Utbrott av chikungunya i Frankrike väcker oro för spridning av tropiska sjukdomar i Europa

Chikungunya, en sjukdom som kan orsaka svår ledvärk, sprids nu i Frankrike genom den invasiva asiatiska tigermyggan. Viruset har orsakat ett utbrott som experter länge befarat, men som också väcker frågor om framtida spridning av tropiska sjukdomar i Europa, inklusive Sverige.

Den asiatiska tigermyggan etablerade sig först i Italien i början av 1990-talet och spred sig sedan till Frankrike i slutet av samma årtionde. Enligt myggforskaren Jenny Hesson, verksam vid Uppsala universitet och Biologisk myggkontroll, var det aktuella utbrottet i Frankrike väntat.

”Det är inte förvånande med tanke på att över 50 000 fall av chikungunya har rapporterats på Réunion och Mauritius i Indiska oceanen i år, populära resmål för fransmän. När resenärer återvänder med viruset till områden där tigermyggan finns, uppstår risk för lokala utbrott. Vi såg samma mönster för 20 år sedan,” förklarar Hesson.

Den asiatiska tigermyggan, känd för sitt aggressiva beteende, har nu etablerat sig i 337 regioner fördelade över 13 europeiska länder. Även i Sverige har enstaka exemplar påträffats, vilket ökar oron för framtida etablering.

”Själva myggan är inte farlig i sig, men den kan bära på virus som orsakar både chikungunya och denguefeber,” säger Hesson och förtydligar: ”I Europa övervintrar tigermyggan som ägg, men hittills har viruset inte kunnat överleva vintern här. För att få ett utbrott som det i Frankrike måste viruset importeras från andra länder.”

Denna begränsning gör att Hesson inte förväntar sig en omedelbar spridning av chikungunya eller denguefeber i Sverige. Hon betonar dock vikten av övervakning.

”Vi måste hålla koll på denna myggart. När den väl etablerar sig är den extremt svår att utrota. Om man upptäcker en misstänkt tigermygga kan man rapportera den via appen Mosquito Alert, som finns tillgänglig på svenska,” uppmanar Hesson.

Medan chikungunya får mycket uppmärksamhet, finns det enligt Hesson en annan sjukdom som är mer oroande för nordeuropeiska förhållanden: nilfeber. Myggor som bär på nilfebervirus har redan påträffats så långt norrut som i Tyskland.

”I Tyskland finns viruset kvar från år till år. I Europa rapporteras ungefär tusen fall av nilfeber årligen,” förklarar Hesson.

Till skillnad från chikungunya, som kräver tigermyggan som vektor, sprids nilfeber av den nordliga husmyggan – samma art som orsakar den inhemska ockelbosjukan i Sverige. Majoriteten av personer som smittas med nilfeber får endast milda symtom, men i allvarligare fall kan sjukdomen leda till hjärn- och hjärnhinneinflammation.

”Nordlig husmygga övervintrar som vuxna honor i jordkällare och liknande utrymmen. Alla förutsättningar finns alltså för att vi skulle kunna få en spridning av nilfeber även här i Sverige,” varnar Hesson.

Forskning visar att utbrott av tropiska myggburna sjukdomar blir allt vanligare i Europa. Detta tillskrivs två huvudsakliga faktorer: globaliseringen som underlättar transport av både virus och vektorer, samt klimatförändringen som skapar varmare och fuktigare förhållanden som gynnar myggorna.

Den centrala frågan är hur väl dessa tropiska arter kan anpassa sig till europeiska förhållanden, särskilt de kallare klimaten i norra Europa.

”Bara för att dessa arter har tropiskt ursprung betyder det inte att de inte kan anpassa sig till nya miljöer. Exakt hur anpassningsbara de är utgör en viktig del av vår nuvarande forskning,” säger Hesson. ”I Tyskland har vissa populationer av tigermyggor redan anpassat sig till de lokala vinterförhållandena. Om de kan klara en svensk köldknäpp återstår att se.”

Myndigheterna rekommenderar ökad vaksamhet och övervakning av myggpopulationer, särskilt i södra Sverige där klimatet först kan bli gynnsamt för nya arter.