”Jag fick veta att allt jag gjort inte var tillräckligt”

I en osäker framtid – Nadias kamp mot utvisningen från Sverige

På Stockholms universitetsbibliotek förbereder sig Nadia Veselova, 21, inför kvällens tentamen. Hon känner sig ”ganska bra” men har planerat ytterligare fyra timmars plugg under dagen. Medan andra studenter passerar i korridoren med ryggsäckar och kaffekoppar i händerna, följer Nadia sin plan mot en kandidatexamen i ekonomi och IT.

– Jag tycker om programmering och sådana grejer. Jag hade velat jobba med att skapa en bättre situation för företag, berättar hon.

Men till skillnad från sina studiekamrater avgörs inte Nadias framtid enbart av studieresultaten. I höstas kom ett brev från Migrationsverket med beskedet: ”Du ska återvända till ditt hemland Belarus, eller till något annat land som kan ta emot dig.”

– Jag visste att det fanns en risk att jag skulle bli utvisad, men jag var ändå inte redo för det. När jag såg att jag bara hade fyra veckor på mig att lämna Sverige blev jag jättestressad, säger hon.

Ensam i sin bostad i Eskilstuna, med utvisningsbeslutet i handen, började Nadia gå igenom allt hon behövde göra. Hon skulle behöva säga upp sitt deltidsjobb på Taco Bar, meddela sina professorer och avsäga sig sin kandidatur för Centerpartiet i höstens val.

– Jag tänkte också på praktiska saker som att avsluta mitt gymmedlemskap och linsabonnemang. Det var jättemycket jag behövde ordna innan jag skulle åka, säger hon.

När hon berättade för sina vänner trodde de henne inte först.

– De tänkte att jag hade gjort allt rätt och att jag inte hade några problem här i Sverige.

Tillsammans med sin mamma beslutade Nadia att överklaga beslutet.

– I beslutet stod det att jag inte hade tillräcklig anknytning till Sverige. Men jag kände att det inte stämmer – jag har ju hela mitt liv här, förklarar hon.

Nadia flyttade från sin mormor i Belarus till sin mamma i Eskilstuna när hon var 17 år. Hennes mamma hade tidigare flyttat till Sverige i samband med ett giftermål. Nadias första intryck av Sverige var positivt.

– Det var jättefint. Naturen här är lite annorlunda än den i mitt hemland, säger hon.

Hon började genast planera för ett framtida liv i Sverige – ett helt liv.

– Jag visste att jag skulle plugga här. Sedan tänkte jag hitta jobb och fortsätta bo här. Först med min mamma, sedan ensam. Jag kände att det är mitt land.

År 2023 började Nadia engagera sig politiskt i Centerpartiet. Efter många kampanjdagar i grön väst blev hon både styrelseledamot i Centerkvinnorna i Eskilstuna och i Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) Sörmland. I höst kandiderar hon för partiet i lokalvalet.

– Jag förväntade mig inte att bli nominerad. Det känns både spännande och lite läskigt, eftersom det innebär ett stort ansvar, säger hon.

Det politiska engagemanget har betytt mycket för Nadia, som berättar att hon för första gången känner sig verkligt integrerad i det svenska samhället.

– Det har betytt mycket för mig. Nu kan jag påverka samhället mycket mer.

Förra helgen arrangerade Centerpartiet en demonstration i Eskilstuna för att stötta ungdomar i Nadias situation. Först då vågade hon – i ett offentligt tal – berätta för sina partivänner om utvisningsbeslutet.

– Jag tror jag var lite osäker på om jag ville ta upp det eller inte. Det har känts som en jobbig fråga. Så länge jag inte har pratat om det så har det känts som att problemet inte finns, förklarar Nadia.

I sitt tal på Fristadstorget sade hon: ”Nu har jag ingen trygghet längre. Jag fick veta att allt jag gjort inte var tillräckligt. Jag önskar att vi lär oss att se människor bakom siffrorna.”

Nadia följde regeringens presskonferens i början av mars, där det meddelades att tonårsutvisningar skulle pausas. Men pausen gäller inte dem som redan fått ett utvisningsbeslut.

– Jag fick ju hopp, men det var inte tydligt. Jag har inte riktigt förstått om den där pausen gäller mig eller inte, säger hon.

Belarus, som leds av diktatorn Aleksandr Lukasjenko, är inte ett av de länder dit utvisningar är helt stoppade, trots att UD avråder från resor dit sedan 2022. Landet är allierat med Ryssland i kriget mot Ukraina och enligt människorättsgrupper finns det omkring 1 000 politiska fångar där.

I Migrationsverkets avslag anges flera skäl: Nadia bedöms inte ha ett särskilt beroendeförhållande till sin mamma, hon anses vara ”vuxen, frisk och arbetsför”, hon har enligt myndigheten ”inte ett skyddsvärt familjeliv i Sverige”, och ”statens intresse av en reglerad invandring väger tyngre än din rätt till ett privatliv i Sverige”. Hon nekas också uppehållstillstånd för studier eftersom hon redan befinner sig i Sverige, och uppehållstillstånd för arbete eftersom hon tjänar för lite.

– Jag hoppas att lagen ändras och att man bedömer utvisningsärenden baserat på vem personen är, inte dömer alla på samma grund, säger Nadia.

Om överklagan kommer att ha någon effekt är osäkert. Beslutet förväntas snart komma till Nadias brevlåda i Eskilstuna. Enligt Migrationsverket är det domstolen som avgör utfallet, och pausen för tonårsutvisningar gäller inte där.

Trots osäkerheten försöker Nadia fortsätta med sina studier.

– Det finns ju hopp ändå att jag kommer att stanna. Så det är bättre att plugga än att inte plugga, säger hon.