Sjuårig flicka född i Sverige måste lämna landet efter regeländring
Sjuåriga Yassna Joubeh, född och uppvuxen i Sverige, tvingas inom kort lämna landet på obestämd tid tillsammans med sin 15-årige bror. Anledningen är att deras föräldrar inte längre får förlängt uppehållstillstånd efter regeringens beslut att slopa den så kallade spårbyteslagen.
Familjen är en av cirka 600 personer som hittills fått utvisningsbeslut efter regeländringen, vilket väckt omfattande kritik från olika håll. På lördag arrangerar Yassnas klassföräldrar en demonstration på Sergelstorg i Stockholm till stöd för henne och andra familjer i samma situation.
”Hon är född och uppvuxen i Stockholm, har kompisar och fritidsintressen, dansar balett och sjunger i kör. Nu ska allt ryckas ifrån henne”, skriver Alexandra Vallin som driver den ideella föräldragruppen ”Stoppa utvisningarna”.
Enligt Rädda Barnen får allt fler barn ta konsekvenserna av regeringens skärpta migrationspolitik. Barnpsykologen Josefine Paulsen från organisationen uttrycker oro:
”Vi träffar många familjer i våra verksamheter som drabbas hårt, bland annat just av den här regeländringen. Det sker på bekostnad av barnens rättigheter eftersom vi ser att barnets bästa inte alltid får väga så tungt som det borde.”
Föräldrarna Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh kom till Sverige som politiska flyktingar från Iran 2016. Efter att ha fått avslag på asylansökan bytte de spår och fick tillfälligt arbetstillstånd. I hemlandet arbetade hon som specialistsjuksköterska och han som hjärtläkare. I Sverige har de arbetat som undersköterskor på Södersjukhuset i Stockholm medan de försökt få svensk legitimation.
Trots att sjukhuset behöver deras kompetens nekas de fortsatt arbetstillstånd efter riksdagsbeslutet från våras. Beslutet innebar att asylsökande som fått avslag inte längre kan få arbetstillstånd utan att först lämna Sverige, genom det som kallats spårbyte.
Familjen måste nu lämna Sverige senast den 8 januari, om de inte lyckas bevisa att det finns tillräckliga hinder för utvisning.
Afshad Joubeh berättar att han utsattes för tortyr som politisk fånge i Iran och är övertygad om att han kommer gripas vid ett återvändande. Migrationsverket bedömer dock inte att hotbilden är tillräckligt ”trängande”. Jacob Sandström, presskommunikatör vid myndigheten, motiverar beslutet: ”Efter att han släpptes levde han kvar i Iran i tio år innan han valde att lämna.”
Familjens 15-årige son har tagit beskedet om utvisning mycket hårt. ”Han lämnar sällan sitt rum sedan vi berättade att vi måste flytta och säger knappt ett ord”, berättar hans mamma Zahra Kazemipour.
Karin Gyllenring, advokat och vd för Asylbyrån, menar att utvisningen av sonen kan strida mot Europakonventionen. Hon hänvisar till en vägledande dom från förra året:
”Där fastslog migrationsöverdomstolen att ett barn som har bott i Sverige mellan sju och 14 års ålder har rätt att stanna av humanitära skäl. Det bedöms vara särskilt formativa år där man slår sig fri från föräldrarna och skapar sin identitet.”
Migrationsverket anser dock att barnen inte ”skapat sig ett tillräckligt starkt nätverk utanför familjen”, enligt presskommunikatör Jacob Sandström. ”Vår bedömning är att barnens bästa är att vara tillsammans med sina föräldrar och att det är rimligt att de ska kunna återvända idag trots att de inte har varit där tidigare.”
Beslutet att avskaffa spårbytet hade brett politiskt stöd. Kritiker påpekar dock att regeringen inte införde några övergångsregler för de tusentals personer som redan beviljats spårbyte men som nu inte kan förnya sina uppehållstillstånd.
När lagändringen trädde i kraft i april hade cirka 4 700 personer sådana arbetstillstånd som inte går att förnya. Drygt 600 av dem har utvisats sedan dess och ytterligare cirka 1 100 personer tros självmant ha lämnat Sverige för att kunna söka nytt uppehållstillstånd från utlandet.
”Att utvisa folk som har fast jobb inom bristyrken är ju hål i huvudet”, säger Markus Henriksson, ordförande för Flyktinggruppernas riksråd (FARR).
Flera remissinstanser varnade för konsekvenserna av att inte införa undantag för personer som redan arbetar i Sverige. Karin Gyllenring, som företräder många drabbade, förespråkar en ny gymnasielag för att undanta gruppen:
”Det enda rimliga för regeringen nu är att införa en integrationsamnesti för skötsamma etablerade spårbytare som har kommit i kläm på grund av att man har missat övergångsregler. De är inte ett problem utan en tillgång för Sverige.”
Migrationsminister Johan Forssell (M) menar att lagändringen var nödvändig för att förhindra människoexploatering och missbruk. Han framhåller att de som inte längre kan fortsätta på spårbytet fortfarande kan lämna Sverige och söka ”vanligt” arbetstillstånd. En lösning som Gyllenring ser som orealistisk:
”Forssell vet nog också att det inte är rimligt att behöva säga upp sig på obestämd tid och invänta ett eventuellt uppehållstillstånd. Vi har redan sett exempel på att högutbildade akademiker väljer bort Sverige.”
För familjen Kazemipour/Joubeh är tiden ute den 8 januari. Då måste de lämna Sverige även om deras överklagan inte har hunnit hanteras av domstolen.














17 kommentarer
Jag känner medlidsamhet för Yassna och hennes familj. Det måste finnas en annan lösning än att skilja hen från allt bekant.
Det är tragiskt när barn drabbas av politiska beslut.
Vilken tragisk situation. Barnen har ingen skuld, varför straffas de?
Det är oförklarligt hur detta kan ske i ett land som Sverige.
Calvin den stora oro är att dessa utvisningar sker på bekostnad av småbarns välbefinnande. Det är oacceptabelt.
Det är viktigt att lyfta fram barnens rättigheter i dessa diskussioner.
Det här är ett allvarligt problem. Hur kan en flicka som är född och uppvuxen i Sverige plötsligt tvingas lämna allt hon känner till?
Regeringen borde ompröva sitt beslut, sådana fall måste ses individuellt.
Det är rebellt. Hur ska de klara sig i ett nytt land utan stödnätverk?
Vad händer egentligen med de utvisade familjerna efter de lämnar Sverige?
Det är en oroande fråga. Det finns för lite uppföljning på effekterna av dessa utvisningar.
Det verkar som att denna regeländring kommer att få långtgående konsekvenser för många familjer.
Ja, det är viktigt att använda sin röst mot dessa förändringar.
Hur kan man skydda barn från att bli offer i migrationspolitiken? Det är något vi borde diskutera mer.
Barnets bästa borde alltid stå i centrum, oavsett politik.
Intressant att se hur det ideella engagemanget växer kring denna fråga. Hoppas det hjälper.
Ja, sådana demonstrationer kan göra stor skillnad när opinionen väcks.