Ovanligt väderfenomen: Två Vänern har försvunnit

I Östersjön har vattenståndet sjunkit dramatiskt under de senaste veckorna på grund av en ihållande högtrycksblockering över Sverige. Detta meteorologiska fenomen, där ett högtryck ”fastnat” och därmed skapat långvariga ostliga vindar, har pressat ut enorma vattenmassor från Östersjön genom Öresund och de danska bälten.

Enligt expertbedömningar handlar det om närmare 300 kubikkilometer vatten som försvunnit från Östersjön, inklusive vatten från Bottniska viken och Finska viken. För att sätta denna volym i perspektiv förklarar Jörgen Öberg, havsexpert vid SMHI, att mängden motsvarar nästan dubbelt så mycket vatten som finns i hela Vänern, som innehåller ungefär 160 kubikkilometer.

”Många av mätserierna vi har i Östersjön är på 100 år eller mer och i Stockholm är det faktiskt över 200 år. På den tiden finns kanske en handfull liknande tillfällen,” säger Öberg.

Trots att vattenståndet temporärt höjdes i samband med stormarna Johannes och Anna kring nyårsskiftet, har den generella trenden varit tydligt nedåtgående. I Finland har flera lågvattenrekord redan slagits, och även vid flera svenska mätstationer har vattennivåerna närmat sig historiskt låga noteringar.

Den exceptionella situationen medför dock en potentiell ljuspunkt för Östersjöns hälsotillstånd. De låga vattennivåerna skapar nämligen förutsättningar för ett större inflöde av nytt, syrerikt vatten till de hårt ansatta bottnarna, där syrebrist länge varit ett allvarligt miljöproblem.

Men Öberg manar till försiktighet kring alltför stora förhoppningar. Han betonar att den nuvarande situationen bara är det första steget i en komplex process som kräver flera gynnsamma förhållanden för att verkligen förbättra syresituationen i Östersjöns djupare delar.

”Det måste vara vatten av tillräckligt hög kvalitet för att göra nytta. Det ska vara tillräckligt salt, vara kallt och helst ha varit med om någon storm så att brutna vågor har fört ner syrgas i vattnet,” förklarar han.

För att optimala förhållanden ska uppstå krävs nu en längre period med så kallat ”höstväder” – lågtryck och västliga vindar som kan pressa in nytt vatten från Nordsjön. Därefter väntar ytterligare utmaningar innan det syrerika vattnet faktiskt når de djupaste delarna av Östersjön där syrebristen är som värst.

Östersjöns speciella hydrografi, med trösklar och olika vattenlager, gör processen komplicerad. Det inkommande vattnet måste ha rätt densitet för att kunna sjunka ner till bottnarna. Om vattnet inte är tillräckligt salt och tungt kommer det att lägga sig i mellanskiktet och aldrig nå de djupa bottnar där syrebrist har skapat så kallade döda zoner.

Historiskt sett har större inflöden av syrerikt saltvatten till Östersjön varit relativt sällsynta händelser. De senaste decennierna har frekvensen minskat ytterligare, vilket förvärrat syresituationen i stora områden av Östersjöns djupare delar.

Miljöforskare vid Östersjöcentrum och andra institutioner följer nu situationen med stort intresse. Den nuvarande utvecklingen representerar en av få naturliga mekanismer som kan motverka den utbredda syrebristen, vilken i sin tur bidrar till att förvärra övergödningsproblematiken genom att fosfor frigörs från bottensedimenten.

”Man kan ju hoppas, men det är många steg kvar. Förutsättningarna är bättre än på länge, men än så länge bara i det första steget av fyra, fem,” sammanfattar Jörgen Öberg läget.

Om inflödet av nytt syrerikt vatten faktiskt materialiseras under de kommande månaderna kan det få positiva effekter för Östersjöns ekosystem. Men precis som Öberg antyder – det är fortfarande något av ett lotteri.