Lagrådet avvisar regeringens förslag om kriminalisering av rymning

Regeringens förslag om att kriminalisera rymning från anstalter och andra frihetsberövande institutioner har mött motstånd från en viktig remissinstans. Lagrådet har nu avstyrkt förslaget i sitt yttrande, med hänvisning till att det saknas tillräckliga skäl för en sådan lagändring.

I december förra året presenterade regeringen ett omfattande åtgärdspaket med målet att stärka skyddet av samhället mot kriminella element. Bland förslagen fanns skärpta straff vid återfall i brott, strängare regler för permissioner för gängkriminella samt en ny bestämmelse som skulle göra det straffbart att rymma.

Enligt det framlagda förslaget skulle rymning från institutioner som anstalter, häkten, ungdomshem och utlänningsförvar kunna ge upp till fyra års fängelse. Detta skulle innebära en väsentlig förändring jämfört med dagens rättsläge, där själva rymningen inte är kriminaliserad.

I dagsläget kan en person som rymmer från en institution bli föremål för disciplinära åtgärder, som exempelvis uppskjuten villkorlig frigivning. Däremot kan brott som begås i samband med rymningen, såsom skadegörelse eller våldsbrott, straffas enligt gällande lagstiftning.

Lagrådet, som är en viktig kontrollinstans i lagstiftningsprocessen, har nu granskat förslaget och kommit fram till att det inte bör genomföras. I sitt yttrande, som uppmärksammats av Dagens Juridik, konstaterar myndigheten att det saknas tillräckliga skäl för en kriminalisering av rymning.

”De skäl som förs fram är enligt Lagrådets uppfattning inte övertygande”, skriver Lagrådet i sitt yttrande.

En central kritik från Lagrådet är att det är oklart om en kriminalisering verkligen skulle vara en effektiv åtgärd för att förhindra rymningar. Lagrådet påpekar att regeringens argument för förslaget är alltför allmänt hållna och inte tillräckligt underbyggda.

Myndigheten noterar även att antalet rymningar från svenska institutioner är relativt få, vilket väcker frågan om samhälleliga resurser verkligen bör läggas på detta område. Lagrådet menar att samhällets resurser istället bör fokuseras på företeelser som kan orsaka påtaglig skada eller fara.

Ytterligare en aspekt som Lagrådet lyfter fram är att det föreslagna lagförslaget sannolikt skulle leda till praktiska tillämpningsproblem i rättsväsendet. Vilka situationer som skulle omfattas av kriminaliseringen och hur dessa skulle bedömas juridiskt framstår som oklart.

Regeringens förslag om att kriminalisera rymning var en del av en bredare strategi för att hantera gängkriminalitet och återfall i brott. Strategin innefattar även andra åtgärder som skärpta straff vid återfall och strängare regler för permissioner, särskilt riktade mot gängkriminella.

Lagrådets avstyrkande utgör ett bakslag för regeringens ambitioner på området. Det återstår att se om regeringen väljer att gå vidare med förslaget trots Lagrådets invändningar, eller om man kommer att omarbeta förslaget för att möta den framförda kritiken.

Under senare år har ett fåtal uppmärksammade rymningar från svenska anstalter förekommit, vilket har föranlett diskussioner om säkerheten vid institutionerna. Kriminalvården har vid flera tillfällen genomfört översyn av säkerhetsrutiner, senast efter en uppmärksammad dubbelrymning.