Skolchefernas larm om krisen – barnfamiljer flyttar

I september meddelade statliga LKAB att ytterligare 6 000 Kirunabor behöver flytta på grund av gruvbrytning. Flera viktiga byggnader måste rivas, inklusive tre grundskolor och tre förskolor. Detta sker samtidigt som skolorna i Malmfälten har drabbats av svarta rubriker – hundratusentals kronor i viten för personalbrist och för få undervisningstimmar. I Gällivare har situationen blivit så allvarlig att Skolinspektionen tvingats ta över en grundskola.

Malmfältens skolchefer Viktoria Björklund och Peter Olsson uttrycker stark frustration över situationen.

”Vem vill flytta hit med sin familj om vi inte kan erbjuda barn utbildning? Fortsätter det så här avvecklas kommunerna. Då behövs bara en stor flygplats, arbetsbaracker, en liten mataffär och vi blir världens bästa oljeplattform i stället,” säger Viktoria Björklund, skolchef i Kiruna.

Trots omfattande industrisatsningar med hundratals utlovade jobb minskar befolkningen i Malmfälten stadigt. Enligt kommunens egen statistik har Kirunas befolkning minskat med i genomsnitt 50 barn och unga per år sedan 2018. I Gällivare har 30 elever flyttat från kommunen bara mellan november 2023 och september 2025.

”Vi vet att både äldre och barnfamiljer har valt att lämna Gällivare, det är samma situation i Kiruna,” förklarar Gällivares skolchef Peter Olsson.

Olsson menar att den rådande osäkerheten är en betydande orsak till utflyttningen:

”Tänk att du får tre miljoner kronor av LKAB för att ditt hus ska rivas. Om du då väljer mellan att bygga nytt i Malmfälten, där dina barn riskerar att inte få en bra utbildning, eller flytta till en ort som garanterar skola till dina barn, blir valet ganska enkelt.”

Denna osäkerhet är påtaglig hos flera familjer som DN har pratat med. Hos familjen Mikko i Kiruna är åsikterna om framtiden delade.

”Jag kan ibland tänka ’nu flyttar vi, jag orkar inte mer’, särskilt efter beskedet från LKAB att de ska riva mina gamla kvarter. Men vi har familjerna här och vill egentligen bo kvar,” säger Hanna Mikko.

Hon och maken Viktor bor med barnen Svea, Sigrid och Svante i en villa nära Raketskolan. De gjorde ett strategiskt val av bostadsområde för att barnen skulle kunna gå i samma skola under hela sin skoltid. Men nu är skolan stängd på grund av omfattande fuktskador. Istället går barnen på tre olika skolor, och äldsta dottern Svea kommer att ha gått på fyra olika skolor under en treårsperiod.

”Vi funderar ofta på hur alla dessa skolbyten egentligen påverkar barnen. En fördel är dock att hela klasser flyttas tillsammans, vilket ger viss trygghet,” säger Viktor Mikko.

Familjen stannar främst kvar på grund av idrottsintressen och närheten till fjällvärlden.

”Visst kan vi känna oss trötta på situationen. Men vetskapen om att vi kan ta med skotrarna till fjälls på helgerna gör det värt det,” tillägger Viktor.

Familjen bor i en kommun där andelen behöriga lärare sjunker kontinuerligt, en trend som är identisk i grannkommunen Gällivare.

”I vår förskola är knappt 22 procent av personalen behöriga. Det påverkar naturligtvis undervisningens kvalitet. Vi ser redan att måluppfyllelsen kring språket och matematiken sjunker när barnen är små,” förklarar Viktoria Björklund.

Hon påpekar att det saknas incitament för att utbilda sig till lärare när arbetslösheten är låg och gruvnäringen erbjuder betydligt högre löner.

”Vi har helt enkelt inte tillräckligt med personer som vill jobba inom skolan, eller så vill de arbeta men saknar rätt utbildning.”

Hanna och Viktor Mikko tror att höjda lärarlöner skulle vara en lösning för att få lärare att stanna kvar i skolväsendet.

”Jag kan verkligen förstå att lärare väljer att sluta. Att vara i den här miljön dag ut och dag in är oerhört påfrestande. Samtidigt oroar det mig när man hör att vi kan få ännu färre lärare – hur blir det då för barnen?” funderar Hanna.

Utöver personalbristen tyngs kommunerna av stora ekonomiska problem. Nya byggnader har uppförts i snabb takt, och även om LKAB står för själva byggnationen är det kommunerna som ansvarar för driften. Skolcheferna ser att de ökade lokalkostnaderna kan leda till allvarliga nedskärningar i verksamheten.

”Vår nya förskola kostade 91 miljoner kronor och innebär fem miljoner i ökade årliga kostnader – det motsvarar mellan sex och tio tjänster,” förklarar en av skolcheferna.

Skolcheferna efterlyser flera åtgärder från statligt håll, bland annat inflyttningsbidrag för att locka behörig personal till Malmfälten, översyn av skollagen för att tillåta mer fjärrundervisning, möjlighet att anlita bemanningsföretag inom skolan, samt hjälp med att hantera avskrivningskostnader för de nya fastigheterna.

Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L) svarar via mejl att regeringen ”lägger den största skolbudgeten i modern tid” med reformer för att bland annat återreglera lärares undervisningstid. Regeringen satsar även på ett kunskapsbidrag som kommuner kan söka för att förbättra undervisningen.

Men skolcheferna i Malmfälten anser att regeringens förslag inte är anpassade för glesbygdskommuners verklighet.

”De kan inte sätta reformer utifrån storstadskommunernas förutsättningar. Storstäderna har universitet och hög arbetslöshet – vi har en helt annan situation och klarar inte av att genomföra samma reformer,” avslutar Viktoria Björklund.