L-toppar hoppar av i protest: ”Smärtsam sorg”

Splittring inom Liberalerna efter omstritt SD-beslut

Interna spänningar inom Liberalerna har nått nya höjder efter söndagens omstridda landsmöte, där partiet beslutade att öppna för ett blågult samarbete med Sverigedemokraterna. Detta historiska vägval har utlöst starka reaktioner och flera tunga avhopp från framträdande liberaler.

L-profilen Jan Jönsson, som redan innan mötet varnat för att han inte skulle kandidera om partiets nya SD-linje gick igenom, bekräftade sitt beslut efter söndagens omröstning.

”Att Liberalerna som första parti ingår avtal om ett blågult samarbete och öppnar för SD i regeringen är för mig en smärtsam sorg. Den slutna process som har lett fram till detta beslut har inte bara varit ovärdig, utan därtill skadat den interna tilliten för framtiden,” skrev Jönsson i en kommentar till Dagens Nyheter.

Även Malin Sjöberg Högrell, regionråd för Liberalerna i Uppsala, drar tillbaka sin kandidatur till både riksdagen och regionen. Hon uttrycker stark kritik mot att landsmötet inte fick diskutera själva vägvalet.

”Det blir ett personval i stället för att vi får rösta om sakfrågan. Och vi blir det första partiet att säga ja till SD i regering, att SD får ministerposter och får leda departement. Det var inte den utvecklingen jag ville se,” säger Sjöberg Högrell.

Partiledaromröstningen gav Simona Mohamsson ett knappt förtroende. Av de deltagande ombuden röstade 95 för att ge partiledaren fortsatt förtroende, medan 82 avstod från att rösta. Denna knappa majoritet är anmärkningsvärd och talar sitt tydliga språk, enligt EU-parlamentarikern Karin Karlsbro.

”Simona Mohamsson vann. Men fick en tydlig signal att hon måste hålla linjen mot SD. Det måste vara slut med kramandet,” menar Karlsbro.

Rasmus Jonlund, ledamot i Stockholms kommunfullmäktige, är än mer kritisk och beskriver partiledarens mandat som ”förfärligt svagt”.

”Det är faktiskt helt utan like. En partiledare sätter hela sitt ledarskap i pant och får bara stöd av en knapp majoritet. Det är ju lika svagt, om inte svagare, än hon fick i partistyrelsen. Trots alla manövrar och allt maktspråk och alla ministrar som skulle avgå,” säger han.

Protesterna under landsmötet fick flera symboliska uttryck. Jonathan Strömberg, ordförande för Liberalerna i Kalmar, bar en t-shirt med en bild på en gammal valaffisch från Folkpartiet med texten ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden”. Affischen från andrakammarvalet 1936 syntes hos flera ombud under det digitala mötet.

”Jag tycker att detta är beklagligt och strategiskt fel. Det är ett svek mot liberalernas arbete och historia. Det var därför jag tog på mig t-shirten, för att påminna om att Folkpartiet bildades just för att kämpa mot extremism. Nu förväntas man sitta i regering med ett parti som har rötter i nynazismen. Det är väldigt tråkigt,” säger Strömberg, som meddelar att han kommer avgå som länsförbundsordförande och stryka sig från riksdagslistan.

Strömberg ser det korta varslet inför landsmötet som ett medvetet drag från partiledningen för att förhindra att en motkandidat skulle kunna träda fram.

Efter omröstningen deklarerade Simona Mohamsson att ”10 års vånda för Liberalerna nu är över”, ett uttalande som Anna-Lena Johansson, kommunalråd i Sollentuna och tidigare ledamot i L:s partistyrelse, starkt betvivlar.

”Det tror jag inte alls att det är,” säger Johansson. ”Det svaga stödet i omröstningen kan göra att ett hopp tänds. Att vi någon gång i framtiden kan stöpas om och bli ett mer socialliberalt parti, som många av oss vill. Inte nu i det här valet, men kanske framåt.”

Johansson har redan meddelat att hon inte står till förfogande i kommunpolitiken nästa mandatperiod efter partiledningens beslut att acceptera SD i regeringen.

Denna interna splittring inom Liberalerna speglar en större debatt i svensk politik om hur etablerade partier ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Liberalernas beslut att som första parti öppna för regeringssamarbete med SD markerar en historisk förändring i det politiska landskapet, men ställer också partiet inför en svår balansgång mellan olika falanger och kan ha långtgående konsekvenser för partiets identitet och väljarstöd framöver.