Göteborgs brandoffer står redo att hjälpa Schweiz

När dödsbranden exploderade under Halloweenfirandet på Hisingen, den där höstnatten för mer än 27 år sedan, hade Johanna redan gått hem från festen. Per-Anders däremot var i tjänst på Lundby brandstation och var en av de första tre som kom till platsen.

– Ingen räddningstjänst nånstans på jorden är tillräckligt dimensionerad för en sån händelse, säger han i dag, när han tänker på de schweiziska kollegor som efter nyårsnattens brandkatastrof delar samma svåra erfarenhet.

I Göteborg dog 63 ungdomar mellan 12 och 20 år. I Crans-Montana vet ingen var dödssiffran slutar. Den är i alla fall över 40, och även där är det mest unga människor som omkommit. Mer än hundra vårdas för svåra brännskador.

– Nu är alla som överlevt i chock. Men sedan kommer branden att komma ikapp. Det handlar inte bara om sorg och förlust, utan också om skuld. Man kan känna skuld för att ha överlevt, skuld för att inte vara lika skadad som andra och skuld för att inte ens ha varit där, säger Johanna Johansson, som själv alltså har erfarenhet av det sista. Hon var med i Backa, men lämnade kalaset tidigare på kvällen.

Föreningen BOA i Göteborg – brandoffer och anhöriga – har nu lagt ut sina kondoleanser för de drabbade i Schweiz på sociala medier:

”Vi sörjer med er och står i solidaritet i sorgen.”

Men de aktiva i Göteborg är också beredda att bistå mer konkret.

– Av egna erfarenheter vet vi att det är mycket runt dem alla nu. Det är helt fel att liksom ”jaga” dem, i det här läget. Men längre fram finns vi här, säger Johanna.

Per-Anders Lindfeldt säger samma sak. Som yrkesman vill han inte alls spekulera i orsaker och verkan än – men han vet att allt måste få luftas längre fram. Och för de drabbade brandmännen finns det då bara en sorts lyssnare som duger.

– Kollegorna. Ingen annan kommer att förstå. Ingen annan fattar. Man känner sig så otillräcklig och måste få gå igenom vad som hänt. Påminna varandra om vad man faktiskt har gjort.

Johanna Johansson har ett liknande budskap.

– Gemenskapen i vår förening har varit så viktig. Man måste ha folk runt sig som vet vad man går igenom. Även om vi alla så klart har olika personligheter, och reagerar i olika takt, så är det avgörande att slippa förklara sig, säger hon.

Göteborgs stad har tillsammans med BOA och Räddningstjänsten varit på plats efter andra brandkatastrofer i Europa för att ge stöd och dela sina erfarenheter. Senast i Nordmakedonien där 59 personer omkom i en nattklubbsbrand i mars 2025.

– Det var så bra. Det blev uppriktigt och äkta. Jag åker gärna till Schweiz på liknande uppdrag när tiden är mogen, säger Per-Anders Lindstedt.

Han säger att det som hänt väcker enormt många känslor hos honom.

– Jag känner med dem inne i lokalen. Med alla anhöriga, så klart. Men också med så många fler. Nästan hela Göteborg var ju drabbat när det hände oss.

Brandkatastrofen i Göteborg fick omfattande konsekvenser för hela staden. Minnena lever kvar starkt hos både de som var direkt drabbade och hos räddningspersonalen som arbetat under natten. Minnesmonumentet med namnen på de 63 unga göteborgarna som dog står idag utanför lokalen på Hisingen, ett permanent påminnelse om den tragiska händelsen.

Erfarenheten från Göteborg visar att det långsiktiga psykologiska stödet är lika viktigt som de första akuta insatserna. Brandöverlevarna i BOA har utvecklat ett unikt kamratstöd som har hjälpt många genom åren.

– Efter en sådan katastrof handlar det inte bara om att hantera de fysiska skadorna utan också de mentala såren. Den gemensamma erfarenheten skapar ett speciellt band, förklarar Johanna.

Samarbetet mellan drabbade från olika brandkatastrofer har visat sig vara värdefullt för att hantera traumat. Genom att dela erfarenheter kan drabbade få stöd från personer som verkligen förstår vad de genomgår.

Överlevarna i BOA är redo att åka ner till Schweiz när tiden är den rätta.

– Våra armar är öppna, säger Johanna Johansson.