Josefins sexåring blev inrymd under skjutningen: ”Obehagligt”

En skjutning på en SL-buss i Tyresö skakade lokalsamhället på onsdagen när flera skolor och förskolor tvingades till inrymning. En person uppges vara svårt skadad efter händelsen som inträffade vid en hållplats utanför Tyresö gymnasium.

– En drönare, en drönare! utbrast sexårige Leon och hans fyraårige bror Noel när de pekade mot himlen. Deras mamma, Josefin Ekenrud, höll ett vakande öga på sina söner för att hindra dem från att komma för nära polisavspärrningarna och trafiken kring det avspärrade området.

Pojkarna verkade mest fascinerade av det stora polispådraget, utan att helt förstå allvaret i situationen – att elever hade varit inrymda och att en allvarlig skottlossning ägt rum på den röda SL-bussen som stod parkerad en bit bort.

Josefin berättade att hon ursprungligen planerat att ta bussen för att hämta på skolan, men på grund av händelsen fick hon och Noel promenera. I efterhand uttryckte hon lättnad över att de inte befann sig på den aktuella bussen när skotten avlossades.

– Det var skönt att vi inte var på just den bussen. Det hände precis innan vi skulle åka, konstaterade hon.

Storebror Leon, som går i förskoleklass på Njupskärrs skola, blev inrymd på Tyresö gymnasium. Josefin beskrev oron hon kände över att inte kunna träffa sin son eller veta hur han mådde.

– Jag är lite skärrad. Man blir det när det händer något sådant här så nära. Det är extra känsligt när det händer utanför skolan där ens barn går, sade hon.

Tolvårige Adrian Chatzis Björck var en av eleverna som genomgick inrymning under dagen. Han hade träslöjd på Njupskärrs skola när larmet om skjutningen kom. Enligt Adrian var han och hans klasskamrater, tillsammans med resten av skolans elever, inrymda i drygt en timme.

– Först var många rädda, någon grät, men vi försökte lugna ner varandra, berättade han.

Adrians mamma, Johanna Björck, uppgav att detta var tredje gången hennes son blivit inrymd. Hon tillade att sonen vanligtvis stiger av och på bussen vid just den hållplats där skjutningen inträffade.

– Jag tycker att det känns jättejobbigt, sade Johanna.

Emelie Nerén, 20, och Oliver Philpott, 15, bor i närheten av platsen. Emelie hörde utryckningsfordonens sirener kort efter skottlossningen.

– Jag blev orolig och ringde direkt till mina brorsor, för att kolla om de är säkra och hemma, sade hon.

Både Emelie och Oliver uttryckte obehag över att röra sig i området efter händelsen, särskilt med vetskapen om att den misstänkta gärningspersonen inte gripits.

– Jag är chockad. De har ju inte hittat personen, och då vet man ju aldrig om personen finns runt här eller inte, sade Oliver.

Händelsen väcker frågor hos många föräldrar om hur man ska prata med barn om sådana traumatiska händelser. När Josefin Ekenruds söner drog i henne för att gå hemåt, reflekterade hon över att Leon inte verkade särskilt påverkad av inrymningen.

På frågan om hur man pratar med en sexåring om en sådan händelse svarade hon: ”Jättebra fråga. Jag har inte ens hunnit tänka på det. Jag måste kolla upp hur man ska ta upp en sån här sak med en sexåring.”

Skottlossningen på SL-bussen är ytterligare ett exempel på det ökande våldet i offentliga miljöer som påverkar allt fler oskyldiga invånare, inklusive barn. Förutom den svårt skadade personen som rapporterades från skottlossningen, har händelsen orsakat psykologiska effekter för många i lokalsamhället.

Polisen fortsätter sin utredning av händelsen och söker efter den misstänkta gärningspersonen. Under tiden försöker invånarna i Tyresö hantera oron som skjutningen har skapat, särskilt bland familjer med barn i närliggande skolor.

Det återstår att se vilka långsiktiga åtgärder som kommer att vidtas för att öka säkerheten vid kollektivtrafiken i området och förhindra liknande incidenter i framtiden. Kommunen har också ett ansvar att erbjuda krisstöd till drabbade elever och familjer.