Trubadur avvisad från tunnelbanan – väcker debatt om kultur i kollektivtrafiken

En incident där en trubadur avvisades från tunnelbanan innan han ens hunnit börja spela har väckt debatt om kulturens plats i Stockholms kollektivtrafik. William Sundman Sääf, en lokal trubadur, delade nyligen ett videoklipp i sociala medier som visar hur ordningsvakter avvisar honom från en tunnelbanevagn.

På inspelningen syns hur Sundman Sääf frågar om någon klagat på hans musik, varpå vakterna svarar att det inte spelar någon roll. Efter att han lämnat vagnen förklarar vakterna på perrongen att han varken får sjunga eller spela eftersom det kan vara ordningsstörande.

Händelsen har skapat delade reaktioner bland allmänheten. Vissa stödjer vakternas agerande med hänvisning till behovet av lugn och ordning i kollektivtrafiken, medan andra ser det som ett symptom på ett allt för reglerat och ”tråkigt” samhälle.

Trafikregionrådet Jakop Dalunde (MP) uttrycker bekymmer över situationen. ”Jag tyckte inte att det kändes bra. De regler vi har är för strikta. Det är en sak om någon stör ordningen, men det kan man ju inte veta på förhand. Här avhystes trubaduren på förhand. Det tycker jag känns fel,” säger Dalunde.

Enligt nuvarande bestämmelser krävs skriftligt tillstånd från SL för att framföra musik i Stockholms kollektivtrafik. Dalunde anser att dessa regler borde mjukas upp för att fokusera mer på faktiskt störande beteenden snarare än att förbjuda musikframträdanden per automatik.

”Jag vill se mer kultur i kollektivtrafiken, men samtidigt måste man säkerställa att framkomligheten på trånga ytor inte undermineras. Personer med hörselnedsättning måste också kunna höra utropen,” förklarar han och tillägger att han vill att förvaltningen utreder frågan för att möjliggöra mer kultur inom kollektivtrafiken.

SL har i ett uttalande till Aftonbladet framhållit att ordningsreglerna främst handlar om säkerhet. Andreas Strömberg, SL:s presschef, betonar vikten av att resenärer måste kunna höra eventuella säkerhetsmeddelanden.

Dalunde bekräftar att säkerhetsaspekten är viktig men påpekar samtidigt att förvaltningen redan i början av mandatperioden fick i uppdrag att utreda möjligheten att upprätta särskilda ”kulturzoner” inom SL-trafiken.

”Det kommer att bli ett pilotprojekt, men jag skulle vilja att man går längre och inventerar fler platser där det kan framföras musik. När det gäller vagnarna är läget mer komplext. Men kanske kan man ha en särskild vagn där man får spela musik,” föreslår Dalunde och tillägger att detta i så fall skulle ske utanför rusningstid.

Han menar att en sådan lösning skulle ge personer som inte vill störas av musikframträdanden möjligheten att välja en annan vagn, medan de som uppskattar inslaget av kultur under resan kan få den upplevelsen.

Intressant nog pågår just nu en kampanj i SL-trafiken med budskapet att resenärer ska visa varandra mer omtanke. Dalunde ser ingen motsättning mellan detta budskap och sina förslag: ”Det bygger på att man hittar en lösning där personer som inte vill bli störda av en trubadur har möjligheten att sitta i en annan vagn, medan de som tycker att livet blir lite trevligare av att höra en skönsjungande trubadur under en lång resa från exempelvis Hässelby strand kan få göra det.”

Dalunde understryker dock att han uttalar sig i egenskap av miljöpartist och inte i sin roll som trafikregionråd. Han kan därför inte utlova att en förändring kommer att genomföras under innevarande mandatperiod, utan beskriver det snarare som en vision han personligen skulle vilja se förverkligas.

Debatten belyser den ständiga avvägningen mellan ordning och kulturell frihet i offentliga utrymmen, och väcker frågor om hur Stockholms kollektivtrafik kan utvecklas för att tjäna som både transportmedel och kulturell arena.