftar att staden bestrider skadeståndsanspråket.

Dom i målet väntas inom några veckor och kan bli prejudicerande för framtida fall där myndigheters ansvar vid psykisk ohälsa hos unga prövas. Maria Lorentzon hoppas att hennes kamp kan leda till förändring inom systemet.

”Jag gör det här som medborgare, medmänniska och mamma. Jag gör det för oss alla, för det måste ske en förändring. Det här är inte rättssäkert,” säger hon.

Hon är medveten om att många familjer i liknande situationer saknar ekonomiska möjligheter att driva rättsprocesser. ”Det är mycket begärt att folk ska vända sig till tingsrätten, för det kostar pengar. Jag gör det för att jag har pengar. Är det något som jag vill lägga dem på så är det just detta.”

På frågan om vad hennes son Flipp skulle ha sagt om han kunde se henne nu, svarar Maria Lorentzon: ”Fan va gött mamma, ge dom bara.”

För personer med självmordstankar finns flera stödlinjer tillgängliga, däribland Mind Självmordslinjen (90101), Bris för barn och unga under 18 år (116111), och Jourhavande medmänniska (08-702 16 80). Vid akut psykisk ohälsa uppmanas man att ringa 112 eller kontakta en psykiatrisk akutmottagning.