Ryska kyrkan i Västerås – ett säkerhetspolitiskt dilemma

En decemberkväll klockan 19.21 skickar en man som heter Björn ett mejl från en krypterad eposttjänst. ”Jag kommer förbi i morgon”, skriver han. Hittills har hans församling inte velat träffa DN. Nu har samfundet, som byggt en rysk-ortodox kyrka i Västerås, ändrat sig.

Morgonen efter står Björn på grusvägen. Bakom honom i det fuktiga vintermörkret lyser kyrkans ljusblå tak och guldfärgade lökkupoler. Kommunstyrelsens moderata oppositionsråd Elisabeth Unell är också på plats. De tar i hand och hälsar.

I sju år har Elisabeth Unell motsatt sig att kyrkan ska ligga här. Redan 2019 skrev Vestmanlands Läns Tidning (VLT) att kyrkan, som då var under uppbyggnad, kan utgöra ett säkerhetshot mot Sverige. I somras ansökte Västerås stad om att få tvångsinlösa byggnaden, efter Unells och Moderaternas initiativ.

Nu ska regeringen ta ställning till en kommunal fråga som ställer säkerhetspolitik mot religionsfrihet.

Förföljelse och rädsla

Björn undrar var församlingen ska ta vägen om kyrkan tas ifrån dem.

”Vi kristna har ju varit förföljda sedan romartiden, så det är vi vana vid”, säger han.

”Det är sorgligt att det blev så fel från början”, svarar Elisabeth Unell.

Inga journalister har hittills fått komma in i kyrkan, och den här dagen blir inte heller vi insläppta bakom det höga gröna stängslet som omgärdar den. Men församlingen kommer att ändra sig även om det.

Från parkeringen kan man se Västerås flygplats mellan träden, bara 300 meter bort. Timmerkyrkan som står här invigdes 2023 av en av de högsta prästerna i det så kallade Moskvapatriarkatets ledning. Här finns också ett församlingshem med matsal, söndagsskola och bibliotek.

Elisabeth Unell understryker att kommunen inte vänder sig mot församlingsmedlemmarna. Oron gäller kyrkans koppling till Ryssland och dess läge intill flygplatsen.

För två år sedan fråntogs Moskvapatriarkatets församlingar i Sverige sitt statsbidrag efter ett yttrande från Säpo som bedömer att ryska staten använder dem som en plattform för både underrättelseinhämtning och påverkan.

Förändrat omvärldsläge

Björn frågar varför kyrkan ska tas från församlingen på grund av vad han ser som antaganden, utan bevis.

”För risken”, säger Elisabeth Unell.

Sedan Västeråskyrkan fick bygglov 2017 har Sverige gått med i Nato. Flygplatsen – som flera partier ville lägga ner – har utnämnts till beredskapsflygplats och används i försvarsövningar.

”Vi har börjat tänka i helt andra banor. Det gäller också företag som etablerar sig i det här området. Vi måste tänka till kring vilka vi godkänner”, säger Elisabeth Unell och tillägger: ”Jag tror det är en fråga för hela Europa att fundera över.”

På Google Maps kan man hitta platser med skämtnamn som ”Vladdes lekplats” och ”Rysk utkiksplats” runt kyrkan. VLT:s granskningar av både församlingen och kommunens hantering av bygglovet har gjort kyrkan till en följetong i stan. Enligt tidningen ville Säpo avstyra bygget.

Alla partier i kommunfullmäktige står bakom ansökan till regeringen om expropriering. Om det visar sig att det inte finns juridiskt stöd för det tycker kommunstyrelsens ordförande Staffan Jansson (S) att lagen borde ändras.

Han satt själv i byggnadsnämnden när bygglovet gavs. ”Vi beslutade i okunskap då, kan man säga.”

Församlingens perspektiv

På grusvägen utanför kyrkan rullar 87-årige Sven Martin fram med sin bil och parkerar. Han är församlingens grundare och den ende bland medlemmarna som är bekväm med att ha sitt namn i tidningen.

”Vad spelar det för roll för en gammal gubbe?” säger han.

Tidigare har församlingen inte velat uttala sig varken i lokala eller internationella medier. De som går i kyrkan är mycket rädda och oroliga, säger församlingsrådet i skriftliga svar. De har drabbats hårt av ”ohederliga handlingar från journalister” och undviker att tala om för folk att de går i kyrkan eftersom de känner av misstänksamhet från omgivningen.

Men nu kliver Sven Martin fram. I Västerås förekommer ingen propaganda, ingen politik, hävdar han. Han själv fångades av ortodoxin i en timmerkyrka i Ryssland för 25 år sedan och blev så starkt påverkad att han döpte sig i Sankt Petersburg.

Många på gudstjänsterna är ukrainare, säger Björn och frågar retoriskt: ”Om vi skulle stå och propagera för kriget, tror någon att de skulle vara kvar?”

Forskarperspektiv på Moskvapatriarkatet

Kyrkan i Västerås invigdes av Moskvapatriarkatets utlandschef Antonij Sevrjuk, med titeln metropoliten Antonij som betyder att han är högt uppsatt biskop.

”Antonij Sevrjuk är en väldigt högljudd anhängare av Putins politik. Han döljer inte det. Att församlingen bjöd in någon som öppet propagerar för kriget innebär att de accepterar vad han säger och gör. Det säger mer än ord”, säger Cyril Hovorun.

Han är ukrainare, ortodox präst och forskare. I tio år jobbade han som sekreterare och teologisk rådgivare till den ryska kyrkans överhuvud, patriarken Kirill. I dag är Cyril Hovorun bland annat knuten till frikyrkliga Enskilda högskolan i Stockholm. Han lämnade Moskva 2012 av ideologiska skäl.

Han såg inifrån hur patriarken Kirill formulerade tankar som han framför som kristna, om en metafysisk kamp mellan ont och gott, om ”Russkij mir”, en rysk civilisation där Belarus och Ukraina räknas in och kriget mot Ukraina blir heligt.

”Kyrkan tillhandahåller Vladimir Putins regim med ideologi”, säger Hovorun, som nu har avkragats av patriarkatet och klassats som en ”utländsk agent” av Ryssland.

Finansiering och kopplingar

Mellan 2021 och 2023 bidrog en rysk kyrkofond till bygget av församlingshemmet i Västerås, något som församlingen medger. Fonden drivs av det statliga kärnkraftsbolaget Rosatom.

”Det är Putin-pengar, för alla de stora bolagen är som hans personliga fickor”, säger Cyril Hovorun.

En månad efter första mötet med församlingsmedlemmarna Björn och Sven Martin är DN tillbaka vid skogsdungen i Västerås. Till slut ska församlingen släppa in dem bakom stängslet.

Björn knappar in en kod och låser upp grinden. I farstun till kyrkan står prästen Pavel Makarenko som pekar direkt på förbudsskyltar på väggen. De får lämna kameran på en pall.

Flera församlingsmedlemmar är närvarande, en från Grekland, en från Colombia. De säger att de inte alls känner igen sig i vad medierna rapporterar om dem. Ryska Julia ser det som så absurt att Säpo säger att deras kyrka kan användas till spioneri att hon skämtar om det, men hon är också rädd.

Kontroversiell medalj och nekande

Det mest uppseendeväckande som kommit fram om församlingen är foton på en medalj från den ryska utrikesunderrättelsetjänsten SVR till församlingsprästen Pavel Makarenko. Enligt VLT:s verifierade information fick prästen medaljen i samband med invigningen av kyrkan.

”Det är exceptionellt, skulle jag säga. Det är inte vem som helst som får den utmärkelsen”, säger Cyril Hovorun.

En anställd på ryska ambassaden som enligt källor till SVT:s ”Uppdrag granskning” tillhör strukturer som ägnar sig åt spionage, var med på invigningen.

Fader Pavel själv menar att det är orimligt att hemligt underrättelsearbete skulle belönas offentligt. Han nekar både till ha fått en medalj och att ha bedrivit spioneri.

Enligt församlingen har bilderna skapats och publicerats i en hackerattack. Björn har mejlat ett brev från Moskvapatriarkatets avdelning för externa kyrkliga relationer som säger att utomstående haft tillgång till sajten där fotona låg.

Med analysverktyg hittar DN:s verifieringsdesk inga tecken på att bilderna på medaljen är manipulerade, men det utesluter det inte. Säpo kan inte kommentera enskilda uppgifter om enskilda individer.

Framtiden oklar

Församlingen har nu bjudit in regeringen att besöka kyrkan. Björn är besviken på att ingen från kommunen har kontaktat dem. Enligt kommunstyrelsens ordförande Staffan Jansson har tjänstemän varit och knackat på vid kyrkan flera gånger, utan att någon öppnat.

Han hoppas att regeringen har bättre tillgång till underrättelser när de nu ska ta ställning till kommunens ansökan.

”Situationen är allvarlig. Jag tycker att man borde skynda på det här, så att vi verkligen får besked”, säger Jansson.

Sverige står inför ett verkligt dilemma där religionsfrihet ställs mot säkerhetspolitiska intressen, och där Moskvapatriarkatet befinner sig i centrum av en kontroversiell debatt som speglar den förändrade säkerhetspolitiska situationen i Europa.