Hanna Hellquist: Jag ville rädda min tax – och hamnade i ett drev

I förra året hamnade jag i ett medialt drev efter att ha startat en insamling för min tax Ines. Än idag funderar jag på vad som egentligen hände och varför situationen eskalerade som den gjorde.

Det började med en enkel önskan att rädda min hund. Ines, min älskade tax, behövde akut veterinärvård som skulle kosta betydligt mer än vad jag hade råd med just då. I ett försök att lösa situationen startade jag en insamling på sociala medier, något som har blivit allt vanligare i Sverige under de senaste åren.

Insamlingar för sjuka husdjur är inget nytt fenomen. Enligt statistik från crowdfunding-plattformar ökade sådana insamlingar med över 30 procent under 2025 jämfört med året innan. Veterinärkostnader har stigit markant under det senaste decenniet, och många djurägare står inför svåra ekonomiska beslut när deras fyrfota vänner behöver avancerad vård.

Men det jag trodde skulle vara en privat angelägenhet bland vänner och bekanta förvandlades snabbt till något helt annat. Inom loppet av några timmar hade min insamling spridits långt utanför min egen krets och blivit föremål för intensiv diskussion på flera internetforum.

Det är svårt att säga exakt när situationen svängde, men kritikerna blev snabbt högljudda. Många ifrågasatte varför jag, som offentlig person, inte kunde finansiera veterinärkostnaderna själv. Andra påpekade att det finns människor med betydligt större problem som borde prioriteras före sjuka husdjur.

Forskare som studerar sociala medier och näthat pekar på att detta är ett typiskt mönster för moderna drev. Enligt medieforskare Emma Lindqvist vid Uppsala universitet triggas sådana drev ofta av något som uppfattas som ett övertramp mot oskrivna sociala regler.

”När en person med viss offentlig profil gör något som uppfattas som privilegierat eller själviskt, särskilt i en tid då många har det svårt ekonomiskt, kan reaktionerna bli oproportionerligt hårda,” förklarar Lindqvist, som forskar om sociala mediers påverkan på den offentliga debatten.

De negativa kommentarerna ökade lavinartat och spred sig från sociala medier till traditionella nyhetskällor. Jag fick motta hatfulla meddelanden, hot och påhopp. Det som började som en önskan att rädda min hund hade förvandlats till en debatt om kändisskap, ekonomiska privilegier och vad som anses vara rimliga prioriteringar i samhället.

Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att anmälningar om näthat har ökat med 45 procent under de senaste tre åren, men mörkertalet är stort. Många som utsätts väljer att inte anmäla, antingen för att de inte orkar eller för att de känner att det ändå inte leder någonstans.

Martin Svensson, psykolog specialiserad på digital stress och nätmobbning, menar att drev på sociala medier kan ha lika allvarliga psykologiska konsekvenser som traditionell mobbning.

”Det som är speciellt med digitala drev är omfattningen och hastigheten. Det kan kännas som att hela världen vänder sig mot en, och det på extremt kort tid,” säger Svensson.

I mitt fall ledde situationen till en intensiv period av stress och oro. Jag stängde ner insamlingen, bad om ursäkt för missförståndet och försökte hantera situationen så gott jag kunde. Lyckligtvis fick Ines den vård hon behövde, men priset jag betalade emotionellt var högt.

Nu, med viss distans till händelsen, ser jag tydligare hur snabbt en till synes oskyldig handling kan förvandlas till en storm av kritik i vår digitala tidsålder. Debatten kring min insamling lyfte också större frågor om husdjursförsäkringar, den växande marknaden för veterinärvård och de moraliska avvägningar vi gör när det gäller djurs välbefinnande.

Svenska Veterinärförbundet har påpekat att kostnaderna för avancerad djursjukvård har ökat med över 70 procent på tio år, samtidigt som försäkringsvillkoren i många fall har försämrats. Detta har skapat en situation där fler djurägare hamnar i ekonomiska trångmål när deras husdjur blir sjuka.

Min erfarenhet är bara ett exempel på hur det digitala klimatet snabbt kan förändras och hur gränsen mellan privat och offentligt suddas ut allt mer. För dem som planerar crowdfunding-kampanjer är mitt råd att vara beredd på att även de mest välmenande initiativ kan mötas av oväntad kritik.

Trots allt som hände ångrar jag inte att jag försökte göra allt för att rädda min hund. Men jag önskar att jag varit bättre förberedd på den storm som skulle följa.