Giftig manet sprider sig på västkusten: ”Man ser den inte – man känner den”

Rekordmånga fynd av giftiga klängmedusor har rapporterats till Artportalen under sommaren 2023. Över hundra observationer har registrerats, vilket är en markant ökning jämfört med tidigare år.

Klängmedusan, som härstammar från västra Stilla havet, upptäcktes i svenska vatten för första gången 2018 i en vik vid ön Tjörn i Bohuslän. Experter tror att den har transporterats till andra delar av världen genom mänsklig aktivitet, främst via båttrafik.

– Kalla somrar har det varit ont om klängmedusor, varma somrar blir de fler. Förra året hade jag svårt att hitta någon alls. I sommar har den förökat sig ordentligt, nu finns det gott om den, säger Björn Källström, marinbiolog vid Göteborgs Marinbiologiska Laboratorium.

Källström, som har följt maneten sedan den först upptäcktes i svenska vatten, noterar en oroväckande utveckling under detta år.

– Den har spritt sig till många nya platser, förklarar han.

Till skillnad från tidigare år, då maneten i stort sett höll sig inom samma vik där den först hittades, har den nu observerats längs hela västkusten – från Strömstad i norr till Halmstad i söder. Denna geografiska spridning väcker frågor om manetens anpassningsförmåga och potentiella miljöpåverkan.

Forskare har ännu inte kunnat fastställa exakt hur denna främmande art påverkar de inhemska marina ekosystemen. Trots denna osäkerhet klassificeras den giftiga klängmedusan som en invasiv art, främst på grund av de problem den orsakar för människor.

Under sommaren har flera incidenter rapporterats där badgäster har kommit i kontakt med maneten. På Lilla Askerön drabbades barn i en simskola, vilket fick lokal uppmärksamhet i media.

Trots sin ringa storlek – endast några centimeter i diameter – innehåller klängmedusan ett kraftfullt gift som orsakar mer smärta än den vanliga röda brännmaneten. Dess litenhet gör den svår att upptäcka, särskilt eftersom den fäster sig vid ålgräs och tång i grunda vatten.

– Jag brukar säga att man ser den inte – man känner den. Den bränns mycket, man kan få ont i hela kroppen. Vissa som har bränt sig har uppsökt läkarvård, berättar Källström.

Klängmedusan kännetecknas av en genomskinlig, manetliknande kropp på två till tre centimeter utan tentakler. Ett utmärkande drag är ett rött, orange, brunt eller gult kors tvärs över klockan som utgör könsorganen. Runt kanten sitter upp till 80 giftiga tentakler som är cirka 10 millimeter långa och ljusbruna.

Marinbiologen är övertygad om att antalet klängmedusor i svenska vatten kommer att öka under kommande år, främst på grund av klimatförändringar.

– Den gynnas av högre vattentemperaturer. Allt visar på att klimatförändringarna gör det varmare i havet, så den kommer bara att trivas bättre och bättre i våra vatten. Nu tror jag att den är här för att stanna, säger Källström.

För att undvika kontakt med denna invasiva art rekommenderas badare att välja djupare vatten eller stränder med ren sandbotten. Maneten trivs främst i grunda vikar där den kan fästa sig på vattenväxter.

Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Göteborgs universitet följer utvecklingen av klängmedusans spridning längs svenska kusten och uppmanar allmänheten att rapportera fynd till Artportalen för att bättre kunna kartlägga artens utbredning.

Experter betonar att även om klängmedusan fortfarande är relativt sällsynt, är det viktigt att vara uppmärksam vid bad i grunda vikar längs västkusten, särskilt under varma sommarmånader när maneten förökar sig som mest.