Forskare: Framgång i jakten på den riktiga da Vinci-koden

I över ett årtionde har forskare letat efter Leonardo da Vincis DNA, och nu kan de äntligen vara nära ett genombrott. Den internationella forskargruppen LDVP (Leonardo da Vinci DNA Project) har isolerat genetiskt material som potentiellt kan härstamma från renässansmästaren, enligt uppgifter från Science och andra vetenskapliga publikationer.

Forskarna har lyckats utvinna DNA från ”Det heliga barnet”, en röd kritateckning som många konsthistoriker tillskriver da Vinci. Genom att varsamt skrapa på ytan med en torr svamp hittade de genetiskt material som var så pass nedbrutet att det sannolikt är flera hundra år gammalt.

– Det finns en ganska god chans att en del är Leonardos, säger Jesse Ausubel vid Rockefeller University i USA, en av forskarna bakom studien, till The Times.

Att isolera gammalt DNA är emellertid bara första steget. Att faktiskt bevisa att materialet tillhör Leonardo da Vinci innebär betydligt större utmaningar, särskilt då artikeln ännu inte genomgått vetenskaplig granskning.

En komplikation i forskningen är att da Vinci aldrig fick biologiska barn. Hans far, Ser Piero da Vinci, var dock desto mer produktiv och fick minst 23 barn med olika kvinnor, vilket gav Leonardo en mängd halvsyskon och släktingar.

För att ta nästa steg i utredningen har forskarna undersökt brev skrivna av släktingen Frosini di ser Giovanni da Vinci. Dessa brev, som knappt rörts sedan 1400-talet, har gett forskarna möjlighet att isolera fragment av Y-kromosomen – den genetiska markör som överförs oförändrad från far till son.

Resultaten visar att DNA-fragmenten från både teckningen och breven tillhör samma genetiska linje, E1b1b, som är vanligt förekommande i Toscana där Leonardo föddes. Detta utgör dock inget definitivt bevis för att materialet faktiskt tillhör konstnären.

Forskargruppen fortsätter nu sitt arbete med att försöka identifiera nu levande släktingar till Leonardos halvsyskon, ett omfattande projekt som tagit dem 21 generationer bakåt i tiden. Parallellt med detta pågår även utgrävningar av ben från manliga släktingar som ligger begravda under en kyrka i Vinci. Detta skulle potentiellt kunna klargöra om kvarlevorna som finns i Château d’Ámboise i franska Loiredalen verkligen tillhör Leonardo da Vinci, något som länge varit omdiskuterat.

En fråga som uppstår är hur mycket av da Vincis geni som skulle kunna förklaras genom genetik. Åsikterna går här isär bland experterna. Konsthistorikern Domenico Laurenza vid Università degli Studi di Cagliari i Italien menar att da Vincis enastående förmågor främst var resultatet av den kulturellt och ekonomiskt gynnsamma miljön i norra Italien under renässansen.

Andra forskare, som genetikern David Thaler vid Universität Basel, framhåller da Vincis extraordinära förmåga att observera detaljer som få andra kunde uppfatta. Hans teckningar av vattenströmmar visar exempelvis fenomen som är nästan omöjliga att se med blotta ögat.

– Leonardo såg ”snapshots” av fenomen som de flesta av oss inte uppfattar som åtskilda händelser. Som hur trollsländan växelvis reser fram- och bakvingarna när den flyger. Hans ögon samplade världen i en snabbare hastighet, ungefär som en filmkamera som tar flera bilder varje sekund, säger David Thaler till Science.

Leonardo da Vinci (1452–1519), mest känd för verk som ”Mona Lisa”, betraktas som ett universalgeni. Förutom sina konstnärliga bedrifter gjorde han betydande insatser inom medicin, teknik, anatomi och en rad andra områden. Hans skisser av uppfinningar som påminner om helikoptrar, stridsvagnar och anatomiska studier visar på en intellektuell räckvidd långt före sin tid.

Da Vinci är inte den första historiska personen vars DNA nyligen undersökts. Förra året analyserades en blodfläck från ett av Adolf Hitlers klädesplagg, en undersökning som enligt forskarna indikerade anlag för ”antisocialt beteende” och möjlig förekomst av Kallmanns syndrom.

Medan den genetiska forskningen fortsätter, kvarstår frågan om hur mycket av da Vincis geni som kan förklaras biologiskt och hur mycket som formades av hans miljö och tidsanda – en fråga som sannolikt kommer att fortsätta fascinera forskare under lång tid framöver.