Statlig mark på Landsort kan säljas trots strategiskt läge – skapar politisk konflikt

Precis innan Waxholmsbåten lägger ut mot Landsort i Stockholms skärgård meddelar kaptenen att morgondagens turer ställs in på grund av väntad isbildning och hård vind. För öborna är detta vardagsverklighet, men nu står de inför en betydligt större osäkerhet – frågan om vem som ska äga marken de bor på.

På den långsmala ön Öja – som i folkmun kallas Landsort – bor ett tjugotal personer året runt. Lennart Stuxberg, 76, har varit fastboende i 30 år och är en av dem som nu följer utvecklingen med oro. Totalt finns omkring 70 fastigheter på ön, men de flesta nyttjas endast under sommarhalvåret.

– Så här års är allt stängt, förklarar Lennart när vi kliver i land bland snöklädda stenhällar och faluröda stugor.

Landsorts strategiska läge vid inloppet till Stockholm har gett ön en central roll i svenskt sjöförsvar och kustbevakning i över 300 år. Under kalla kriget byggdes ett avancerat kustartilleribatteri in i berget, och öns militära värde har länge betraktats som odiskutabelt.

Nu vill dock Statens fastighetsverk (SFV) sälja av mark på ön. De boende har hittills endast kunnat hyra sina tomter av staten, men processen för en omfattande försäljning har påbörjats. Flera ansökningar om att köpa tomter har redan kommit in.

Försäljningsplanerna har mött blandade reaktioner. Fortifikationsverket, som förvaltar försvarets fastigheter, ändrade nyligen sin bedömning och godkände en tomtförsäljning som de bara fyra månader tidigare hade avvisat med motiveringen att marken var strategiskt viktig. SFV har ännu inte fattat slutgiltigt beslut i ärendet.

Björn Öberg, 80, är en av Landsorts äldsta invånare. Han har arbetat som lots på ön hela sitt liv och bor i en stuga som hans förfäder byggde. När vi besöker honom bjuder han på kaffe och vetelängd medan han berättar om livet på ön.

– Det blir inte mycket roligare än så här, säger Björn och blickar ut över den vinterklädda skärgården.

Både Lennart och Björn känner sig kluvna till försäljningsplanerna. De beskriver situationen som att de fastnat i en ”rävsax” – på ena sidan hotar ständigt stigande arrendeavgifter, på andra sidan finns risken att friköpspriserna blir så höga att endast de välbeställda har råd.

– Det är inte säkert att man får lån när man är i min ålder, påpekar Björn.

Deras största oro gäller dock konsekvenserna för öns framtid och Sveriges försvarsintressen. De förespråkar en gemensam lösning där öborna tillsammans skulle kunna köpa marken.

– Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha militär här om beredskapen höjs. Det vore väldigt märkligt annars, säger Björn.

SFV:s pressekreterare Marcus Årskog förklarar att försäljningsplanerna grundas på bedömningen att staten inte har behov av marken. Han betonar att det inte handlar om ekonomiska motiv utan om att ”följa riksdagens inriktning och möjliggöra friköp där det är lämpligt.”

Frågan har skapat tydliga politiska spänningar. Marcus Svinhufvud (M), kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn, stödjer friköpsplanerna och menar att en ”förkrossande majoritet” av de boende vill äga sin mark.

– Det gör att det kommer kunna leva mer i skärgården, hävdar han.

Patrik Isestad (S), oppositionsråd i kommunen, har motsatt uppfattning och ser allvarliga försvarsrisker med försäljningen. Han pekar på att opinionen förändrats markant efter Rysslands invasion av Ukraina.

– Innan den ryska invasionen i Ukraina hade nog ingen brytt sig riktigt, men i dag är det oerhört starka reaktioner, säger Isestad.

På riksnivå har Peter Hultqvist (S), ordförande i riksdagens försvarsutskott och tidigare försvarsminister, gått till hård attack mot regeringen för att den inte stoppar planerna. Han anser att staten måste behålla ägandeskapet över strategiskt viktig mark.

– Man kan tycka att det känns ofarligt med arrendatorer som funnits på en viss plats under en lång tid. Men det är bättre att skapa maximal säkerhet. Staten måste äga den här typen av mark, framhåller Hultqvist.

Han varnar för att strategiska områden kan vara attraktiva för främmande makt och ifrågasätter myndigheternas bedömning:

– Det är inte säkert att statliga myndigheter i alla delar har rätt i sina bedömningar. Vi gör en annan bedömning och det är viktigt att man har en oerhört stor försiktighet.

Enligt SFV:s avyttringsplan ska grundliga utredningar genomföras innan försäljningen kan verkställas. Samråd planeras till hösten 2026, med slutligt antagande 2027/2028. Under tiden lever öborna med osäkerheten.

– Det värsta en människa kan råka ut för är ovissheten. Och nu är det en väldig ovisshet. Jag vet att jag har råd att bo här i dag, men kan jag det om tio år? säger Lennart Stuxberg med bekymrad blick.