Familjen Afshad-Joubeh får nytt hopp efter regeringens beslut

De senaste månaderna har varit en känslomässig berg-och-dalbana för familjen Afshad-Joubeh i Stockholm. Efter att ha levt nästan ett decennium i Sverige ställdes de plötsligt inför utvisning till Iran, men fick en oväntad vändning i sitt ärende när regeringen nyligen meddelade förändringar i migrationspolitiken.

På fredagen kom beskedet att Tidöpartierna stoppar utvisningar av tonåringar och vårdpersonal, två kategorier som direkt berör familjen Afshad-Joubeh. Trots de positiva nyheterna känner familjen fortfarande en påtaglig oro.

”Vi vet inte vad det här innebär för oss,” säger Afshad Joubeh som har försökt men inte lyckats nå Migrationsverket för förtydliganden. ”Vi håller tummarna, men vågar inte riktigt hoppas att det kommer lösa sig för oss.”

Familjen kom till Sverige för drygt nio år sedan efter att Afshad suttit fängslad som regimmotståndare i Iran. Trots deras asylskäl fick de avslag på sin ansökan 2020. Migrationsverket bedömde att Afshad inte hade tillräckliga skyddsskäl eftersom han hade bott kvar i hemlandet under flera år efter fängelsevistelsen.

Afshad Joubeh betonar dock att hoten fortsatte även efter fängelsetiden. ”Jag fick hot med hembesök av regimens säkerhet när de gjorde visitering av hela huset. Fem gånger visiterade de mig och min bil på väg till och från jobbet. Det var grunden för oss att fly från Iran.”

Under de senaste åren har paret kunnat stanna i Sverige tack vare den så kallade spårbyteslagstiftningen som möjliggjorde för vårdpersonal att byta spår från asylsökande till arbetskraftsinvandring. Både Zahra och Afshad har arbetat som undersköterskor på Södersjukhuset i Stockholm, medan Zahra nu håller på att avsluta sina studier till sjuksköterska vid Karolinska Institutet.

När familjen förlorade sitt uppehållstillstånd i november förra året väckte det starka reaktioner. Kollegor och sjukhuspersonal organiserade manifestationer under parollen ”utvisa inte min kompis”, och en namninsamling startades till stöd för familjen.

Särskilt allvarlig har situationen varit för parets nu femtonårige son, som mått mycket dåligt av den långdragna processen och ovissheten kring familjens framtid. ”Vi behöver verkligen kunna fortsätta leva utan stress,” säger Afshad Joubeh.

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro förstår familjens fortsatta oro. ”Det gör inte jag heller helt och hållet förrän man faktiskt visar att man tänker stoppa det här för gott,” säger hon.

För Ribeiro väcker fredagens besked fler frågor än svar, särskilt gällande de cirka 650 vårdanställda som redan har utvisats efter att ha förlorat sina uppehållstillstånd.

”Vad betyder ett tillfälligt uppehållstillstånd? Och vad händer till exempel med systrarna Daria och Donya som utvisades till Iran och plötsligt befinner sig mitt i ett världskrig? Vilket ansvar tar man för att ge dem upprättelse?”

Samtidigt uttrycker Ribeiro en försiktig optimism över att regeringen tycks ha lyssnat på kritiken. ”Vi behöver varenda kotte som vi brukar säga. Att man nu underlättar för alla livsviktiga yrken och får dem att stanna, det är ju bra. Sedan om det är tecken på en human migrationspolitik eller inte, det återstår att se.”

För familjen Afshad-Joubeh återstår nu väntan på den nya asylintervjun hos Migrationsverket om ungefär en månad, som ska avgöra om de har tillräckliga asylskäl för att få stanna i Sverige.

”Jag är glad att regeringen äntligen lyssnar på svenska folket. Det här är vad man förväntar sig av Sverige!” avslutar Afshad Joubeh, med en blandning av lättnad och fortsatt osäkerhet inför framtiden.