Lever man längre om man skaffar hund?

I pandemins skugga fann hjärtläkaren livsglädjen – med hjälp av en hund

År 2019 flyttade hjärtspecialisten och hälsoekonomen Dhruv Kazi till Boston för att arbeta som chef för hjärtintensivvårdsavdelningen på Beth Israel Deaconess Medical Center. Det som skulle bli en spännande ny karriärmöjlighet förvandlades snabbt till en ensam tillvaro när covid-19 slog till. För Kazi, som bodde ensam och arbetade på intensivvårdsavdelningen, blev det första pandemiåret präglat av isolation och påfrestningar.

Vändningen kom 2021 när Kazi välkomnade vizslavalpen Rumi i sitt liv. Den energiska och kärleksfulla hunden förändrade hans vardag i grunden. Plötsligt tillbringade han mer tid utomhus, började lära känna grannar och fick den emotionella näring han så väl behövde.

”Han var helt avgörande för att jag skulle behålla förståndet,” berättar Kazi om sin fyrbenta vän.

Hans personliga erfarenhet är ingen tillfällighet. Decennier av forskning visar att husdjursägare, särskilt hundägare, tenderar att ha bättre hälsa än genomsnittet. Studier har dokumenterat lägre blodtryck, minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar och lägre dödlighet efter allvarliga sjukdomstillstånd som hjärtinfarkt eller stroke.

En omfattande forskningsöversikt från 2019 visade att hundägare hade hela 24 procents lägre risk att dö av alla orsaker under en tioårsperiod jämfört med personer utan hund. Bevisen är så övertygande att American Heart Association har gjort ett vetenskapligt uttalande där de konstaterar att hundägande ”kan vara rimligt för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom” – även om de inte går så långt som att rekommendera hundanskaffning enbart av hälsoskäl.

Men den stora frågan kvarstår: Är det verkligen hundarna som gör oss friskare, eller är det andra faktorer som spelar in?

Professor Adrian Bauman, folkhälsoexpert vid University of Sydney, publicerade 2012 en metaanalys som visade att hundägare som regelbundet rastar sina hundar ofta når upp till folkhälsorekommendationerna om 150 minuters måttligt intensiv fysisk aktivitet per vecka. Det intressanta var dock att endast 60 procent av hundägarna faktiskt tog regelbundna promenader med sina hundar.

”Man måste skilja på att ha en hund i hushållet och att faktiskt gå ut och röra sig med den,” förklarar Bauman, som själv är ägare till en Cavapoo vid namn Jed.

I en annan studie under Baumans ledning framkom att när både hundägare och icke-hundägare var lika fysiskt aktiva försvann skillnaden i dödlighetsrisk mellan grupperna. Detta tyder på att det kanske är den ökade fysiska aktiviteten, snarare än hunden i sig, som ger hälsofördelarna.

Svenska forskare har också bidragit till kunskapsfältet. Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och tidigare veterinär, har visat att livsstilssjukdomar kan delas mellan människa och hund. Hennes forskning visar att om en hund har typ 2-diabetes är det mer sannolikt att även ägaren utvecklar samma sjukdom.

”Man delar hemmiljö med sin hund. Så om man inte lever särskilt hälsosamt kanske inte hunden gör det heller,” säger Fall, som själv äger två hundar – labradorblandningen Totte och den nederländska spanielrasen Kooikerhondje vid namn Vega.

Förutom de fysiska fördelarna pekar forskare på det psykiska välbefinnandet som husdjur kan ge. Särskilt personer som lever ensamma eller är singlar verkar ha störst nytta av den emotionella närhet ett husdjur kan erbjuda.

”Att ha hund har verkligen betydande hälsofördelar när det gäller att motverka konsekvenserna av ensamhet och isolering,” bekräftar Bauman.

Även kattägare kan glädjas åt positiva hälsoeffekter. Vissa studier har visat att kattägande kopplas till lägre risk att dö i hjärtinfarkt eller stroke, möjligen genom katternas stressreducerande effekt på sina ägare.

Det finns dock anledning att tolka resultaten med viss försiktighet. Hundägare tenderar att vara yngre och ha högre inkomster än genomsnittet, faktorer som i sig är förknippade med bättre hälsa. När forskare kontrollerar för variabler som ålder, inkomst och levnadsvanor som rökning, försvinner många av de påstådda hälsofördelarna med hundägande.

”Det är svårt att avgöra om hundar gör att man blir friskare, eller om friskare personer är mer benägna att skaffa hund. Om man är väldigt skröplig och knappt kan ta hand om sig själv är det nog ganska osannolikt att man skaffar en valp,” påpekar Fall.

Husdjursägande innebär naturligtvis också utmaningar. Valpträning, veterinärkostnader och den oundvikliga sorgen när ett älskat husdjur går bort är aspekter som inte kan bortses från.

”De kräver mycket arbete och är ett stort åtagande både känslomässigt och ekonomiskt,” säger Kazi, för att sedan tillägga: ”Men de ger ju också så mycket glädje.”

I en tid när både fysisk och psykisk ohälsa utgör växande samhällsproblem, särskilt efter pandemin, kan husdjurens roll för folkhälsan vara värd att undersöka närmare – oavsett om det är genom ökad fysisk aktivitet eller minskad ensamhet.