För snart tio år sedan startade Patricia Dianda sin cateringverksamhet i sitt eget kök. Idag har hennes prisbelönta företag Flavor Boss utvecklats till en framgångsrik verksamhet med tre foodtrucks som serverar en unik blandning av västafrikansk och karibisk gatumat på festivaler och evenemang runtom i Sverige.
Med utgångspunkt från företagets restaurangkök i Arlövs industriområde har Dianda stora visioner för framtiden. Hon vill skapa ett helt koncept kring Flavor Boss, inklusive kokböcker, färdiga matlådor i butik och kläder inspirerade av streetstyle.
För att skydda sitt växande varumärke ansökte Dianda i april 2024 om varumärkesregistrering hos Patent och registreringsverket (PRV). Ansökan omfattade flera klasser: livsmedel, färdiglagade måltider, utskänkning av mat och dryck, samt kläder och skor. PRV godkände ansökan efter sin granskning.
”Vi tyckte uppenbarligen inte att varumärket Flavor Boss är för likt något annat. Vår bedömning var att det inte är i konflikt med någon tidigare rättighet,” förklarade Gustav Melander, jurist på PRV, tidigare för DN.
Men kort efter godkännandet fick Dianda ett oväntat brev från modeföretaget Hugo Boss.
”Jag fattade ingenting, jag blev helt chockad,” säger hon om brevet där Hugo Boss uppmanade Flavor Boss att avregistrera sin godkända varumärkesregistrering under hot om rättsliga åtgärder.
Det tyska modehuset invände mot registreringen hos PRV. De hävdade att Flavor Boss gjorde intrång på deras varumärke och därmed inte borde få använda det alls.
”De gav sig på alla klasser som jag hade ansökt om. De menade att vi gör intrång på deras varumärke på alla sätt,” berättar Dianda.
Efter ett och ett halvt års förhandlingar har Hugo Boss nu backat på flera punkter. Modefirmans invändningar gäller nu endast användningen av varumärket Flavor Boss på kläder.
”Nu invänder de bara mot användningen av varumärket Flavor Boss på kläder, resten har de släppt,” säger Sara Awayez, jurist vid Wyz Law Group AB, som betraktar detta som en viktig delseger. ”Men kärnfrågan kvarstår. Det finns ingen reell risk för förväxling och generiska ord som ’boss’ kan inte monopoliseras.”
För Dianda är detta inte tillräckligt. Hennes vision innefattar ett helhetskonceot där kläder är en central del.
”Jag ansökte om de här varuklasserna för att det redan var en del av det jag byggt upp. Det är väldigt olikt det Hugo Boss gör. Det är inom kategorin streetwear, inte lyxparfymer eller kostymer, så vi är väldigt långt ifrån varandra,” förklarar hon.
Dianda är beredd att ta striden hela vägen. ”Jag kommer inte att vika mig för detta. Det skulle vara orimligt. Nu har jag lagt tio års uppoffringar och kämpat hårt med att bygga upp mitt varumärke,” säger hon bestämt.
Hon uttrycker tacksamhet över att konflikten inte uppstod i början av hennes företagarkarriär. ”Om detta hänt för tio år sedan när jag ’var liten’ hade jag backat direkt,” erkänner hon. Idag känner hon sig stark nog att stå på sig i denna principiella fråga.
”Boss är ett ord, de kan inte äga det ordet,” säger Dianda. ”Jag känner mig tillräckligt stark idag för att våga ta den fajten, vilket jag förstår att många andra inte hade kunnat.”
Trots ovisshetens påfrestningar är Dianda orubblig. ”Det är hela tiden en klump i magen att inte veta vad som händer och hur det kommer att gå. Jag kan åka på det riktigt duktigt om de väljer att gå vidare och jag faller.”
Storleksskillnaden mellan företagen är anmärkningsvärd. Hugo Boss är en tysk modejätte med en årsomsättning på cirka 48 miljarder kronor, verksamhet i 131 länder och omkring 19 000 anställda. Flavor Boss, å andra sidan, omsätter cirka 5 miljoner kronor och har upp till 30 timanställda vid behov.
Trots denna asymmetri är Dianda fast besluten. ”Jag är jävligt envis och det skulle kännas fel att gå med på någonting som inte är rätt,” avslutar hon.
DN har sökt Hugo Boss juridiska ombud som ännu inte har återkommit med kommentar.














9 kommentarer
Vill Hugo Boss verkligen platsa i matbranschen? Blir lite felaktigt om dera inblandning
Kanske handlar det mer om ekonomisk ställning än produktverksamhet
Intressant tvist om varumärken. Frågar mig hur man löser såna här motsättningar i praktiken?
Ofta krävs juridiskt arbete företrädesvis, men dialog kan också bidra
Riskerar att bli en långdragen process med många siklister
Ser de inga andra sätt än att försvåra för småföretagare? Känns orättvist
Större företag har ofta mer resurser att driva såna här processer
Fascinerande hur varumärkesjuridiken kan bli så komplex
Ofta en ganska lättbihanglig rättslig ämne, faktiskt