Sverige står inför en demografisk utmaning där befolkningstillväxten minskar, vilket är särskilt tydligt i de flesta svenska kommuner enligt en rapport från WSP. De tio kommuner som rankas högst i Sverige när det kommer till robusthet ligger i närheten av Stockholm, Göteborg och Malmö, och kännetecknas av en högutbildad befolkning samt en stor andel anställda inom kunskapsintensiva sektorer. Täby, som ligger i topp på listan, framhålls av kommunstyrelsens ordförande Erik Andersson som en attraktiv plats för invånare tack vare faktorer som låg skatt, bra skolor och trygghet, i tillägg till satsningar på nya bostäder.
Enligt WSP innebär robusthet en kommunal förmåga att stå emot motgångar och att anpassa sig till framtiden. Rapporten väger in flera faktorer, inklusive befolkningsantal, inkomstnivåer, utbildning samt den lokala brottsligheten. Dock talas det nu mer än tidigare om befolkningsfrågan, efter att två tredjedelar av svenska kommuner upplevt en befolkningsminskning det senaste året. WSP ser detta som en indikation på att Sveriges demografiska situation håller på att förändras till en mer stabil nivå snarare än fortsatt tillväxt.
En djuplodande analys av den nuvarande demografiska trenden visar att det är framför allt yngre människor från 1990-talet som beter sig annorlunda när det kommer till familjebildning och beroende av externa faktorer som ekonomiska förutsättningar och klimatförändringar. Mattias Frithiof från WSP understryker att detta förändrade beteende inte är unikt för Sverige och att politiska beslut snarare har bidragit till att invandringens inverkan på befolkningsutvecklingen har avtagit. Frithiof konstaterar att den nuvarande demografin verkligen är en brännande fråga som kräver uppmärksamhet.
Kombinationen av minskande födelsetal och lägre invandringsnivåer har lett till en ökad andel äldre och ett växande tryck på den arbetsföra befolkningen. Det finns dock några kommuner, såsom Nykvarn, Sundbyberg och Knivsta, som mot alla odds fortsätter att växa och därmed hydra befolkningstillväxt. Dessa områden har också rapporterat ett högt inrikes flyttnetto, vilket tyder på att fler människor flyttar dit än de som flyttar härifrån. Täby är i detta sammanhang den kommun som rankas högst på denna lista.
I kontrast till de framgångsrika kommunerna finns det i rapporten också en lista med kommuner som uppvisar den största befolkningsminskningen, där Kramfors, Hällefors och Skinnskatteberg ligger i botten. Större städer som Malmö, Uppsala och Göteborg står för den största tillväxten, medan Stockholm, i motsats till de andra storstäderna, uppvisar ett negativt flyttnetto. Frithiof påpekar att detta beror på att många från Stockholm flyttar till andra orter, vilket speglar de höga bostadspriserna och trösklarna som finns för att bosätta sig i huvudstaden.
Dessutom betonas att konkurrenskraftiga kommuner ofta har en hög andel invånare med eftergymnasial utbildning, något som stöder deras tillväxt och robusthet. Storstadsregionerna och deras pendlingskommuner är överlag bättre positionerade i den här aspekten. Men rapporten visar även att vissa kommuner, trots bristande geografi och resursfördelning, har gjort anmärkningsvärda framsteg. Kommuner som Oxelösund och Ovanåker har exempelvis visat att det går att förbättra situationen, vilket ger en viss optimism inför framtiden.
Sammanfattningsvis belyser rapporten de demografiska utmaningarna och möjligheterna som svenska kommuner står inför. Trots en allmän befolkningsminskning finns det exempel på kommuner som har lyckats växa genom att attrahera nya invånare. Det är viktigt att fortsätta undersöka och diskutera befolkningsfrågan, samt hur man kan anpassa sig till förändrade socioekonomiska förhållanden för att skapa stabila och attraktiva livsmiljöer för medborgarna i Sverige.
