Reaktionerna efter SD-beskedet: ”Borde fokusera på att klara riksdagsspärren”

I dag inleddes ett viktigt möte inom Liberalernas partistyrelse där framtiden för partiets regeringssamarbeten står i fokus. Partiledare Simona Mohamsson har tydligt markerat sin position inför diskussionen – hon förespråkar ett nytt Tidöavtal, men utan Sverigedemokratiska ministrar.

”Riktningen som jag lägger fram tror jag är bäst för Sverige och för Liberalerna,” förklarade Mohamsson för Dagens Nyheter innan mötet.

Mohamssons linje är kristallklar: Liberalerna bör rösta nej till en regering där Sverigedemokraterna ingår. I en debattartikel publicerad i DN presenterar hon tre huvudsakliga argument för sin ståndpunkt.

För det första menar hon att SD saknar förmågan att uppträda som ett seriöst regeringsparti. ”Ett regeringsparti håller sig inte med trollfabriker eller har nära kopplingar till koranbränningar,” skriver hon.

För det andra argumenterar Mohamsson att SD inte representerar borgerliga värderingar. Hon påpekar att ”ett borgerligt parti brister inte i engagemang i avgörande frågor om utökad marknadsekonomi, fördjupat EU-samarbete.”

Slutligen varnar hon för att SD skrämmer bort liberala väljare: ”Ett regeringsparti uppträder inte på ett sådant sätt att det egna regeringsunderlaget får avgörande problem med att locka över väljare.”

Reaktionerna på Mohamssons utspel har inte låtit vänta på sig. Kristdemokraterna har reagerat starkt kritiskt. Hans Eklind, förste vice gruppledare i riksdagen för KD, uttrycker frustration över Liberalernas ställningstagande.

”Det känns som att de är kissnödiga,” säger Eklind och tillägger att utspelet är märkligt med tanke på att det fortfarande är elva månader kvar till valet. Han menar att Tidösamarbetet ”avgjort har levererat och kommer leverera en massa bra politik.”

Eklind föreslår att Liberalerna istället borde ”koncentrera sig på att klara riksdagsspärren i stället för spelteori och ultimatum.”

Det är värt att notera att Kristdemokraterna själva nyligen ändrat sin politiska inriktning. I början av året modifierade KD en formulering i sin valplattform som öppnar för bredare samarbeten, inklusive med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Louise Hammargren, ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund, är också kritisk till Liberalernas position. ”Liberalerna sätter återigen upp röda linjer gentemot andra partier, i stället för att fokusera på konkret sakpolitik,” säger hon.

På frågan om vad hon hade föredragit att Liberalerna skulle göra svarar Hammargren: ”Antingen att man inte tar ett beslut eller att man ser vad valresultatet blir och bestämmer sig därefter.”

Inom Liberalerna själva verkar Mohamssons linje överensstämma med vad den inflytelserika Stockholmsfalangen förespråkar. Detta indikerar att hon har ett betydande internt stöd för sin position.

Intressant nog har EU-parlamentarikern Karin Karlsbro, som tidigare förespråkat ett närmande till SD, uttryckt uppskattning över att partiledaren tydliggör partiets position redan nu. ”Jag är väldigt positiv och tror att vi kommer att ha ett bra möte i god samtalsanda,” säger hon inför partistyrelsens sammankomst.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson har varit tydlig med sina krav på ministerposter om partiet ska ingå i ett framtida regeringsunderlag, vilket direkt kolliderar med Mohamssons vision.

Denice Westerberg, ordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund, kommenterar situationen skarpt: ”Jag tycker att Liberalerna borde fokusera på att klara riksdagsspärren innan de börjar sätta sig på tvären om att inte släppa in högersidans största parti i regeringen.”

Detta politiska drama utspelar sig mot bakgrunden av den kommande valrörelsen, där partier positionerar sig strategiskt för att maximera sina möjligheter i nästa regeringsbildning. För Liberalerna, som i flera opinionsundersökningar balanserat nära fyraprocentsspärren, är frågan om regeringssamarbete inte bara en politisk utan också en existentiell fråga.